Sven-Rune i byn: Påskerier!

Glad påsk

Första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen infaller påsk. Så heter det, om man ska uttrycka sig korrekt. Litet krångligt faktiskt. Jag vet att man på diverse kyrkomöten diskuterat ”infallet” för att försöka komma överens om ett fast datum. Än har man inte lyckats. Många stridiga viljor ska enas, vilket som bekant inte är helt lätt – även bland ”de kyrkliga”. Därför får vi dras med det varierande påskfirandet.

I min unga ungdom var påsken enbart en spännande tid, då det skulle skjutas påsksmällar. Man sparade, så man kunde göra sina inköp, då affärerna hade fått in sina lager. Provskjutningar gjordes och oss skolkamrater emellan gick rekommendationerna till ”bästa affären”. Det kunde bli en hel del cykelåkande till exempelvis Lönnkvists i Borfona, Hällbyhandlarn eller Bergaby handel. Ja, kanske den närmast liggande Petterboa i Ytter-Ekeby låg bäst till ? Vanliga smällare, häxpipor och gräshoppor liksom de mer ”snälla” ryska smällarna var populära. De senare kunde man ju roa sig med litet i förtid genom att kasta på marken, så de exploderade framför fötterna på flickorna. De sprang då skrikande iväg, vilket gladde oss ”buspojkar”. Egentligen tror jag flickorna också tyckte det var litet roligt, fast de låtsades ”bli rädda på flickors vis”.

Om man nu inte hade råd eller inte fick köpa, fanns ju andra möjligheter. Tändstickornas tändsatser gick alltid att använda – med eller utan nyckel – liksom krutet från någon ”utpillad” patron. Vi kunde vi ! Ujjejuj !

Själva påskveckan kunde också göras litet extra rolig, då dagarna hade olika namn, som ändrades om till Dymmelkotten, Skärtosen och Långlaten m.fl.. De här namnen fick man, om man kom sist upp på morgonen efter en språngmarsch runt huset.

Nu ett annat påskminne från min tid som aktiv i Fellingsbro Föreläsningsförening – eller Föreläsningsanstalt, som det egentligen hette. Vår kulturellt intresserade ordförande var då Rune W. Jansson. Vi hade ofta ganska kända föreläsare och denna gång hade han lyckats engagera en av ”de lärde i Lund” nämligen – som en av hans kollegor kallade honom –
”professorn i vidskeplighet”, Jan-Öijvind Swahn. Detta till matsalen vid Ekbackens skola.
Ämnet var Påskseder och Myter.

Det han bland annat talade om, var varför man sköt påsksmällare och raketer. Han berättade att det var en modernare utveckling av att man förr sköt med gevär rätt upp i nattmörkret. Förklaringen var att man därmed skulle skrämma de förbiflygande påskkäringarna på väg till Blåkulla.

Ett annat sätt att inte ”råka ut”, var att man var mycket noga med att stänga spjället till skorstenen. Vadan då detta ?

Jo, det var så, att uppe i luften i den ofta kyliga vårnatten sitta på en kvast innebar att det blev ganska kallt och dragit runt rumpan. En snabblösning kunde då vara att göra en värmande vilopaus uppe på en rykande skorsten. Det var detta man var rädd för i stugorna. Skorstenarna var på den tiden väl tilltagna och om nu käringen satt litet snett, kunde ”otyget” ramla ner i skorstenen – och i köket. Huga ! Hemska saker kunde då hända ! Så sade han den gode Jan- Öijvind Swahn – och då var det naturligtvis alldeles sant.

I våra dagar då ? Troligen inte så farligt med nuvarande alternativa uppvärmningssystem och dessutom betydligt smalare rökgångar. Möjligheten till ett sådant besök är förmodligen ganska osannolikt. Men helt säker kan man ju inte vara ! Så därför kanske man i förebyggande syfte ska skicka iväg en och annan raket eller smällare. Ifall alltså ! Man vet aldrig !

Glad Påsk säger

Sven-Rune i byn.

About Elias ben Salem 88 Articles

Elias som bor i Fellingsbro är  (o)ansvarig chefredaktör.
Han är civilingenjör och civilekonom med ett förflutet från flygvapnet, industrin och egen verksamhet.
Elias är skaparen, utvecklaren och utföraren av Fellingsbroportalen som han nu tar med sig in i fellingsbro.se.