För Ida är livet ingen illusion

Ida, en kreativ Fellingsbroprofil!

Hon är en konstnärssjäl som gärna slår ett slag för kulturen. Självklart tycker hon att den – kulturen – är viktig. Hon kan förklara varför:
– Kulturen är det som fogar samman alla delarna i samhället. Kulturen är helt enkelt cementen i samhällsbygget. Det som gör att samhället håller ihop.
Cementen – eller snarare cementsäckar – är även det som belamrar det ”kråkslott” på ca 300 kvadratmeter som nu håller på att återfå sitt ärevördiga liv i utkanten av Fellingsbro och som är denna illustratörs ”enkla” boning.
– Kan vi sitta i vardagsrummet och prata? Mitt kontor är ännu så länge ett virkeslager, säger Ida Rosén Branzell och skrattar gott Hon brinner av liv efter att en gång ha varit utbränd.

”Vi har några säckar cement här i huset.”

Att teckna ett porträtt av illustratören och kreatören Ida är att kastas mellan katten Selma, kvinna av jord, poeten Tomas Tranströmer, bokbussen i Lindesberg, pollare i Västerås, lyckan av att ha barn på förskolan Slangbellan, glädjen över att bo i Fellingsbro, Haiku-dikter, slängpolska  och utbrändhet. Säkert har vi missat något. Men det gör inget eftersom det alltid går att komma tillbaka. Ida tänker stanna i Fellingsbro.

Sakta men säkert lever Ängeby-huset upp och till ett allt större och bättre liv.

Det har gått ett och ett halvt år sedan Ida, sambon Henrik och de fem barnen flyttade in i den något ledsna och väderbitna huvudbyggnaden  från 1800-talet på Ängeby gård 134.

– Vi bodde innan dess i Ramnäs – tre mil utanför Västerås – i ett litet torp på 60 kvadratmeter.  Vi letade länge i trakterna av Västerås efter ett nytt(!) ställe att bo på innan vi föll för det här gamla huset. Det var kärlek från första ögonkastet.

Från grunden

Ida, med eget företag inom illustrationer/design, och Henrik, med arbete som miljökonsult i eget företag, visste vad de gav sig in på när de med glädje  och ett stort mått av realism förvärvade och startade ett i det närmaste totalrenoveringsprojekt som Ängeby-huset är

Ett motto så gott som något!

– Det vi gör vill vi göra bra. Det här kommer att ta tid. När våra fem barn Mo, Alma, Filip, Ebba och Klara fått den tid och uppmärksamhet de vill ha och behöver får huset sin. Det innebär att huset  får en stund då och då. Barnen kommer alltid först.

– Det är många människor som går förbi det här huset under sina promenader. Det innebär att många har en relation till det. Den relationen ska vi både behålla och utveckla genom att försöka återskapa vårt hus till det ”slott” eller stolta hus det en gång var.

– Utifrån  ser det inte ut att ha hänt så mycket sedan vi flyttade in och här inne är det mest en byggarbetsplats och ett virkeslager…men vi vet hur vi vill ha det och hur det kommer att bli. Den insikten gör att man klarar av att bo i ”kaos”. säger Ida glatt.

Och att bo i kaos är lättare än att leva i kaos. Därmed är vi inne på det som vår nyfikenhet är störst på – utbrändheten. Det är femton år sedan Ida gick spikrakt in i den ökända väggen när hon kom till vägs ände. Plötsligt fungerade ingenting. Allra minst hjärnan.

– Vägen tillbaka var ganska lång och ensam. Det är en viktig erfarenhet. Jag har lärt mig att säga ”stopp och nej”,  att inte göra allt på en gång…att lyssna inåt och inte bara utåt.

Några av böckerna Ida illustrerat.

Gjord av jord

När Ida numera lyssnar inåt hör hon bland annat folkmusik. När hon tittar inåt ser hon slängpolska.

– Den är så suggestiv och vi dansar när vi får tid. Jag är uppvuxen med folkmusik och dans.

– Hela familjen är musikintersserade. Henrik spelar bland annat fiol och gitarr. Själv kan jag möjligen spela grammofon, säger Ida som menar att humor är en viktig ”sak” i livet och tillvaron.

