”För oss började livet efter 50”

Har man en bil åker man ofta tillsammans.

När människor når den ålder då de börjar tänka på att fälla ut landningsställen och sikta in sig på flyghangaren valde Bo och Marita Haraldsson i stället att taxa ut på startbanan i Rynninge.

-För oss började livet riktigt på allvar först efter det vi fyllde 50.

Förmodligen har de skrattat hela tiden sedan dess för det mesta de gör tycker de är väldigt roligt att göra.

-Jo det stämmer nog. ”Det andra” får gärna vänta.

Marita och Bo har slagit sina påsar ihop.

Till Bos föräldragård Storgården i Rynninge kom de för gott 2004.

-Ja så är det. Jag hade skött gården lite på distans under några år när jag arbetade på bruket i Frövi och vi bodde i Rabostan.

Flytten hem till gården innebar att de plötsligt hade 60 ha åker, 50 ha skog framför sina fötter. Samt ett antal mer eller mindre väl bibehållna hus.

I glädjen över allt detta flaggade Marita oavbrutet i två dygn. Kanske var det en signal in till gården och ut till hela grannskapet om att nu…Och visst har de s k förändringarnas vindar blåst. Kanske inte styv kuling men…

Det växer som ogräs…

Flytten hem till föräldragården blev onekligen en stor omställning för både Bo och Marita. Men störst blev den sannolikt för själva gården.

Som sanna miljöpartister gick Bo och Marita över från konventionell odling till ekologisk. Det visade sig vara till glädje även för ogräset. Det växte så att säga ”hej vilt”.

-Det tog lite tid innan vi hittade rätt odlingsrutiner men vi hade aldrig en tanke på att ge upp. Ekonomiskt går det hyfsat. Vi får lite mindre skördar med ekologisk odling. Å andra sidan får vi lite mer betalt. Så det går i stort sett på ett ut när vi tittar på sista raden i ”kassaboken”.

En del är smuggegods, men det mesta mjölet som Bo väger upp hamnar i vår socken.

-Mycket av den spannmål – vete och råg – vi odlar förädlar vi också själva genom att köra den till Kulla kvarn i Glanshammar och ta tillbaka mjölet. Det förpackar vi sedan och säljer till handlare och butiker runt om i vår socken och även lite utanför den gränsen.

Den typen av ”smuggling”  kan man ha visst överseende med.

-Vi provar nu också att ta fram ekologiska havregryn men vi har inte hittat rätt sorts havre för det ändamålet. Men det kommer säkert.

-Vi tror inte bara på ekologisk odling. Vi ”vet” att den är långsiktigt rätt. I alla fall för oss. Andra får naturligtvis göra som de vill.

Godnatt jord

Tanken på att odla ekologiskt började för Marita och Bo för många, många år sedan. Det började med några ord från en av döttrarna som vid en godnattstund undrade:

-Mamma, vad gör du för att rädda jorden?

De orden har nu resulterat i ett genomtänkt och medvetet val av liv som inte bara rymmer ekologisk odling utan även att bara han en liten bil trots att man bor mitt ute på landet.Traktorerna på gården går på diesel som är ”fossilfri”. På  gårdstaken samsas solceller som ger 40 000 kW per år.

-Hälften använder vi själv och hälften säljer vi till Vattenfall. På vintern får vi  köpa tillbaka en del el. Men det blir ett litet netto även här.

Och det är så det fungerar på Storgården. Man tar ”lite här och där”. Så tex hugger man inte bara sin egen ved. Man säljer även till hugade spekulanter. Man renoverar ett par hus och hyr ut dem på längre eller kortare tid.  I ladugården har mjölkkorna lämnat plats för mindre bångststyriga bilar, båtar och husvagnar.

-Vi hyr ut båsplatserna som båtplatser kan man säga.

En säck provhavregrynshavre.

Att leva rent

Då och då städar Marita själv upp i ekonomin.

-Jag hade ett städföretag under några år som jag sålde för att det blev för mycket ansvar och administration och för lite arbetsglädje. Men jag har fortfarande några kunder kvar som jag hjälper med olika ”Rut-hemtjänster”.

Att Bo och Marita är miljöpartister är ingen hemlighet. Bo håller på att dra sig tillbaka och sitter numera bara i valberedningen för Miljöpartiet i Lindesberg. Marita är mer aktiv och sitter som suppleant i kommunfullmäktige.

Att livet allt mer går som en dans för både Marita och Bo beror bl a på musiken. Bo spelar gitarr och båda två sjunger i ett kör i kör. Närmare bestämt i körerna ”Friska Lunger” och ”Joy-voice”.

Ibland slår de även klackarna i taket.

-Varje år har vi fest på logen här för alla i vår vägförening…god mat och dryck och socialt umgänge är viktigt. Man kan leva rent även om man inte är renlevnadsmänniska…

Det säger Bo som är vegetarian. Därmed får han äta maten innan den vissnar. Övriga deltagare på vägföreningsfesten får äta maten innan den kallnar.

-Det är smällar man får ta om man ska leva sin övertygelse, säger Bo och skrattar.

Viktigt med respekt

Den som vill veta hur det går till i en vanlig, normal vägförening i Fellingsbro socken kan för övrigt gå in på ”Youtube” och titta på den senaste årsredovisningen i form av ”Poison i Rynninge”. När man sett den kan man även läsa följande dikt som sitter på kylskåpet i det haraldssonska köket:

Egendesignad fågelskrämma modell Storgården.

”När det sista trädet är fällt

den sista floden förgiftad

den sista fisken fångad,

då först kommer människan att upptäcka

att hon inte kan äta pengar.”

Nina Falkengren

Marita och Bo är onekligen två människor som har många sidor. Dessutom är de inte rädda för att visa dem.

Som att de i grunden inte har någon annan tro än den på människan.

-Jag kan inte ens sjunga i en gospelkör. Det är för religiöst, säger Bo.

Det hindrar honom inte från att samarbeta med både Svenska kyrkan och Ängebykyrkan. Han gör det genom FIN, Fellingsbro integrationsnätverk, som i grunden handlar om att göra Fellingsbro socken till en allt bättre plats på jorden, inte minst för de nyanlända. I FIN är Bo sammankallande och det var tack vare Marita han fick upp ögonen för den verksamheten.

-Det finns syften med verksamheter som är ”större” än rena livsåskådningsfrågor. Till dessa hör bl a FIN.Dessutom kan man mycket väl ha respekt för varandra även om man inte delar samma tro, uppfattning eller åsikt.

PS. Poison i Rynninge och Bönderna och IT-pastorn recenseras på vår kultursida i fellingsbro.se.DS

 

About Arne Wikström 234 Articles
Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.