I helgen som var bjöd Sockenföreningen in till musikteaterföreställning i Teaterfabrikens regi på folkhögskolan, i den nya och tekniskt avancerade aulan. Trots att det var en föreställning som inte kostade besökarna en endaste daler kopparmynt var aulan inte fullsatt. Men det hade i alla fall dykt upp närmare ett 70-tal och det är ju gott så. I dörren möttes de av Lars-Göran Ericsson som representant för Sockenföreningen med broschyr innehållande information om föreningen samt ett A4 skapat av Teaterfabriken för att presentera skådespelarna inför kvällens föreställning.
Död 1795 – ännu levande
De som kommit fick sig till livs Historien om Bellman. Mycket vet vi väl alla sedan tidigare om denne vår nationalskald, men Daniel Scherp och Kalle Källman ger Bellmans livshistoria en extra dimension, både genom sitt framträdande och innehållet i föreställningen. En hel del pusselbitar av Bellmans levnads lopp var säkerligen nya uppgifter för en del av publiken.
Trots de obekväma stolarna i aulan blev tiden kort när publiken med Daniels berättande och Kalles musicerande fördes från vaggan till graven i sällskap med Bellman. Stundtals var det komiskt och stundom allvarsamt, men aldrig tråkigt.
Sammanvävt till ett helt
Kalle uttrycker sig så här om musiken: ”Musik är en utmärkt container för poesi och berättelser, som på det viset tål att berättas igen och igen, lika levande som någonsin”. Och Daniel menar att Bellmans förmåga till lustiga improvisationer och infall tillsammans med sin publik skapade en unik känsla av närvaro.
Den närvaron fanns även här och nu under föreställningen. Det var en imponerande sammansmältning av berättelsen om Bellman med hans musik; de två delarna vävdes samman till ett helt och utöver välkända visor fick publiken även höra mindre vanligt framförda visor eftersom dessa kunde kopplas till själva berättelsen.
1700-talet
1700-talet var ett mustigt århundrade med stor närvaro i högstämda känslor och vardaglig smuts och elände, långt innan industrialismens krav på ordning och sekundmätning av tid dök upp och förstörde vår spontanitet. Bellmans livsresa från högreståndsperson till utfattig, utstött och fattigbegravd täcker på något sätt in hela 1700-talet.
Tanken går osökt till Niklas Natt och Dags Bellman noir-trilogi 1793, 1794 och 1795, där det fysiska är så närvarande och de hopplösa livsödena så gripande, att det lätt gör läsaren illamående, men man inte kan sluta läsa.
Scenkonst utanför tätort
Då blev det så mycket lättare att ta till sig föreställningens version av 1700-talet iklädd peruk och färgglada kläder. Det gick bra att lämna föreställningen med en känsla av att ha blivit rikare; det är en bra känsla. Hela denna föreställning möjliggjordes av Region Örebros satsning på Scenkonst utanför tätort tillsammans med Riksteatern i länet, vilket är en möjlighet för oss som inte bor i större städer att få tillgång till ett större utbud av kultur. Förhoppningen är att Sockenföreningen genom detta och även med samarbete med Lindesbergs Riksteaterförening framöver ska kunna erbjuda fler teaterföreställningar, även om fritt inträde kanske inte kommer att vara legio.
Be the first to comment