Introitus
När beskedet att Fellingsbro vårdcentral skulle slås ihop med Frövi vårdcentral och få det fornnordiskt klingande namnet Freja (som alla vet var gemål till guden Frö, som har gett namn åt, ja, just det, Frövi), var det kanske mer än en och annan som gissade vartåt det skulle bära hän. Detta trots regionpolitikernas ihärdiga löften om att servicen inte skulle försämras utan snarare förbättras, då man framför allt kunde utnyttja administrativa resurser bättre. När den ena ortens vårdcentral stängde tillfälligt på somrarna bet folk ihop och åkte till den andra orten där det var öppet. Det var ju ändå semestertider; det fick man acceptera för det var ju bara tillfälligt.
I våras tillkännagav Regionen att man nu skulle utveckla arbetet med enheten i Fellingsbro än mer, nämligen genom att stänga mottagning och provtagning och bara ha öppet för planerade besök. Det var bara den senaste delen i följetången om Fellingsbro vårdcentral som har lett till att så gott som alla anställda på enheten i Fellingsbro har sökt sig vidare till andra arbetsplatser. Det var kanske det som var meningen.
Första sekvensen
Nu har det gått några veckor sedan man genomförde denna förändring och en dag får jag smaka på hur det nya systemet utfaller i praktiken. En planerad träff med en sköterska för mig till Freja vårdcentral i Fellingsbro. En så kallad gatupratare på trappan samt ytterligare affischer uppklistrade på dörrarna informerar om de nya ordningarna.
En pensionär vilar benen i vestibulen. Inne på vårdcentralen är det mörkt och först tror jag att det är stängt trots att jag har en bokad tid. Men när jag kommer in i korridoren går ljuset igång; det tycks vara rörelsestyrt. Uppenbarligen har ingen rört sig i korridoren på rätt länge.
I väntrummet är det tyst, bortsett från en liten bärbar apparat som lågmält spelar lokalradions listmusik. Persiennerna i fönstret till den tidigare bemannade receptionen är neddragna och dörren till provtagningen igenbommad Under de få minuter som jag väntar på min tur, händer följande:
– En sköterska resonerar med en man om en felordination som tydligen gjorts, varefter han visas på dörren.
– En kvinna kommer in och letar en längre stund efter någon som kan svara på varför receptet som skulle ha skickats för en vecka sedan ännu inte dykt upp i apotekens databas. En annan sköterska beklagar men kan givetvis inte hjälpa till, varefter mannen lommar ut.
– En man kommer in och behöver förnya sitt recept, och hänvisas av en tredje sköterska att göra en telefonkonsultation.
– Flera andra personer som inte nåtts av evangeliet om vårdcentralens förvandling kommer in och ser sig vilset omkring, väntar osäkert vid den stängda receptionen och visas ut av någon av de nämnda sköterskorna.
Där jag sitter, noterar jag att det alltså fortfarande finns en hel del personal som jobbar på den mörklagda vårdcentralen i Fellingsbro, men att en inte försumbar del av deras arbetstid tycks gå åt till att mota bort besökare.
När jag efter mitt besök hos sköterskan går ut i korridoren är den återigen tyst och nedsläckt och jag lämnar Fellingsbro vårdcentral – förlåt, jag menar förstås Freja vårdcentrals enhet för planerade besök i Fellingsbro – med ungefär samma känsla som när man besökt ett gravkapell.
Andra sekvensen
Drop-in-mottagningen vid Freja vårdcentral i Frövi (känner ni hur de båda namnen ligger så bra i munnen?) har öppet en timme mellan 09:30 och 10:30, måndag till torsdag. Bekanta som tidigare besökt drop-in-mottagningen har inskärpt att man måste vara där i god tid, annars tar tiderna slut, och då är det bara att åka hem igen. Tar man en länsbuss från Fellingsbro så måste man därför åka 08:30 och sedan vänta i Frövi i 40 minuter innan drop-in-mottagningen öppnar. Det är ganska lång tid, men väntrummet är i alla fall öppet. Klockan 09:15 är det dessutom fullt.
Klockan 09.30 kommer en sköterska in och lämnar blanketter, numrerade med stora röda siffror, som de sökande måste fylla i. Dessa samlas sedan ihop och sköterskan informerar strängt om att de sökande INTE kommer att kallas i nummerordning.
Klockan 09:33 är blanketterna slut. Jag lyckönskar mig till att ha kommit över en blankett, för annars hade jag fått ta bussen som är framme i Fellingsbro 11:30, vilket hade inneburit ett primärvårdsbesök på tre timmar för ingenting. Alla stolar i väntrummet är upptagna och några sitter på golvet i korridoren. Efter trekvart får jag ett första möte med en läkarassistent, på vars e-tjänstekort det står ”student”. De prover som skulle ha tagits i förväg har inte blivit tagna, så det blir till att traska tillbaka till det fullsatta väntrummet. Här pågår ett livligt samtal om förändringarna på vårdcentralen och detta är ett axplock ur replikerna:
– Jag var in på vårdcentralen i Fellingsbro häromdan – det var ju alldeles nermörkt! Och inte en människa någonstans! Hur det har blivit!
