Julen passerad, liksom nyår med alla framtidsplaner, som man har, om man nu är betydligt yngre än vad jag själv är. Numera får man till nyår tacka för att man fått ytterligare ett år.
En får vara glá.
Så kom trettondagsafton med diverse julfester runt om. Att det var våra 2000-åriga tre vise män på dåtida uppvaktning, som är orsaken, glömmer vi kanske bort ibland.
Ja, även tjugondedag Knut är nu avklarad med sedvanlig torgdans enligt mångårig tradition.
Sedan går det fort till nästa högtid i form av påsk. I år extra tidigt med sista veckan i mars. Ni kan väl ramsan ? Första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen! Därför är redan fettisdagsbullarna i sikte – eller hetvägg, som det kallades, när man åt dem i varm mjölk.
Men jag kan inte riktigt släppa en del julminnen, så därmed åter till mina gamla hemtrakter i Ytter-Ekeby och Nyckelby och det trettondagsfirande i ”Templet”, som fortfarande är aktivt i en levande del av vår bygd. Om detta har det skrivits flera gånger och vad det betyder för alla som bor där, kan inte nog betonas. Eftermiddagsfesten för barn och vuxna samlar årligen fullt hus liksom även den traditionella kvällsdansen om vilket ni kunde läsa i förra fellingsbro.se. Ja, även Nerikes Allehanda hade ansträngt sig med en trevlig beskrivning.
Från början var ”Templet” ordenslokal till nykterhetsföreningen Österns Stjärna av National Templar Orden. Förutom att den var just ordenslokal användes den av bland andra baptistförsamlingen, idrottsföreningen och vid en och annan fest – alltså något av en bygdelokal redan då. Det är ju det den numera är sedan att antal år tillbaka.
Om våra bygdegårdar kan man läsa mer om i Fellingsbroboken 2012, vilken liksom alla andra Fellingsbroböcker finns att köpa bl.a. i ”Sockenstugan” vid Bergsvägen. Väl värda att läsa !
Men nu tillbaka ca 60 år och till min då ”äldre tonårstid” och just till Templet och en trettondagsdans. De flesta var ju betydligt äldre, men några yngre fanns också där för att ev. få en dans. Men det var i första hand de ”vuxnas kväll” och nu ett par minnesbilder jag burit med mig i alla år från just denna kväll.
Till dansen var det ofta Ejes trio, som stod för musiken och när man drog igång med exempelvis Erik Franks Novelty Accordion, då blev det fart på dansgolvet. Det svängde. Blev det sedan en vals, blev det även då snurr på dansen – men – var det nu så att Harald Jansson med fru Margit var på gång, så drog man sig litet åt sidan för att mera se på! Vilken svikt i stegen, vilken känsla för takt och samhörighet, man visade upp. Det flöt, man snurrade. Tala om dansens virvlar. Det var något att se.
Kom det sedan en hambo, då blev det nästa par att lägga märke till. Det var Georg och Ellen Bengtsson. Snart blev även de ganska ensamma på golvet. På något sätt förstod man, att det var något extra, man var med om. Det var stuns i takterna, det var gung och sug i vändningarna och det var det där extra hänget, det ska vara i en hambo inför kommande svängar. Georg styrde och Ellen följde lätt och elegant. Var det sedan en ”nighambo”, då bjöds hon också på en och annan luftfärd. Man dansade inte bara till musiken – man dansade med den! Något att minnas för alltid! Kanske finns nutida minnen för framtiden?
Sven-Rune i byn.
PS.
Via Kurt Skantz fick jag en bild från just den beskrivna kvällen. Vi hade alla ställt upp oss för fotografering – så bildbevis finns. Årtalet är troligtvis 1954. Känner ni igen några ?
DS.
