Det är sorgetid i Örebro och i landet. Det är tungt att tänka på alla dem som mist sina kära, på dem som utstått skräcken att vara närvarande vid händelsen, på alla dem som måste arbeta med att lösa upp detta till något vi kan förstå.
Det sväller en stumhet i hjärtat och rasar en tystnad genom huvudet.
Hos en del går stumhet och tystnad över i tårar och förtvivlan; hos andra växer en svårhanterlig ilska och ett raseri som behöver finna sitt utlopp.
Sätt dig – ensam eller tillsammans -, gråt och förbanna, men förstör inte världen mer. Bygg världen starkare genom att använda dessa erfarenheter till att mildra människors vånda; gör gott för din nästa; skapa hopp, visa ömhet. Var nära varandra!
Be the first to comment