När fellingsbro.se frågar Christer Rydergård, Nybble, hur det kommer sig att han har hamnat i Fellingsbro och engagerat sig så väldigt mycket i socknens frågor svarar han:
-Det är ganska enkelt. Jag träffade mitt livs stora kärlek Anita i Motala. Där arbetade vi båda som lärare. På ledigheterna åkte vi till Fellingsbro eftersom hennes far Ivan Emilsson hade jordbruk i Nybble. Vi rustade ett av boningshusen och lärde känna bygden. När vi 2003 pensionerades blev det naturligt för oss att flytta från Borensberg till Fellingsbro. Inte minst blev mina svärföräldrar ytterst förtjusta i det.
Ni bodde i Borensberg men arbetade i Motala. Hade det inte varit enklare att bo närmare arbetsplatsen?
-Jo självklart men vi fann vårt drömhus i Borensberg. Många olika lärarbefattningar hann jag med innan jag blev skolledare. I samband med en tänkt stor omorganisation av all kommunal verksamhet i Motala frågade kommunchefen mig om jag ville bli projektledare direkt under kommunstyrelsen. En utmaning jag inte kunna tacka nej till. Resultatet efter ett års utbildning av all personal i ledande befattningar blev en uppdelning i fyra resultatområden samt en central verksamhet där jag blev ansvarig. I mitt revir Kommunservice låg bland annat följande resultatenheter, Redovisning, IT, telefoni, Upphandling, Uppdrag, Arbetsmarknad, Städ, Kost med mera.
Är det något speciell händelse du minns?
-Redan 1990 upptäckte jag fiberns möjligheter. När jag talade med inblandade att det skulle vara lämpligt att lägga ner tomrör för fibrer och göra kopplingsbrunnar i samband med andra grävarbeten så var ointresset stort. Jag stod på mig och fick till slut igenom mitt önskemål. När tiden var mogen gick det med rasande fart att blåsa in fibrerna i rören och ordna anslutningar. Motala var väldigt tidig med utbyggnaden av fiber.
Knappt hade du flyttat hit så skaffade du hästar. Var det bondelivet som lockade?
-Nej riktigt så var det inte. Redan i Borensberg hade vår dotter Viktoria blivit väldigt förtjust i hästar. Det blev mycket tjat. Till sist fick hon löfte om att få skaffa häst om hon sparade till det. Av någon outgrundlig anledning lyckades hon med det. Självfallet blev vi med häst. På somrarna hade vi med den till Fellingsbro. Nu finns det ytterligare två hästar på gården. På somrarna får vi sällskap av får från Balsta. Det är ett trivsamt och trevligt miljöarbete.
Du är styrelsemedlem i Skulsta-Nybble-Västra Torvesta vägsamfällighet. Var det att skaffa fiberanslutning till vägföreningens medlemmar som fick dig att ta det uppdraget?
-Nej men jag såg de stora fördelarna att kunna få fiber här på landsbygden. Det blev mycket arbete att förmå kommunen, landstinget och senare Telia att dra fiber här. Mycket har blivit möjligt på grund av att så många här har ställt upp alltifrån grävare till personer som har knackat dörr för att övertala personer att ansluta sig till fibernätet. Då kunde vi inte ana att det skulle gå så snabbt med nedläggningen av koppartråden. Vi är väldigt glada att vi hann bli klara i tid.
Naturligtvis är det viktiga för vägsamfälligheten att underhålla våra vägar. Vi gör väldigt mycket själva. Vi arbetar hårt för att kommunen och Trafikverket ska ta hand om skötseln från Kungsvägen till Idrottsplatsen som i huvudsak trafikeras av andra än vägföreningens medlemmar. Det är mycket tung trafik som passerar. Tyvärr är vägen inte är byggd för detta. Det är den vägen trafiken går när järnvägsövergången i samhället är blockerad. Det blir allt dyrare och besvärligare att få kommunen och trafikverket att ta ansvar för detta.
Vi ser på ditt rockuppslag ett fint märke. Vad är det?
-Det är Rotarys guvernörsmärke och det är tack vare Torsten Ericsson från Balsta som Anita och jag kom med i Fellingsbro Rotaryklubb. Inte visste vi att vi skulle engagera oss så mycket. I mitt arbete på skolan fick jag se och uppleva väldigt många olika jobb. Även inom Rotary har jag haft olika roller inom klubben från klubbmästare, sekreterare, president till guvernör. Jag är väldigt glad hur vi stöttar olika aktiviteter i Fellingsbro. Det årliga stipendiet till en ungdom eller ungdomsledare är fantastiskt roligt. Jag är speciellt stolt över det arbete vi har gjort med att minska polion. Sist men inte minst mottot – Omtanke utan baktanke – som vi har på vår vepa på silon vid infarten är en viktig ledstjärna i mitt arbete.
Du har varit president i Rotary. Det låter stort. Kan du jämföras med Donald Trump nu?
-Riktigt så tjusigt är det väl inte. President är snarare att vara ordförande men visst har man goda möjligheter att påverka klubben. Framför allt tycker jag att programmen är väldigt givande och intressanta – en skola för livets fortbildning.
Du har också varit guvernör 2016-2017. De är en nästan lika vacker titel.
–Ja ansvaret är större. Fellingsbro Rotaryklubb tillhör ett distrikt som omfattar Värmland, Närke och Västmanland och har knappt 50 klubbar. Det är en förmån att som medlem kunna besöka andra klubbar och få inspiration i klubbarbetet.
Jag arbetade för att få in flera kvinnor i ledande funktioner. Här omges jag året jag var guvernör av assisterande guvernör Catharina Gyllenhammar och min efterträdare guvernör Anneli Jelgert. Jag besökte alla klubbar i distriktet och träffade dessutom många andra rotarianer vid mina utlandsresor för Rotary. Att kunna omsätta omtanke utan baktanke i konkreta handlingar var och är mycket stimulerande.
