Sven-Rune i byn: Ny kostym! Inte lätt för en äldre herre!

Ny kostym

Har ni sett hur en kostym ska se ut nu för tiden? Titta bl.a. på ”väderpojkarna” i TV.

Kavajen är nätt och jämt ”knäppbar”, det drar i tyget, det ”stränar”. En enkelknäppt kavaj kan man ibland ha öppen. Här icke. Dessutom är den kort, väldigt kort. Och byxorna! Smala som långkalsonger. Inga pressveck här inte. Ja, jag får väl inse att jag nog åldersmässigt inte platsar i gänget. Avundsjuk? Kanske.

Något som jag däremot har svårt att acceptera, är de där fabriksmässigt slitna jeansen många ungdomar har. De ska helst glipa på fler ställen än de obligatoriska knäna. Eventuellt kan de låtsas vara lagade också. För en tid sedan kunde dessutom tillhörande jeansjacka vara kompletterad med fläckar, som skulle se ut som fågelskit. Bedrövligt! Och extra dyra är eländet. Jag ser det faktiskt som ett hån mot de som nätt och jämt har råd med ett par byxor över huvud taget. Att sedan på TV få se vuxna karlar i 50-årsåldern visa upp sig i sådana ”trasbyxor” gör att jag faktiskt börja betvivla deras eventuellt fungerande omdöme. Patetiskt är ordet!

Men, nu var det så att jag för en tid sedan köpte en ny mörk kostym. Min kära hustru hade  ett flertal gånger talat om för mig att jag så skulle göra. Ja, ja, det var nog dags. Kanske var den minst 15 år gammal – troligen 20. Den var på intet sätt sliten, men byxmodet hade passerat ”bäst före datum”, då de var ganska vida och försedda med sedan länge omoderna uppslag. Kavajen var dessutom dubbelknäppt. Sedan hade kostymen – eller rättare sagt byxorna – och mitt eget format allt svårare att komma överens. Dags alltså.

För att se tillbaka, så var det redan förra gången inte helt lätt att köpa en passande sådan, eftersom kavajslagen vid provning vek ut sig upptill. Ja, det var inte så att jag var tjock – bara litet bred över bröstet. Flera försök gjordes, ja även i den s.k. ”Fina Affären” utan att lyckas. Ett sista desperat försök blev hos dåvarande Sandbergs i Arboga. Jag talade om min storlek alltså då C 50. Ägaren tittade på mig och sade att det blev nog litet svårt det, för då skulle kavajslagen upptill fläka ut sig åt sidorna. Häpp! Han tog fram någon specialstorlek och hängde på mig. Smack, där satt den! Han kunde han. Inköp gjordes med ett känt märke av såväl svenskt för- som efternamn.

Den fungerade bra i flera år – men som sagt –  mitt midjemått och byxornas dito började få allt svårare att komma överens. Extra besvärligt blev det vid en och annan middag, då jag i smyg fick knäppa upp i midjan samt dra ner blixtlåset en bit för att över huvud taget kunna glädja mig åt den intagande maten. För att nu inte bli beskylld för förargelseväckande beteende fick jag låta den dubbelknäppta kavajen vara – just knäppt. Problemet hade alltså flyttats från kavajen ner till byxorna. Tänk så det kan bli! Dags för byte alltså.

Skulle nu samma inköpsproblem uppstå trots att ett nummer större kunde accepteras? ”Fina Affären i Stora Staden ” besöktes, men där kunde man inte sälja olika storlekar kavaj/byxa. Sy om kunde man. Den trevlige expediten föreslog då ett besök på en affär, som marknadsför sig med bilder på ett antal unga smala herrar och att man där kunde köpa tre, men betala för två. Nu skulle jag ju bara ha en kostym, men ett försök kunde man ju göra, trots att jag antog att de bara hade ”barnstorlekar” med just de korta kavajerna och tillhörande ”strumpbyxor”. Hej, vad jag bedrog mig. Visst kunde man köpa olika storlekar i byxor och kavaj. Tackar!

Inköp gjordes, så därför har jag nu en ny kostym – en snygg och lagom modern sådan – och ”ätvänlig”. Så därför go vänner – även små problem kan lösas!

Sven-Rune i butiken

About Elias ben Salem 141 Articles

Elias som bor i Fellingsbro är  (o)ansvarig chefredaktör.
Han är civilingenjör och civilekonom med ett förflutet från flygvapnet, industrin och egen verksamhet.
Elias är skaparen, utvecklaren och utföraren av Fellingsbroportalen som han nu tar med sig in i fellingsbro.se.