Sven-Rune i byn: I väntans tider !

När blir det ? När är det dags ?
Vårens ankomst alltså. Vi ser ju att solen – när den nu visar sig – gör det allt högre på himlavalvet. Att den även tidsmässigt lyser allt mer, förhöjer ju trevnaden betydlig, då vårdagjämningen nu också är passerad. Vi väntar !

Men det jag nu tänker på är våra flygande vänners ankomst. Är de på gång eller sitter de fortfarande längre söderut och väntar på starttillstånd ? Ja, en del gör nog så i väntan på varmare väder och rätt vind, medan en annan grupp bär iväg efter datum, vilket kan betyda en hel del svårigheter för dem.

Under tiden får vi beskåda våra övervintrande vänner och se om de börjar få litet vårkänslor. Jo då, gå ut och lyssna på talgoxarnas ”cykelpumpande” vårläten, så förstår vi att det så är. Domherren levererar också en och annan försynt vissling. Skatorna börjar flaxa runt för att kolla av lämpligt träd för byggnation, liksom att vårt kajpar på grannens skorsten syns kontrollera att allt är klart för inflyttning. Ibland ser man dem också i allt större flockar fara runt hit och dit och ingenstans. Vår ?

Kajorna ja ! Vinterns busgäng och talgbollsrövare. Det är smarta fåglar. Trots att man hänger upp bollarna i järntråd, så avvaktar de till de är litet halvätna, då de lyfter upp dem på någon gren – sedan går det fort. Talgbollsautomaten kan även den tömmas på nolltid, medan de hänger i ”krokig fot” med tillhörande ”flaxhjälp”. Fort ut och tjoa, så de flyr. Kvar någonstans sitter ändå en spanare, som sedan kallar ner kompisarna, när kusten är klar. Längre fram i vår och tidigt på morgonen brukar de sedan ha ett livligt tjattrande kvartersmöte i trädgården innan all parbildning är klar. Några direkt älsklingsfåglar är de ju inte , men vi får väl trösta oss med att vi i stort slipper det ”skitproblem” de levererar i städerna. Inte roligt.

Vilka väntar vi nu på ? En av de första brukar ju vara bofinkarna – ibland alltför tidigt. Man kan då se dem sittande mitt på någon väg, medan de undrar, vad de hade här att göra. Deras ”vårtruddiluttande” brukar då få vänta en tid. Samma gäller vännen i skyn – lärkan alltså. Den ska enligt gammal hävd snöa ner tre gånger innan det är vår. Men rätt vad det är så !

Så en dag kommer de första svanarna på sin inflygning för en vilopaus i Arbogaåns Sjömosjö. De gör sedan en tid sina matbesök på gärdena upp mot kyrkan för att sedan återvända för nattvila. Deras klara kontaktsång talar om att nu är den verkligen här – våren !

Sedan nästa gäng – tranorna – de grå, de mystiska. Först bara hör man dem, medan de gör sina formationsflygningar till nästa uppvindsblåsa. Med litet tur ser man dem sedan högt där uppe. Ibland kan man upptäcka dem på ett och annat gärde i väntan på fortsatt flygning mot norr.

Så en fågel jag saknat sedan flera år – storspoven. Deras fallande vissling hördes förr på Sparstagärdena ner mot Ässingån. Jag saknar dem. En speciell fågel förresten, som säkert tilltalar Feministiskt Initiativ, då det ju är endast maken, som föder upp ungarna – medan honan sticker, så fort hon kan. Jo, jo !

När ni nu läser det här, är den kanske kommen – den efterlängtade våren. En vår, som blir alltmer välkommen, ju äldre man blir. Tänk att man fortfarande får vara med !
Välkommen, säger
Sven-Rune i by

About Elias ben Salem 88 Articles

Elias som bor i Fellingsbro är  (o)ansvarig chefredaktör.
Han är civilingenjör och civilekonom med ett förflutet från flygvapnet, industrin och egen verksamhet.
Elias är skaparen, utvecklaren och utföraren av Fellingsbroportalen som han nu tar med sig in i fellingsbro.se.