Karl Arne Löthgren: ”Dags för Fellingsbro att sträcka på sig”

Karl-Arne Löthgren är sedan 1993 ordförande i Elevförbundet för Fellingsbro Folkhögskola (i bakgrunden).
Under de cirka fem minuter som vi rör oss från folkhögskolan till Sockenstugan, hinner Karl Arne Löthgren i några andetag beröra frågeställningar rörande såväl Rotary som Sockenrådet och Hembygdsföreningen. För här möter vi Föreningsmänniskan med stort F, driven av ett brinnande bygdeengagemang som följt med sedan barnaåren. Möt Fellingsbro sockenråds nya ordförande.

När jag googlar på Karl Arne Löthgren så listas högst upp, förutom rena person- och adressuppgifter, fem träffar som speglar olika områden för hans engagemang: Sockenrådet, Fellingsbro folkhögskolas elevförbund, Centerpartiet, Hjärnskadeförbundet och Hyresgästföreningen Tallen i Frövi. Redan på första träffsidan, alltså. På en mer komplett lista över politiska, officiella och ideella uppdrag genom åren blir antalet poster ett drygt 50-tal. Och då har jag ändå inte nämnt familjelivet och yrket som jord- och skogsbrukare.

Med en sån meritlista är det svårt att veta i vilken ände man ska börja nysta. Enklast blir kanske ändå att ta det hela från början:

Karl Arne Löthgren är född och uppvuxen i byn Läbbesta, några kilometer från 249:an och Fellingsbro kyrka, och första byn på vägen mot Finnåker. Redan här ska för transparensens skull nämnas att jag sedan drygt 20 år är en av Karl Arnes närmaste grannar, och att det kanske är just som granne jag mest har sett honom genom åren. Därtill fick jag som granne också förmånen att lära känna hans föräldrar, August och Märta Löthgren, som båda nådde aktningsvärd ålder och som gärna berättade om byns historia för alla som ville höra på.

Uppmuntrade delaktighet

Karl Arne Löthgren är van vid att leda möten.

August Löthgren, själv en gång Hembygdsföreningens ordförande, var ett vandrande uppslagsverk ifråga om bygderelaterade historier och kuriositeter, som han kunde leverera på ett lika minnesgott som slagfärdigt sätt.

– Jag hade en stabil uppväxt, där mina föräldrar uppmuntrade delaktighet i det som hände i bygden, säger Karl Arne Löthgren. De var också själva förebilder i fråga om detta, och lärde mig att föreningsarbete ska vara roligt. Man får träffas, hjälpas åt och uppnå saker tillsammans.

– Att bidra, att göra rätt för sig, att visa resning var viktigt för mina föräldrar. ”Sträck på dig, pojk”, minns jag att far brukade säga.

Den starka känslan för att arbeta för ett större syfte än den rent personliga vinningen, gör också att frågorna om det inte är ”dags att börja trappa ner snart” känns ointressanta. Den första föreningen blev scoutkåren där utelivet med hajker och tävlingar var roligast. Posten som ordförande i Fellingsbros sockenråd kan numera läggas till den redan långa listan av hedersamma och förpliktigande uppdrag.

Tillsammans går det

Karl Arne Löthgren har kämpat i många år för Finnåkersvägen: ”Även mindre vägar kan vara viktiga. De ska utvecklas.” Karl Arne står längst till höger i denna ”Finnåkersvägsgrupp”.

Karl Arne tvivlar heller inte på möjligheterna för Fellingsbros framtid.

– I Fellingsbro finns en utpräglad föreningskultur, och det är viktigt att överföra till dem som flyttar hit. Tillsammans kan vi lösa praktiska problem, men också ha nöjet av att umgås, påpekar han.

Och det är något som jag själv har tagit intryck av under mina år i Fellingsbros föreningsliv: att fellingsbroarna helt enkelt gillar varandra och tycker om att träffas. Det märks i den vänliga nicken över varubandet på Hemköp, uppslutningen runt morgonkaffet hos Peter på macken, småpratet på bänken i väntan på hämtpizzan. Det som i andras ögon skulle kunna tolkas som inskränkt självbelåtenhet kanske i själva verket är en trygg vetskap om sin egen identitet och sitt eget värde.

Fellingsbros framgång = 43

Vad beror nu denna starka självkänsla på? Karl Arne Löthgren sammanfattar den, överraskande nog, med siffran 43.

– 43?

