
…fortsättning från del 3
Levande by, levande bruk
När de första ladorna i Rynninge dyker upp kan man se betande alpackor i hagen. Det är ston och deras föl; alpackahingstarna får hålla sig i andra änden av byn, så det är lugnt i byn. Alpackan är ett kameldjur som härstammar från Sydamerika och det var först under 80-talet som export av djuren tilläts. Antalet alpackor har efter det stadigt ökat runt om i världen och så även här, men gå inte in och klappa dem, för man blir ohjälpligt förälskad och vill ha en egen.
Rynninge har även två alldeles egna butiker. Den första är Lycktäppan, vars enkla namn gör en lite lycklig och nyfiken så att ett besök kan avläggas. Ekologisk rapsolja är huvudnumret och en glädje i köket. Lite längre fram till höger finns Storgårdens Handelskammare, med ekologiska mjöler och gryner och ägg från gårdens egna höns. Kanske kan man till och med få hyra ett torp och slå sig ned i idyllen på heltid? Det är ingen dum idé eftersom det är världens bästa by (ja, jag är part i målet) som utöver socknens största julgran även kan ståta med ett eget hårdrocksband, här framför de Poison (med härstamning från Alice Cooper).
Nu ringlar sig fortsättningen av vägen fram genom rådjurstäta skogar fulla med fågelsång och sedan öppnar sig landskapet och man färdas istället genom böljande sädesfält med Arbogaåns deltalandskap till höger. Mot några granar träder en skylt fram som det står Oppboga på och ned till höger går Bellevuevägen in och följer kanalen, vilken grävdes fram för hand i förra seklets början. Kanske var det en framsynt herre som döpte vägen efter franskans ord för vacker utsikt, för så har det ju varit under resans gång – vackra vyer. Strax till vänster omvärvd av gran och lövträd ligger den gamla skolan där traktens barn fick gå i småskola och lära sig livets elementära saker i form av stavning, matematik och geografi, innan de fortfarande i unga år kastades ut i arbetslivet för att hjälpa familjen till överlevnad.
Bellevuebron korsar kanalen till höger och på höjden tronar den gamla disponentbostaden för Oppboga bruk i all sin prakt. Huset är idag privatbostad och ägaren till Oppboga säteri får njuta utsikten från höjden. Om man cyklar den smala grusvägen så att man rundar disponentvillan kommer man strax till vägs ände. Här ligger huset som kring 1100-talet var Oppboga krog, men som idag också är ett privat boende. Utsidan med sin loftgång har sett likadan ut de senast 600 åren och historiens vingslag fladdrar till.
Här kan man också gå över dammarna och skåda vattnet forsa genom öppna dammluckor och mot skogskanten på andra sidan kan man se brofästet till den gamla bron som i Västgötalagen kallas för Uppboga bro. Det var här som kungens Eriksgata korsade Arbogaån när närkingarnas gisslan lämnade över kungen till västmanlänningarnas gisslan. Gisslan bestod av ”välborne män från landskapets alla hörn”. Om det skulle ske så illa att man råkade slå ihjäl en gissloman var böterna dryga, på hela 140 marker, vilket skulle motsvara ungefär tre miljoner i dagens penningvärde. Eftersom det inte fanns sociala medier – eller ens fotografier – på den tiden använde man sig av gisslomän som skulle garantera att det var rätt kung man kom med, för risken fanns ju alltid att han kunde bli utbytt under resans lopp.
Rangvald Knapphövde som var kung under 1120-talet nonchalerade reglerna och kom med ett för litet följe av gisslomän till en ort som i Västgötalagen benämns Karlepitt (bara en sån sak!). Det retade upp allmogen tillräckligt för att allmogen skulle slå ihjäl Rangvald på ort och ställe. Det var, och skulle vara, ståtliga följen som möttes här vid Oppboga bro under fladdrande fanor och baner. En kombination av beridna högvakten och en prideparad, kan man väl i det närmaste tänka sig.
En sen sommarkväll när solen har börjat sin bana nedåt kan man nog se Näcken på någon sten i den porlande åfåran vid dammarna, spelande sin fiol i det milda skymningsljuset.
När Näcken spelat färdigt är det dags att återuppta cyklandet och åka tillbaka över Bellevuebron och fortsätta längs med kanalen. Här finns det perfekta platser för den som tog fiskespöt med sig och vill dra upp en eller annan abborre. Fast det är klart, det är inte tillåtet att fiska här, så det är ju bra att fiskespöet inte är med på cykelturen.
Längs Prominent- och Excellentvägen ligger Oppboga bruks gamla arbetarbostäder i rad efter rad. Idag är det en privat fastighetsägare som upplåter lägenheterna till hyra.
Gatunamnen – Excellent och Prominent – syftar på olika papperskvaliteter och berättar om svunna tiders produktion på bruket. 1991 upphörde papperstillverkningen och numera producerar man kartong som senare ska bli emballage till varor som man hittar i ett högre prissegment än vad engångs-kaffemuggar ligger i.
Där Excellent möter Bellevue ligger ett rött tegelhus som först fungerade som tvättstuga för hyresgästerna i området, men som senare kom att användas som festlokal och även ett tag huserade Oppboga Bouleklubb. Idag ägs huset av Fellingsbro Fastigheter som också äger stora delar av det gamla bruksområdet i Oppboga. Området sjuder av liv och här finns utöver Oppboga bruk även fyra andra företag och alla samsas om ytan och bidrar till att skapa arbetstillfällen i socknen.
När man cyklar Excellentvägen ner mot Oppbogavägen för att ta höger mot vår resas mål, passerar man det som tidigare var ladugårdsbacken till Oppboga bruk. Och till vänster vid skogsdungen kan man ana järnvägsspåren mellan gräs och sly för här gick tidigare tågen mellan bruket och Oppboga Anhalt. Inne på bruksområdet finns ett kraftverk av samma typ som det i Ringaby. Det byggdes redan 1901 av bruket, men ägs idag av Linde Energi. Längre ned efter Oppbogavägen finns Arbogaåns tredje kraftverk, som idag ägs av Frötuna gård.
Vi är strax framme vid Krakow igen och här slutar vår kul kulturtur, så vi avslutar med Euskefurat. Låten är visserligen tillägnad norrbottningar som kommer hem, men det funkar även för dem i Broa. Och efter nästan 2,5 mils cykling kan det ju vara skönt att vara hemma igen.
Så var turen slut för denna gång.
Cykling, text och bild: Laban Gustavsson
Redigering och bild: Anna Fryxell
Tack för en trevlig och intressant cykeltur!=)
Mycket trevlig läsning o intressant med historien kring olika ting efter vägen.