Tiden är flyktig – se en utställning!

Arbete och fritid på 20 kvadrat

Under senare år har det talats en hel del om medborgarlön, alltså att alla invånare ska ha en grundläggande inkomst, som gör att de har en grundtrygghet i tillvaron. Därefter får man bestämma själv huruvida man vill lägga 0 eller 100 timmar i veckan på att jobba för att öka sin inkomst. Det finns en hel del olika tankekartor kring hur det skulle ordnas tekniskt och praktiskt; på en del håll har man också genomfört experiment med detta (er skribent har dock inte kollat hur det gått med dessa).

Det finns högljudda protester kring själva tanken på medborgarlön. Hur skulle det se ut – om folk bara fick pengar för att göra ingenting!!! Ni vet den där så kallade ”arbetslinjen”. Då bortser man för det första helt från att det nog faktiskt skulle bli billigare. Bort med a-kassa, med socialbidrag och bostadsbidrag, kanske även barnbidraget – denna helt unika traditionsutbetalning till alla barn, oavsett om föräldrar är fattiga eller miljonärer. Tänk bara hur många handläggares arbetstimmar som skulle gå upp i rök, hur många kontrollinstanser som inte skulle behövas! Vilken befrielse! Det vet varje människa som gått på a-kassa, varit beroende av det som idag kallas försörjningsstöd eller ansökt om bostadsbidrag, att kontrollerna och kraven på de sökande är helt absurda. Allt bygger på en misstro mot individen, som om denne alltid är ute efter att luras eller är ständigt lat, vilket det ju faktiskt inte finns några vetenskapliga belägg för.

För det andra bortser kritikerna från människors behov av att vara till nytta, finnas i en gemenskap, viljan att göra gott. Det är ju inte så att folk skulle sluta jobba; man vill väl fortfarande vara med i samhället?! En del skulle förmodligen aldrig aktivt delta i arbetsmarknaden (än sen då?), en del skulle säkert jobba mindre (de med barn till exempel, de som är engagerade i föreningslivet, de som har ont i knoppen eller kroppen, de som har jobb de egentligen inte vill ha), men det är klart att folk skulle fortsätta jobba; de flesta vill ju ändå ha ett fungerande samhälle. Fast särskilt de som är materiellt inriktade och tror att den vackra ytan är allt skulle förmodligen fortsätta jobba ihjäl sig, medan de mer socialt inriktade, mer kulturellt och konstnärligt lagda kanske äntligen skulle få tid och våghalsighet nog att köra igång sin dröm – vare sig det handlar om att engagera sig politiskt eller i miljörörelsen, att öppna ett café, skapa en samlingspunkt för ungdomar, öppna konstateljé, börja med amatörteater, måla i olja eller äntligen, till slut, gå de där kurserna i kalligrafi, sömnad eller origamivikning, som man tänkt på, men inte orkat för att man jobbat för mycket. Tänk, vilka communitys som skulle kunna byggas!

Ja, hur skulle det se ut?! Som frihet, kanske. Som ett godare samhälle med plats för människorna, kanske. Vore det inte härligt att lösa upp de där fasta banden mellan fritid och arbete och göra livet till en helhet?

Idag framställs åtta timmars arbetsdag som något naturgivet som inte går att förändra. Det verkar vara en kvarleva sedan 1890! Ni har säkert alla sett bilden på standaret med texten ”Åtta timmars arbete – åtta timmars frihet – åtta timmars hvila”, från första maj 1890 i Sundsvall. Industrialismens födelse i princip, med stämpelklockan i högsta hugg – den totala motsatsen till det gamla bondesamhället där arbetet utgick från dagsljus och årstider och därför arbetsbelastningen fluktuerade över året, årstiderna och dygnen.

Frihet eller fritid? Både och?

Intressant är faktiskt användningen av ordet ”frihet” i fackets paroll; det var inte ordet ”fritid” som användes. Visserligen finns ordet fritid belagt sedan 1700-tal, men i den betydelse vi använder det idag har det knappt 100 år på nacken.

Själv är jag väldigt förtjust i att uttrycket på 1800-talet bland annat användes om den tid som vaneförbrytare faktiskt hade mellan sina fängelsebesök – det var fri-tid, det; de dagar/veckor/månader som varade mellan två fängelsevistelser! Jo, ordet användes även inom andra områden, men detta är det roligaste.

Man ville frihet, men fick fritid! Tål att tänkas på eftersom Luther naturligtvis var med hela tiden – det lilla fröet från 1500-talet fram till dagens tal om ”arbetslinjen” – ”om du inte arbetar ska du inte äta” – och så fort det tillkommit en arbetstidsreglering som gav arbetarna fritid (inte frihet) så kom ju den ena utredningen efter den andra om att dessa fattiga och arma arbetare använde sin fritid på fel sätt! Fel sätt! Fritiden fick minsann inte slösas bort, den skulle förvaltas och de bättre vetande (de besuttna) skulle förstås tala om för allmänheten hur fritiden skulle förvaltas.

Alla var naturligtvis inte slösaktiga med sin fritid – det formligen exploderade av fritidsintressen där merparten handlade om att bilda sig själv (ABF bildades 1912 och flera bildningsförbund i den närmaste tiden). Man gick kurser, man läste brevkurser, man odlade sina intressen och lite senare – framåt 50-talet – började man resa inom landet när man fick Semester! Från 1940 hela 12 dagar! På det hela taget bildade och utbildade man sig under sin fritid.

Idag monterar man istället ned folkbildningsrörelsen, för intresset för en bildad och självständigt tänkande befolkning är mycket lågt hos makthavarna. Förmodligen hejar Luther idag på det här med ”arbetslinjen”, men vrider sig i sin grav då han ser hur dagens fritid mestadels ägnas åt tom konsumtion. Visserligen också ”upplevelser”, men i merparten av fallen knappast i ett lärande syfte, utan mer för egokickens skull.

Utställningen

Så här kan tankarna gå när man som undertecknad besöker ett museum. Ett museum på 20 kvadrat! Där pågår ännu några dagar en utställning som heter ”Dygnets vakna timmar – arbetet och fritiden”. Den handlar alltså om våra liv i relation till arbete och fritid, hur det varit och hur det gestaltar sig i dag; det finns inte mycket framsynthet, men det kanske det inte behöver göra på ett museum som ju på något sätt ska kartlägga det som varit. Därav tankarna här ovan! Åttatimmarsdagen är inte huggen i sten, även om den är en rättighet idag. Det finns många rättigheter som de som gått före slagits för att få igenom; det var stort när det hände, men jag tror att vi behöver slåss för något annat idag.

Utställningen pågår till och med söndag och där finns en hel del intressanta texter och än mer intressanta bilder från ett tidigare arbetsliv att begrunda och försjunka i. Och skapa tankar.

Passa på. Om du inte har Meröppetkort, så är biblioteket i Lindesberg bemannat fredag kl. 10:00-17:00 och lördag kl. 10:00-14:00. Har du Meröppetkort kan du se utställningen fram till kl. 22:00 resten av veckan.

Utställningen är väl värd att se, begrunda och tänka tankar kring. Så skynda på innan den försvinner på söndag!