I alla fall har vi kastat ut granen – det är ju tjugondedag Knut. Ja, kastat är väl att ta i, den har burits ut väldigt försiktigt så att inte några miljoner barr ska bli liggande efter ”transportvägen”.
Samma varsamma hantering gällde för övrigt vid avklädningen – en avklädning, som man i forna tider gjorde med en och annan nygift prinsessa inför det publika så kallade sänggåendet. Försiktigt och plagg för plagg alltså! Men nu var det en betydligt stickigare julgran det handlade om och dessutom tycker jag att det bara var härom dagen, vi senast plockade ner alla prydnader och ändå är det ett år sedan. As time goes bye.
Det sista, som sedan skulle ner var slingan med de fortfarande gamla ljusen från en känd holländsk fabrik – som förmodligen numera finns i Kina. Visst de är i jämförelse med nutida ledlampor dyrare i drift, men så länge de fungerar, så får de hänga med. För modernare personer finns i och med nutida ledslingor fler möjligheter med färger och blinkningar samt ”löpande tändning”. Ja, ja. Om man sedan kopplade ihop allt med bluetoth och någon för mig okänd app till en mobil enhet och en sladdlös högtalare i granen, så kunde man kanske till och med få det att blinka i takt med musiken. Ett tidsaktuellt förslag från en gammal man alltså – om det inte redan finns?
Nu står i alla fall den något bedagade och avklädda granen utanför i väntan på transport till återvinningscentralen. Om det sedan blir till kompostering eller ett bidrag till uppvärmning, vet man inte. Härom året var det för övrigt en bekant, som ville ha gamla granar, så getterna hade något att tugga på, så vem vet var den hamnar.
Granen, som jag nu talat om var en närinköpt men danskodlad och troligen hårt konstgödd s.k. rödgran. Den var fint formklippt med någon maskin och om den sedan i bästa fall var huggen bara någon månad tidigare, fick man vara nöjd. Den var i alla fall betydligt finare än den gran som allas vår Ernst Kirchsteiger visade upp i årets julprogram. Vilken ruska! Grenarna var dessutom så svaga att när han hängde upp någon egendesignad tomte, så damp den ner på golvet direkt. Det kanske var någon slags installation – och då accepteras ju allt!
Rödgran förresten! Varför heter det så? Vår gran var i all fall väldigt grön och någon röd gran har jag då aldrig sett. Kanske en plastgran möjligen.
I min ungdom var det alltid litet extra trevligt att med far gå ut i en närbelägen skog och hugga ner en helt vanlig ”äkta gran” och pulsa hem med den i den snö, som då alltid fanns. Och tänk, ibland kunde den utan att barra finnas kvar inne flera veckor – ja, t.o.m. med nya skott.
Så inträffar nu Tjugondedag Knut – eller Jul, som det skrives i almanackan. Men vem var denne Knut? Jo, det var en dansk prins, som blev mördad av sin kusin den 7 januari 1131. Han blev sedan helgonförklarad liksom vår Erik den helige och Norges Olof den helige – detta trots att de under sina levnader inte på något sätt var direkt heliga. Att sedan under medeltiden vara prins eller kung var faktiskt det mest farliga, man kunde vara. Stupade man inte i något krig, så blev man i stället mördad eller avrättad. På 1600-talet flyttade man i alla fall fram den här helgdagen en vecka, så det blev tjugo dagar efter jul. Men jag tänker fortsätta att säga” tjugondag Knut” i alla fall.
Nu åter till vår gran och en väldigt fin julvisa av Evert Taube om julgransförsäljaren Knalle Jul och den sista osålda granen han hade. Här bara en strof. Sjunga får ni göra själva:
Du lilla gran, så grön och fin
du doftar gott som terpentin.
Vill ingen ha dig får jag la ta dig,
som rövat bort dig från skogen din……
God fortsättning säger
Sven-Rune i byn
