Av Ulf Pettersson
I Fellingsbroboken 2012 så finns det många artiklar om socknens hembygdsgårdar.
Den livaktiga svenska bygdegårdstraditionen grundlades i början av 1900-talet. På landsbygden rådde det brist på lokaler för ungdom och föreningsliv, och ganska raskt tillkom på ideell basis flera hundra bygdegårdar. Den första var Ås förbundsgård vid sjön Bolmen i Gislaveds kommun som invigdes 1920. De organisationer som var drivande inom rörelsen var Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund och Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Bygdegården stod politiskt obunden och var, kan man säga, en jordbruksbygdens motsvarighet till arbetarnas Folkets Hus-rörelse, den som tillkom i slutet av 1800-talet och som slöt sig samman i Folketshusföreningarnas Riksorganisation 1937. Här måste nämnas att denna rörelses första ombudsman och starkt drivande kraft var Karl Kilbom, faktiskt just samme Kilbom som var med när det Socialdemokratiska arbetarepartiet splittrades 1917. Han var då revolutionärt drivande när Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, senare kommunisterna (SKP), bildades.
Tanken på att skapa en rikstäckande sammanslutning för bygdegårdarna hade väckts redan 1919, men först sedan riksdagen 1942 .g1v1t kommunerna möjlighet att ge penningstöd för att bygga samlingslokaler fann planerna form. 1944 bildades Bygdegårdarnas Riksförbund (BR) av representanter för Sveriges Lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Landsbygdens Ungdomsforbund, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Lantbrukets Byggnadsförening och Svenska Landsbygdens studieförbund. 2012 är åtta organisationer knutna till BR, nämligen Lantbrukarnas Riksförbund, Centerpartiet, Centerkvinnorna, Centerpartiets Ungdomsförbund, studieförbundet Vuxenskolan, Förbundet Vi Unga, Riksförbundet Sveriges 4H och Jordbrukare-Ungdomens Förbund.