Att väldigt många faktiskt känner till namnet Fellingsbro, har nog de flesta upplevt mången gång, men var det ligger, kanske man inte alltid är helt säker på. Om det är i Västmanland eller i Närke är ofta beroende på vilka, som lyssnar på oss. Lätt är det inte, då språkexperterna för oss till ett område, där man talar det de kallar för ett ”mellansvenskt övergångsmål (Läs gärna Fellingsbroboken 1990, där förre folkskolläraren Ragnar Svedskog gjort en intressant beskrivning av vårt ”mål”.)
Att sedan våra lokala medier Tvärsnytt och Radio Örebro ibland har litet svårt att placera oss i rätt län eller landskap, har vi nästan fått finna oss i under åren. ”Väderfolket” har det extra svårt i och med att man på TV visar Örebro- och Västmanlands läns kartor, fast man ibland säger Närke om södra länet – vilket i synnerhet retar upp ”Karlskogingarna”, som ju landskapsmässigt är Värmlänningar. Ja, det är inte lätt – när man inte kan eller vet – fast man borde! Hur dä ä!
Vadan då denna röra? Här ett försök till förklaring. Det var ju så att man under 1640-talet gjorde om indelningen av Sverige. Den mycket gamla landskapsindelningen ersattes nu av s.k. hövdingedömen – senare kallade län. Till Örebro hövdingedöme fördes västra delen av Västmanland, hela Närke, en bit av norra Västergötland och en tid även Värmland, som dock ganska snabbt bildade eget hövdingedöme. Känner ni igen de planer på storregioner man förde fram för några år sedan? Värmlänningarna blev i alla fall av med Karlskoga bergslag. En del avvikelser för östra delen av Fellingsbro socken skedde också, om vilket jag kommer att berätta i nästa ”upplaga” av vår nättidning.
Litet ”struligt” har det i alla fall varit med tillhörigheten under åren, då vi i södra delen ligger nära Närke, ja sedan 1967 en del av sydligaste delen även där. I öster har vi länsgränsen mot Västmanlands län – i landskapet Västmanland. Naturmässigt tillhör vi ju Mälardalen – men i bergslagskommunen Lindesberg. Och tänk, landskapsbegreppet lever ännu kvar. Titta i vilken kartbok som helst! Krångligt? Ja!
Här ett 104-årigt exempel på vårt tillhörighetsproblem: Den 5 februari 1914 steg nittiofem ”Fellingsbrogubbar” på tåget i Fellingsbro för att ansluta sig till det s.k. Bondetåget i Stockholm. Man skulle där protestera mot de nedskurna försvarsanslagen, som regeringen föreslog, vilket kungen Gustav V m.fl. inte ville. Man skulle alltså visa kungen sitt stöd till ökade anslag – detta i en orolig tid. Att man hade rätt i sin oro visade sig ju i 1:a världskrigets utbrott hösten 1914.
Redan på tåget väckte våra Fellingsbroherrar en del uppmärksamhet, då flera hade sina Fellingsbrorockar på sig, alltså den svarta långrocken med de röda linningarna vid halsen, knappraden och vid ärmarna.
(Rocken kan ni se i fönstret till Sockenstugan och standaret de tågade under finns i hembygdsmuséet. Läs gärna även Fellingsbroboken 2003, där Hans Åbyhammar mycket kunnigt beskriver just Bondetåget.)
Vid uppmarschen till borggården på slottet uppmärksammade kungen en grupp, som dels hade ett eget standar och dels hade litet speciella, svartröda nästan militäriska rockar. De gick mellan Västmanlänningarna och Närkingarna, så kungen skickade ner en adjutant för att ta reda på vad det var för folk. ”Är ni Närkingar”, frågade han. ”Nej”, blev svaret. ”Är ni Västmanlänningar då”, frågade han igen. ”Nej”, blev åter svaret. ” Men vad är ni då” ?
”Vi är Fellingsbroare”, sade man och därmed fick såväl adjutant som kung låta sig nöja.
Nu kan man undra över svaret. Var de kanske extra stolta över sin bygd – man var ju då en av Sveriges största jordbrukssocknar eller var det så att det inte gick att ge ett rättvisande svar, som det ”gränsfolk” man faktiskt var – och fortfarande är!
Det var då det, men nog kan vi känna gemenskap och förståelse med våra Fellingsbroare från förr. Och litet stolta kan vi väl även nu våga vara, så vi kan stå på oss och säga att:
”Vi är Fellingsbroare!”
Sven-Rune i byn.
