Kultur eller historia? Både och!

Det var svåra val som er kultur- och historieintresserade redaktör hade att göra under måndagskvällen.
Inne i Örebro hade Fellingsbro folkhögskola bjudit in till en minneskväll om förintelsen på Bio Roxy – med föreläsning och filmvisning. En nog så viktig träff med tanke på världsläget.
I Arboga bjöd Arbogabygdens församling in till Heliga Trefaldighets kyrka för en presentation av Arbogas historia under visst allvar men med glimten i ögat. Hur ska vi förstå samtiden om vi inte förstår ens historien?
Det blev vädret som fällde utslaget i valet – över Käglan med ymnig blötsnö på tvären i mörker? Nej, tack.

Trefaldighetskyrkan i Arboga är underbart vacker och i väntan på den historiska resan fanns mycket att vila ögonen på medan kyrkan långsamt fylldes till sista plats innan de historiska personerna intog ”scenen”.

Det blev ett uppfriskande möte mellan dagens diakoni representerad av Inger Hallquist och tidigare tiders viktiga personer i Arbogas historia och representanter för den religion som gått från katolicism till protestantism, från munkväsende till diakoniarbete.

Här flög anden fritt

Här samtalade Malin Hising (1600-tal) med Cecilia Vasa (1500–1600-tal) och med den helige Franciskus av Assisi (1100–1200-tal) för att sedan avbrytas av Engelbrekt Engelbrektsson (1300–1400-tal) och evangelisten Matteus (65–100 e.Kr.) samt ärkeängeln Gabriel. Inga skrankor uppsatta av rum och tid, här flög anden fritt. Kyrkvaktmästaren Annika Gustavsson avväpnade Engelbrektsson som gått in i kyrkan med svärd vid sin sida och gråbrödrakören tågade in under sång. Alltihop avslutades med psalm 23, ”Tack, gode Gud, för allt som finns” som skrevs av Franciskus på 1220-talet. Alla sju verserna sjöngs – till tanke och tacksamhet – innan publiken var tvungen att återvända till nutiden och använda sig av swish för att bidra till ACT, Svenska kyrkan internationella bistånds- och utvecklingsarbete.

Det var befriande fritt och stundtals riktigt humoristiskt. Mer av detta, tack.

Magdalena ”Malin” Hising
(spelad av Mariann Ytterberg) var den äldsta i en syskonskara på 16 barn. Hon föddes 1602 och två år därefter blev hennes pappa utnämnd till kyrkoherde i Fellingsbro, så där är hon uppväxt. Och utbildad. Dessutom väl utbildad, vilket var bra eftersom hon senare gifte sig med biskopen i Västerås, en av alla dessa Rudbeckius, som världen (den mälardalska) svämmar över av. På 13 år födde hon elva barn trots att fotboll i sin moderna variant knappast ens var uppfunnet då och sådana lag inte behövdes, men så fanns ju heller inte vare sig p-piller eller spiral (kondomer har man visserligen belagt redan i det gamla Egypten, men det var troligen inte allmän kunskap). 1571 års kyrkoordning uttryckte att flickor också de skulle få undervisning i enlighet med reformationens ideal och detta var något som Malin arbetade för tillsammans med fattigvårdsfrågorna. Hon dog 47 år gammal, helt utsliten efter sina förlossningar. I grunden var hennes namn Magdalena, men det café som idag finns i anslutning till domkyrkan i Västerås heter Café Malin efter denna fantastiska kvinna.

Cecilia Vasa
(spelad av Lollo Wige) var dotter till Gustav Vasa och levde ända till hon blev 86 år gammal. Hon var en yvig dam som kanske mest förknippas med Vadstenabullret och pappas oförmåga att hålla styr på henne; jag menar – det är väl sådant som det är tänkt att pappor ska göra? Eller? Revolterande döttrar har nog alltid funnits och som en i kungafamiljen måste det ha varit så mycket roligare – och faktiskt lättare än om du föddes i ett fattigtorp med usla levnadsvillkor där dag som natt hette arbete och förnedring. Fast när brorsan Erik XIV äntrade tronen och utfärdade en hovförordning om vilka regler som skulle gälla för hovets kvinnor blev det nog inte så roligt: inte ta emot nattliga gäster, inte gå ut ensamma, inte gå ut tidigt, inte gå ut sent, inte skicka eller ta emot meddelanden (och ändå fanns inga sms!), inte lägga sig i myndighetsutövning och inte lägga sig i rättsaffärer. Det skulle se ut idag, det – även om vissa strävar, bakåt, för sådant! Enligt traditionen har förordningen sin grund i att Cecilia anordnade en hemlig och nattlig fyllefest – och ja, det kan väl få vilken beskyddande broder som helst att överreagera! Eller? Man får betänka att kvinnor på denna tid var handelsvaror i första hand – åtminstone om de hade tillgångar, status och ätt – så det handlade nog en hel del om att inte presentera ”skämt gods” (ja, jösses, vilka hycklare!) för presumtiva makthavare som ville gifta sig kungligt (om jag kunde förstå det där oskuldsidealet!). Till slut – 1564 – gifte sig i alla fall Cecilia med markgreven av Baden-Rodemachen, Kristoffer, och tillsammans for de till England och betedde sig som moderna bedragare, kan man tycka. Idag hade de nog platsat i Lyxfällan eller möjligen i en polisanmälan om bedrägeri, men det var andra tider då. Till slut blev de tvungna att lämna landet och så småningom, efter en längre tids vistelse i Europa, kom hon tillbaka till Sverige. Äkta maken återvände sedermera till sitt hemland medan Cecilia blev kvar. För att klara sin försörjning fick hon skogsförläningar i Skinnskatteberg, Fellingsbro och Arboga stad och också en kungsgård med flera fantastiska rikedomar i form av gruvor och mark, som hon kunde berika sig av. På grund av den där kungsgården kallade hon sig för Grevinna av Arboga. Hon fick också utökade befogenheter av Johan III, vilket gjorde att hon kunde ägna sig åt kaparverksamhet, handel och rättskipning. Tills hon slutligen tröttnade och lämnade landet efter ett antal legala konflikter med kungamakten. Cecilia var uppenbart en rebellisk person, som ville bestämma själv och valde att gå sin egen väg. Och det var ju inte bara drottning Kristina som senare valde den katolska tron, det gjorde Cecilia också. När hon dog, gjorde hon det i Bryssel och då var hon 86 år gammal. En imponerande ålder för den tiden. Hon överlevde alla sina sex söner, som dog i krig. Dottern tvingades mot Cecilias vilja in i klostervärden där hon fick/tog namnet Charitas – och det är allt vi vet om dottern. Kvinnor! Vad är väl det!

