Vi här i socknen lever i historiska bygder och var vi än rör oss över vägar, stock och sten och åkrar, skog och mark, ser vi spåren av dem som gått före. Kanske ställer vi oss inte undrande var dag till vilka dessa människor var och hur de levde, verkade och dog, men spåren finns ändå där vare sig vi tänker på detta eller inte.
Därför blir det extra intressant när en arkeolog kommer på besök och levandegör spåren genom att berätta om bygdens historiska spår och även om en utgrävning av en järnåldersgrav.
Det var exakt vad som hände i Finnåker i helgen som gick, då arkeologen Mattias Pettersson kom till bygdegården för att initierat och passionerat berätta om vad han lärt sig och vad han upplever genom sitt yrke.
Finnåker förr
Ett drygt 30-tal historie- och hemkära människor hade kommit till bygdegården för att lyssna och säkerligen var det ingen som gick besviken därifrån; kanske var man snarare överväldigad av allt som kan utläsas av spår i naturen. Dessutom kan vi med modern teknik utläsa så mycket mer av fragment som hittas än vad vi tidigare kunde; det är till exempel helt fascinerande att man idag genom analys av benfragment kan se vad en människa åt när hon växte upp, när hon levde och vilka sjukdomar hon led av. Ävenså varifrån hon kom från början och om hon hörde hemma i bygden hon begravdes i eller kommit inflyttande någon annanstans ifrån.
Mattias inledde med en odyssé över Finnåkerstrakten och hur landskapet förändrats genom århundradena när inlandsisen drog sig tillbaka och landhöjningen tog vid. I Finnåkerstrakten finns mängder av fynd i åkrarna från stenålder och järnålder, men det är tomt på fynd från bronsåldern. Det är inte utan att man får lust att skaffa en metalldetektor och ge sig ut i markerna längs tidigare vattenlinjer för att söka fynd. Betänk dock att man i så fall är tvungen att söka tillstånd hos Länsstyrelsen, vilka är mycket restriktiva med tillstånden.
Utgrävning Tyresta
När Mattias grundligt visat publiken hur det lokala landskapet sett ut och hur fynden fördelat sig under sten- och järnålder tog han publiken vidare till Tyresta, som ligger på Södertörn, söder om Stockholm.
Där har Mattias tillsammans med kollegan Roger Wikell grävt ut en grav från yngre järnåldern. Genom att använda C14-metoden på sädeskorn man funnit i graven kan man datera den ungefär mellan år 885 och 975. Själva utgrävningen av graven gjordes under ett halvår 2012, men därefter tog det många år att bli klar med dokumentation, analys och tolkning av fynden, vilket inte avslutades förrän 2024.
Det är oändligt fascinerande hur mycket som kan finnas i en grav och vad man kan uttolka av den tiden genom fynden. I Tyresta visade det sig att det fanns spår av en kvinna i graven. Ett av de mer ovanliga fynden i graven var att det fanns fragment av tyg. Tyg är annars inte särskilt hållbart över århundradena (om det inte legat i tryggt förvar i någon mosse), men i graven i Tyresta fanns fragment av ylle, linne och siden. Vävtekniken var bland annat tuskaft, vilket är en teknik som används än idag.
Mattias ledde entusiastiskt publiken genom utgrävningen och dess resultat medan klockan tickade och tickade och ingen tänkte på tiden – andra än Mattias då förstås, som insåg att han blev tvungen att i princip skumma på ytan av utgrävningsresultaten för att komma till det slut som visade när man återställde graven i sitt ursprungliga skick. Minus de fynd som gjorts.
Det är oerhört fascinerande att lyssna på en djupt kunnig människa, som inte behöver manus för att kunna berätta och levandegöra. Det är internaliserad kunskap när den är som bäst och det bästa av allt är förmågan att delge kunskapen till andra, vilket Mattias klarade galant. Innan dagen var helt till ända fick publiken möjlighet att ställa frågor om saker man funderat på, innan var och en fick gå hem till sitt och fundera i största allmänhet över historiens vingslag och mer specifikt kring spåren av desamma i vår nära omgivning.
Foto: Bilderna i artikeln är foton tagna från Mattias föredrag, därav den konstiga kvaliteten och beskärningen..
Be the first to comment