Att träffas och tala med varandra är en förutsättning för att lösa missuppfattningar och framför allt berätta för varandra om allt det fina vi har.
Jag blev överraskad och glad när Rynninge plötsligt kom i fokus. Hårdrock är visserligen inte vad jag längtar efter att höra men här kom det i en helt annan dager. Vilka förmågor vi har! Jag förmodar att bygdegårdarna står i kö för att engagera Poison in Rynninge. Dessutom kommer fiberdiskussionen i en helt ny dager. Med en pastor från Rynninge måste tron i att det löser sig med fiber ute i bygda vara övertygande.
Själv blir jag salig när jag träffar mina jazzvänner – musik som musik. Man blir betydligt yngre när man får lyssna på det man älskar från förr. Inte bara skvaller utan även nyheter förmedlas. Kanske inte alltid så uppmuntrande som när någon går bort. Å andra sidan kan man få höra när tillökningar kommer eller att några slår ihop sin påsar och flyttar ihop.
– Livet är som en påse, det blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något, sa Hasse Alfredson.
Verktygen för att fylla påsarna finns nu framme. Förändringar som man känner väldigt starkt för kan man bolla till sockenrådet. Tankar om förändringar för diskussion kan man ta upp i sockentidningen. Där kommer man att kunna nå många fler inom socknen utanför den egna kretsen. Vill man träffa folk och byta åsikter mer informellt så finns sockenstugan till hands.
Ju mer händer – desto mer händer! Så återigen: ju fler som hjälps åt, desto längre kommer vi!
Vänligen
Elias
