Robert har kommit hem!

Lycklig Robert åter i Sverige.

-Jag hoppades och trodde på att det skulle bli bra. Men det blev ännu bättre! Nu är jag hemma. I Fellingsbro.

Det säger en glad, nöjd och tacksam Robert med ett både stillsamt och innerligt leende.                                                                                                           

Djuren ska ha sitt och Robert hjälper till.

Det var i augusti i fjol  som utvisningen av Robert verkställdes. Den 2 april i år landade han på svensk mark igen. Om dessa åtta månader finns mycket att berätta. Men det första Robert säger är:

-Tack! Ett stort, stort, stort tack!

-Det är så många som hjälpt och stöttat mig…”morsan” Viveka…”farsan” Robert…Lena och Leif…Viktor…Håkan…oj, det är så många…alla vänner…tack!..och…ja…jag har en jättelik fantastisk familj här i Sverige…här i Fellingsbro. Här känner jag att jag har mitt hem.

När fellingsbro.se träffar Robert går han på foderbordet och fördelar ensilaget till korna på gården Moon hos Viktor Bergkvist. Det är hos Viktor som Robert arbetar som allt i allo med djurskötseln. Han trivs med djuren och tillvaron. Nedanför djurstallarna breder åkrarna och betesmarken ut sig. Robert ser sig omkring, slår ut med armarna, och konstaterar med ännu ett stort leende:

-Jag trivs bäst i öppna landskap. Inte minst här i Fellingsbro.

Hoppet lever

God morgon till en ny dag och nya erfarenheter.

Men åter till augusti i fjol. Då landade Robert i Nairobi.

Ledsen?

-Ja.

Arg?

-Ja.

Besviken?

-Ja.

Men viktigast av allt. Hela tiden med en känsla av hopp.

-Man får aldrig låta de negativa känslorna ta över. Man får aldrig tappa tron på att det blir bättre och att det finns en mening med det man är med om. Själv har jag aldrig haft det bättre än nu!

Livslångt lärande

Robert, the man on the Moon.

Vad var meningen med dina åtta månader i Nairobi?

-Att lära mig något nytt, att utvecklas. Visst var det tungt ibland. Men det var när jag behövde stödet som mest från vänner och anhöriga i Sverige som det fanns där även då. Den trygghet det gav hoppas jag på något sätt kunna förmedla till andra. Det är viktigt att man hjälper och uppmuntrar varandra.

-Under tiden i Nairobi fick jag ju också möjlighet att träffa min mor och mina syskon. Att få veta att de finns och att de mår bra betyder mycket. Dessutom arbetade jag på ett barnhem och som ungdomsledare. Jag tränade också ett flicklag i fotboll.

-I Nairobi försökte jag leva som här i Sverige…här och nu…att hela tiden lära mig något av just den situation som jag var i.

Att livet är en enda lång skola är något som Robert både är väl medveten om och uppskattar. Eller som han säger:

-Hela livet är en enda lång och spännande vidareutbildning. Jag kan ärligt säga att jag är mycket tacksam över allt jag fått gå igenom. Utan det hade jag inte varit här idag…

Göra skillnad

Och framtiden?

-Den hoppas jag finns här i Fellingsbro. Bland annat ska jag och några vänner dra igång ”Chiligänget”. Det ska bli en träffpunkt för ungdomar från 15 år och uppåt här i Ängebykyrkan i Fellingsbro. Vi ska träffas på fredagskvällar alternativt lördagskvällar för att umgås, spela spel, hjälpa varandra med läxor o s v.

Och ännu längre fram?

-Att på något sätt få arbeta med ungdomar och med miljöfrågor…att få arbeta med det som växer…att få bidra till att göra skillnad…att hjälpa andra och varandra.

-Men just nu har jag fullt upp med att vara här…och nu…det är en sådan oerhörd glädje…

Välkommen hem Robert!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

About Arne Wikström 314 Articles
Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.