– Själv åkte jag till Fellingsbro eftersom det är där jag är listad och satt där och väntade, när en sköterska upplyste mig om att jag hade tid i Frövi i stället. Fast det stod inte på kallelsen, bara ”Freja vårdcentral”. Det är tydligen självklart numera att Freja vårdcentral betyder Frövi och inget annat. Det var bara att kasta sig iväg, tur att jag kunde få skjuts.
– Bor man som jag nära länsgränsen så blir det en bit att åka. Det är närmare tre mil till Frövi, men bara några kilometer till Arboga. Visst, jag kan ju lista mig där, men då blir det krångel på andra sätt, annat län och allting…
Klockan 11:10, en timme och fyrtio minuter efter att drop-in-mottagningen öppnade, får jag träffa samme läkarassistent som förut. Efter samtalet är besöket över och jag ska hem. Nästa buss går 13:10, som är framme i Fellingsbro tjugo minuter senare. Det betyder ett nätt litet vårdcentralsbesök på jämnt fem timmar. Jag gissar att Regionens beslutsfattare inte räknar med att fellingsbroare har så mycket för sig om dagarna, och då kan ju till och med ett primärsvårdsbesök i Frövi skänka innehåll och tröst åt våra fattiga liv.
Kyrie
I dessa två sekvenser har jag försökt beskriva två besök på Freja vårdcentrals enheter i Fellingsbro och Frövi. Den samhällsservice som varje medborgare och skattebetalare har rätt att förvänta sig, har urholkats mer och mer för varje år som jag bott i Fellingsbro, vilket är 25 år till vintern. Nedläggning har följt på nedläggning, försämring på försämring. I dag bedriver Region Örebro län en långsam, utdragen stängning av både vårdcentral och folktandvård i Fellingsbro, illa dold av kosmetiska formuleringar av ”tills vidare”-art. Nedmonteringen följer den princip som författaren Ernest Hemingway en gång myntade när han beskrev processen att bli bankrutt: ”Först gradvis, sedan plötsligt”.
Sist jag såg efter betalar dock fellingsbroarna lika mycket kommunalskatt som frövibor och lindesbergare, även lika mycket landstingsskatt som beslutsfattarna på Eklundavägen i Örebro. Skillnaden är att vi kommer att få hacka i oss att samhällsservicen läggs ner i Fellingsbro och vi hänvisas till Länstrafikens framtida vitblå bussar för att ta oss till en avlägsen vårdcentral och dess fullsatta väntrum. Somliga säger att det minsann är lika för alla; det är inte bättre någon annanstans. Det är möjligt. Men berätta gärna för mig när du nästa gång ser en beslutsfattare på Regionen sitta timme efter timme på de galonklädda stolarna i vårdcentralens väntrum eller på golvet i korridoren, och avsätter fem timmar av sin dyrbara tid för sitt vårdcentralsbesök. Hör gärna av dig, jag väntar ivrigt.
Efter besöket i Frövi tänker jag beklämd på de multisjuka pensionärer som inte orkar ta bussen och som inte har tillgång till bil, som blir beroende av dyra taxiresor eller att anhöriga tar ledigt från jobbet för att de ska kunna ta sig till doktorn.
Jag tänker på de yrkesarbetande som uppmanas att ställa bilen och ta bussen för miljöns skull, och som därmed förväntas lägga nästan en hel arbetsdag på att få träffa en representant för vården, om så bara en läkarstudent.
Jag tänker på de anställda på Frövifors, vilka var ett av argumenten för att förlägga mottagningen i Frövi och inte i Fellingsbro, men också på de många småföretagare inom lantbruk och industri i Fellingsbro som har en väl så farlig arbetsmiljö men som tydligen inte räknas.
Jag tänker på de skolbarn i Fellingsbro som nu är beroende av att en lärare eller assistent lämnar sin klass för att skjutsa dem till Frövi om de skadar sig på rasten eller lektionen.
Jag tänker på alla som bor i Frövi, som jag unnar all tillgänglig primärvård i världen, och jag är helt säker på att de unnar fellingsbroarna detsamma.
Jag tänker till slut på samhällskontraktet, det vi svenskar glatt skriver på för att vi tror på att solidariskt bidra med våra medel till ett tryggt och rättvist samhälle. Men ett kontrakt innebär att båda parter har skyldigheter. Att driva in skatter men sedan inte låtsas om de motsvarande åtaganden man har utlovat, det urholkar medborgarnas förtroende och undergräver viljan att bidra till det gemensamma. Kanske är det detta som oroar mig mest.
Och jag drar mig till minnes låten som spelades i väntrummet i Fellingsbro under besöket där för några veckor sedan. Det var Radio Örebro som hade fått för sig att spela åttiotalsbandet Mister Mister med deras stora hit Kyrie eleison. Det är grekiska och betyder: ”Herre, förbarma dig.”
