Krönika

  Man tycker att det händer så lite. Det går vansinnigt trögt. Inte blir det som det var tänkt. Vi väntar och väntar, och aldrig blir det som dom har sagt. Visst kan man ibland identifiera sig med dem ”som satts att leva i besvikelsens epok”, som Hasseåtage så vackert uttrycker sig i sången ”Var blev ni av”. Storslagna drömmar blåses upp och får lyftkraft men sedan pyser allting ut och ballongen dalar långsamt men obönhörligt ner mot marken. Nedslående är bara förnamnet. Men hav tröst och fatta mod – saker kan förändras, det har vi fått bevis för bara Läs mer

Själva rubriken är ju en motsats i sig själv. Om man förväntar sig något, kommer det inte oväntat. Men det ligger en tröst i övertygelsen om att det plötsligt kan ske något som vi innerst inne trott på, även om alla omständigheter hittills talat för det omvända. En YouTube-video som jag återkommer till med jämna mellanrum är den från Britain’s Got Talent, talangtävlingen för okända sångförmågor som på några korta minuter ska visa upp vad de kan, hissas eller dissas av juryn och eventuellt få biljett till nästa steg i tävlingen. Nu vet ni vem jag tänker på, eller hur? Läs mer

Med glädje läste jag  intervjun med Ida Rosén Branzell på Ängeby, i fellingsbro.se och särskilt om hennes medverkan i Tranströmers Stenpoesi i Västerås. Visst är det fantastiskt hur en idé kan fortplanta sig, materialiseras och få vingar! Precis som en riktigt bra dikt. Häromveckan var jag på en föreläsning på Västerås stadsbibliotek i samband med Förintelsens minnesdag. Det blåste isvindar över det gamla torget vid Domkyrkan och runt betongvaruhusen några kvarter bort var det knappt uthärdligt. Ni vet hur det är med den där sortens kyla: man knyter ihop sig, borrar ner hakan i kragen och försöker att ställa sig ”mitt Läs mer