Skribenten – som själv inte är särskilt traditionsbunden – kan emellanåt låta sig fascineras över bristen på idérikedom när det gäller våra svenska traditioner. Det är sill och nubbe, sill och nubbe, sill och… Eventuellt – förmodligen – kan detta bero på att skribenten sällan har varit inlemmad i något större socialt sammanhang. Inte förrän hon hamnade i Fellingsbro. Och här lever traditionerna! Fast utan sill och nubbe – vilket är trevligt. Nå, fiskeländet finns förstås där i skuggorna, men det är inte den eller spriten som är det väsentliga. Det är gemenskapen och de årligen återkommande traditionerna. Kittet som binder oss samman är förstås våra gemensamma seder och bruk. Dessutom har Fellingsbro en rik historia vars trådar letar sig in i framtiden med hjälp av just dessa traditioner som bär en stolthet inom sig över vad Fellingsbro en gång har varit och som man gärna vill förmedla till yngre generationer för framtida bruk.
De tre stora
Knytgubbarna, Hembygdsföreningen, körer, musikkårer, dansare – alla enskilda människor, unga som gamla, som bidrar till något större. Det är fint. Skribenten har nu bevistat de tre största begivenheterna i samhället under årets första halvår – Valborg, nationaldag och midsommar.
Högtiderna är sig ganska lika i firandet även om de historiska rötterna skiljer sig åt. Oavsett det så har makterna varit vänliga i år. Det har inte regnat. Solen och vinden har blåst iväg med regnmakaren och dennes försök att förstöra feststämningen. Solen har fått stråla och molnen lekt tafatt över himlen.
Det är glädjande att se så många människor sluta upp och vara delaktiga. Så här en liten bildkavalkad från två av högtiderna, nationaldagen och midsommarafton (skribenten var upptagen med att försöka överleva sitt valborgsmässotal och av den orsaken finns inga bilder från den kvällen!):
Nationaldagen
Midsommarafton
Be the first to comment