– Just det, nickar Karl Arne. 43 meter, det är fallhöjden på Essingeån mellan sjön Oppäsen och Arbogaån, från 63 meter till 20 meter över havet. Vad den höjdskillnaden har betytt för Fellingsbro kan inte överskattas, i form av värden från jordbruk, skogsbruk, järnbruk och hammare och de influenser man därigenom fick från världen runtomkring. Fellingsbro socken var fram till 1930-talet Sveriges till ytan största jordbrukssocken.

Fågelsången, det första husflyttsprojektet som en gång lade grunden till Fellingsbro Hembygds- och Fornminnesförening. Ordförande Löthgren kan sin historia.

Karl Arne påpekar att Sverkestaån med sträckningen Grönbosjön till Oppboga också har haft mycket stor betydelse för socknens utveckling. Ända uppifrån Grönbo och Oppäsen ner till Oppboga förändras också landskapet från bergslag till slättbygd, från skog till åker. Visst finns det nackdelar, men också många fördelar, med att utgöra en gränsbygd och det har länge präglat Fellingsbro.

– Men man måste också se framåt. Någon sade att ”ni fellingsbroare är duktiga på historia – men är ni duktiga på utveckling?” De orden blev en välbehövlig spark i baken. Mycket har förändrats sedan Fellingsbros glansdagar, och det går inte att bara se tillbaka. Men jag tror att vår bygdegemenskap, vårt föreningsliv och vårt företagande fortfarande är det som ger Fellingsbro konkurrensfördelar.

En gång fellingsbroare – alltid fellingsbroare

Karl Arne Löthgren framhåller också närheten till universitet, E18/E20 och de starka logistiska knutpunkterna i Örebro, liksom de expansionsmöjligheter som finns på orten i form av lokaler och utrymmen för utveckling. Men för att detta ska vara möjligt, är det också viktigt att samhället stöttar bärande institutioner och basservice, såsom skolan, vårdcentral och folktandvård, räddningstjänsten och folkhögskolan.

Men med allt detta sagt om Fellingsbros alla fördelar, är det inte en smula motsägelsefullt att Karl Arne Löthgren bor – i Örebro? Svaret kommer snabbt:

– Jag bor visst i Fellingsbro! Jag har alltid varit skriven här och det är jag fortfarande. Det råder ingen tvekan om att jag är fellingsbroare, även om jag också har ett boende i Örebro.

Sett till antalet lokala engagemang i bygden: sockenrådets ordförande, ordförande i Folkhögskolans elevförbund, ordförande i Fellingsbro Hembygds- och fornminnesförening, medlem i Fellingsbros Rotary-klubb – listan går att göras längre – så är det ganska svårt att tvivla på den saken…

Vidare perspektiv

Men med fler år på nacken har engagemanget också breddats långt utöver det rent lokala. Partipolitiken har Karl Arne Löthgren lagt åt sidan, men däremot har det regionala ordförandeskapet i Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft gett fler perspektiv.

– Jag känner mer och mer för frågor som rör funktionshinder. Bara i vårt län finns 10 000 medlemmar som berörs av funktionshinder på olika sätt. Det kan handla om tillgänglighet, LSS-reformen, domar i olika rättsinstanser, att nå fram till beslutsfattare. I slutänden handlar det om ett engagemang för dem som har det svårt och som inte alltid kan göra sina röster hörda.

– Jag har också tagit intryck av #metoo-rörelsen, som ser ut att ha utvecklats till något som liknar en fredlig revolution, utan vapen. Det visar att det går att göra något om man når ut på rätt sätt. Tänk på vad som skulle kunna hända i länder som Iran, Nordkorea och Jemen då?

Växtnamn på svenska och latin – en baggis för Karl Arne Löthgren.

Flås och flora

Till sist, är det något vi kan få reda på om Karl Arne Löthgren som vi inte kände till förut? Ja, förutom det stora intresset för träning och motion som kanske inte alla är bekanta med (15 Vasalopp, 8 maratonlopp och ett antal halvmaror) så kanske det är det botaniska intresset. Växtnamn på svenska och latin är något som sitter inetsat hos Karl Arne sedan mer än 60 år tillbaka. Jag testar med mitt eget landskaps blomma: Ångermanlands styvmorsviol. Efter tre sekunders tvekan kommer svaret med självklart eftertryck: Viola tricolor.

– Min fru Ann-Marie förhörde mig en gång med hjälp av en vanlig flora. Vi kom ganska långt ner i listan innan jag gick bet…

Säger Karl Arne Löthgren och ler det där lite kluriga leendet som man inte är alldeles säker på hur man ska tolka…

About Maria Andersson 10 Articles
Folkhögskollärare och verksam som skribent sedan 25 år. Naturaliserad västmanlänning men med djupa rötter i Ångermanlands älvdalar, fjordar och berg. Läser när jag inte gör något annat.