Nej tack, redaktionsarbete är ett riktigt hundgöra

Under torsdagens redaktionsmöte på fellingsbro.se dök plötsligt Selma och Chiva upp.

– Vi ville bara kolla läget, sade Chiva som är minst men mest snacksalig och med högst svansföring.

Hur är det att vara hund i Fellingsbro?

– Trist. För lite affärer.

Hund…inte kund!

– Jaha, förlåt. Jo, det är bra. Här behöver man inte slita hund. Här behöver vi bara slita i och ut matte samt husse. Ärligt talat har vi inte mycket at skälla på.

 

Du kanske skulle vilja jobba hos oss på redaktionen som hundreporter.

– Nej du, inget hundgöra för mig. Det räcker inte med att räcka vacker tass för att få mig att nosa upp nyheter. Men jag läser fellingsbro.se på nätet. Som hund är man van vid att vara uppkopplad.

Är Selma din kompis?

– Oh ja. Och mer än så, hon har betytt oerhört mycket för mig.

Vad menar du?

– Har du inte sett hur jag ser ut? Jag är en treraskorsning!!! Alla tre raserna är japaner. Dessutom är jag väldigt, väldigt liten. Jag kände mig mindre än en miniminoritet i samhället. Jag var allvarligt orolig för hur Selma och hennes svenska kompisar skulle ta emot mig. Men jag är glatt överraskad. Hundarna i Fellingsbro är verkligen duktiga på integrationsarbetet. Jag kände mig hemma direkt och behövde aldrig tassa fram för att vara till lags och passa in. Här umgås vi fint oavsett ursprung och raser. En av mina polare är tibetansk tempelhund. Min nästbästis är från Karelen, björnhund. På mitt hunddagis finns det även en irländsk setter, en fransk bulldogg, en dansk gårdshund och en australian shepherd. För att inte tala om alla korsningar. Oj, oj, oj, man skulle ju kunna tro att vi hundar är lössläppta. Nej, nej, vi löper inte omkring hej vilt. Men här kan vi snacka om ett multimultikulturellt samhälle.

– Och du! I Fellingsbro har jag aldrig haft några som helst problem i rastgårdarna. Alla får uppehållstillstånd direkt. Vi hundar behandlas riktigt mänskligt.

– Och du, sexuella trakasserier. Det förekommer inte ens vid de största hundutställningarna eller hundshowerna. Att man blir nosad i baken ibland är ju närmast att betraktas som ren artighet. Vi har en Cavalier Spaniel här. Han är artigheten själv om man säger så. Han brukar blinka med sina pepparkornsbruna ögon och säga att ”den som nosar på något gott nosar aldrig för länge eller för ofta”. Han är ett riktigt charmtroll till hund.

– Ärligt talat är det egentligen bara en och annan skitsak man kan irritera sig på. Som det här med bajspåsar. Ibland funderar jag t ex på att gräva upp ett köttben och slänga in till politikerna i ”Linde”. Ibland tycker jag att de uppträder lite valpigt. Men får de ett köttben kanske vi kan få gratis bajspåsar. Det är bra för miljön.

-Allvarligt talat tror jag att många socknar i Sverige har mycket att lära av Fellingsbro. Jag kände direkt att här hör jag hemma, här har alla hundar lika värde och samma rättigheter. Det är liksom inte mycket att gläfsa om.

About Arne Wikström 125 Articles
Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.