Ännu en gång kommer så ett nytt månadsskifte. Denna gång mellan två vintermånader, om allt hade varit som vi är vana vid. Men inte detta år. Detta år bjuder inte på mycket till vinter, utan istället får den som saknar de kalla snöiga dagarna, anstränga sig för att hitta spår av vintern. Ute knoppas syrénblad på grenar och krokus i jorden, det är fritt fram att hitta svamp i skogen, och talgoxarna kvittrar sin kärlekssång. Inte mycket sol att tala om, men desto mer gråa tunga, fuktiga himlar, dag efter dag, leriga vägar och blåst …
… ett påtagligt vinterspår är dock i färgernas, glädjens och kreativitetens tecken. Ett spår genom kommunen, för nyfikna och positivt entusiastiska. Ett spår att följa för att finna kultur. Kultur i alla dess former. Hus fulla av konst, musik, dans, sång, hantverk och fika av alla de slag, öppnar sina dörrar i gästfrihetens och välkomnandets anda. Som en sol i diset lyser Vinterspår upp besökarnas väg. Besökarna, varav en del så energiska att de ids fara från plats till plats denna helg, likt flyttfåglar, som vet att det är mödan värt, eftersom målet har så mycket att erbjuda. Och för alla de som arbetar hårt inför denna helg, med att visa vad de gör, ordnar och fixar på alla vis, är det just mötena som är det finaste med Vinterspår. Dessa möten mellan människor, det är dessa allt i slutänden handlar om, och det är väl egentligen även det kultur handlar om – att mötas, möta sig själv och möta andra, genom uttryck, utforskande och gestaltande.
Väl mött!
/Ida Rosén Branzell, själv konstnär och illustratör, men detta år enbart besökare under Vinterspår.