Franciskus av Assisi
(spelad av Qla Zetterberg) föddes i en rik familj i slutet av 1100-talet och han var en riktigt nöjeslysten typ och lite upprorisk innan han drabbades av personlig omvändelse och vände det gamla livet ryggen. Egentligen var han väl en tidig Robin Hood då han började sin religiösa bana med att ta från de rika (sin far) och ge till de fattiga – en bra bild av hur man gör uppror mot sin far på bästa sätt. Han skippade det rika livet och roade sig med att reparera kyrkor, tigga och åt att ge till nödlidande. De som följde honom kallades ”de små bröderna”, vilka utmärkte sig genom att gå barfota och vara klädda i grått. Dessa var de första tiggarmunkarna, som vårdade sjuka, predikade Fred och idkade bön. Han levde ett rikt liv – i ande och händelser om än inte i ägodelar – och idag är han faktiskt miljöns beskyddare, i sin syn på att allt hänger samman och är beroende av varandra. Han blev inte heller så gammal för han dog redan 1226.

Engelbrekt Engelbrektsson
(spelad av Stig Eriksson) föddes i slutet av 1390-talet och dog 1436. Som så många i vår stolta svenska historia kommer han utifrån – Engelbrekt var nämligen tysk från början, med familj som varit delaktig i Norbergs och Ängelsbergs (idag ett svenskt kulturarv) utveckling. Vem hade han varit idag? En av dem som ”uppfann” en digital plattform där alla kan samlas – på distans, visserligen? Oavsett lyckades han ena landet trots brist på digitala plattformar. 1435 stundade det till Arboga möte som felaktigt har kallats vår första riksdag trots att det egentligen var ett herremöte då inga bönder var närvarande, och därefter var det utförslöpa med en hel hoper motgångar fram till att han blev ihjälslagen utanför Örebro – makten skyr inga medel! Men staty får han stå – som en frihetskämpe – på flera platser, så även i Arboga.

Ärkeängeln Gabriel
(spelad av Mattias Lindvall) var/är(?) ett sändebud från Gud. Namnet Gabriel uttolkas ofta som ”av Gud” eller ”Guds kämpe”. Han anses ofta vara ängeln av Kunskap, vilket säger mig att han inte är så närvarande här och där i vår värld nuförtiden, där något som kallas alternativa fakta ofta drabbar oss, trots att fakta är fakta, data är data. Man kan ju undra vad han gör istället? Det var Gabriel som var tvungen att berätta för Maria att hon skulle föda en son av Guds Ande; jag förstår att han våndades och kanske behöver sitt tillbakadragande, för det har ju de facto inte mycket med kunskap att göra. Har han abdikerat? Kan en ängel abdikera ens?

Evangelisten Matteus
(spelad av Claes Bertil Ytterberg) – behöver jag säga något mer: Bergspredikan! Ja, och sen kan de ju hålla på och prata hit och dit och bråka om vem som kom först, vilket språk – grekiska eller arameiska – det skrevs på och till och med vem som skrev det. Vackra ord behöver inga författare, de behöver bara läsare. Sedan var det ju synd att Matteus i den här upplagan saknade kompanjonen Lukas, som var på tjänsteresa. Åtminstone enligt Matteus.

I övrigt I

Inger Hallquist, diakon, vilket betyder en person som ägnar sig åt praktiskt församlingsarbete.
Annika Gustavsson, kyrkvaktmästare, som avväpnade Engelbrekt och en gråbrödrakör bestående av grå herrar i bruna kläder med musiker Anna Ytterberg.

I övrigt II

Så vackert! Vi tackar för föreställningen och önskar oss mer historiska föreställningar som får oss att koppla ihop dåtid med nutid och funderingar om framtid.

Här talar vi fred – här talar vi kunskap – här talar vi ekologiskt sammanhang inkluderande vår egen historia. Mycket tänkvärt!

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*