Ida ha nära till folkmusiken. Henrik spelar. Lådan som syns på bilden är ingen låda. Det är en trumma.

Det är även Tomas Tranströmer, den av många älskade poeten och  nobelpristagaren i litteratur. Till honom har Ida ett kärleksfullt projektförhållande

– Jag höll i ett kulturprojekt i Västerås där vi blästrade in diktstrofer av Tomas Tranströmer i stenar som sedan lades ut på några av gatorna. Det initiativet och projektet är jag mycket stolt över.

Till glädjen och stoltheten hör även projektet med de  pollarna på vilket det sitter ett par sjöfåglar. Detta projekt är även belyst där det står i  Öster Mälarstrand i Västerås.

Och i Ängelsbergs skulpturkulturpark, som ligger några stenkast från Fellingsbros norra sockengräns, ligger en kvinna gjord av jord. Den har en existentiell mening.

Ida:

– Av jord är du kommen, av jord ska  du åter…

Även i den meningen finns det mycket livsglädje och livskraft beroende på var man lägger betoningen.

Ingen vanlig busstur

Konsten har många uttryckssätt, så även Ida.

Hon – konstnärssjälen Ida – har onekligen många uttryckssätt. Och snart kommer hon att ge sig ut på sitt livs längsta bussresa.

– Snart kommer den nya bokbussen i Lindesbergs kommun att vara klar. Jag har illustrerat bakdelen på den.

Till glädjernas glädje och stoltheternas stolthet hör även den bok Ida skrivit och illustrerat tillsammans med sin mor, tillika illustratören och konstnären, Gunnel Branzell.

Ida och mamma Gunnels bok med haikudikter.

– Vi har ett gemensamt stor intresse för haiku.dikter/diktning, som är en speciell vers/diktform. Den bok vi gjort tillsammans heter ”…våga blicka in där höga fanor står och sparvens vingar bär…” och titeln bör helst läsas i haiku-form.

Bakom alla dessa konstnärliga uttryck och projekt ligger en gedigen utbildning som 2-årig konstutbildning i Umeå, illustrationskurs i Uppsala, 2 år på Mälardalens högskola i kurs om informativ illustration. Kanske har vi glömt någon kurs. Men det gör inte så mycket. Den viktigaste utbildningen är nämligen livet själv.

– Det är genom den erfarenhet som livet ger oss som vi hittar vårt eget personliga uttryckssätt. Sedan handlar det om  att våga uttrycka det vi vill säga. Vägen dit går genom övning, övning och ännu mer övning. Livet ut.

”Om hundra år? Ja då kanske vi odlar växter och har lite djur.”

Om 100 år

Själv ”övar” Ida numera med glädje och i det egna företaget ”Ateljé IBR” i arbetsrummet/virkeslagret i kråkslottet /lusthuset Ängeby i Fellingsbro som gett henne en och annan positiv ”illustration”.

– Oj vad många entusiastiska människor man möter här. Fantastiskt! Det inspirerar!

– Och tänk att hitta en förskola som Slangbellan…vilket föräldrasamarbetet…vilken lärande miljö…vilken fin start för våra barn…vilken…Oj!

På frågan om vad Ida gör om ”100 år” när huset återfått sin forna glans svarar hon:

Ett av mamma Gunnels verk av flera ”Selmor”

– Då vill jag lära mig odla växter. Vi kanske kan ha några höns och några får. Det känns intressant att kunna utforska naturen och inte bara vår egen natur.  Men det här med beteendevetenskap…det är också intressant. Men du förstår… allt det här ligger ganska långt fram i tiden. Först av allt kommer barnen. Sedan kommer resten.

Fotnot 1: Katten Selma är döpt efter den kända författarinnan Selma Lagerlöf.

Selma är en fin liten dam med litterär bakgrund.

Fotnot 2: Haiku är en ”japansk raffinerad diktform”.

Fotnot 3: Mer om Ida finns på www.idabranzellrosen.se.

Fotnot 4: De som besökte Ullergården i Ullersätter under Vintertur har redan träffat Ida. Hon var en av konstnärerna där.

Foto: Lena Kallionpää

About Arne Wikström 212 Articles

Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.