Frågan är vilket han är mest stolt över, Mekonomens utveckling eller trimningen av den första mopeden. Vem han tycker mest synd om är dock klart, sin före detta pianolärare.
– Oj, vad hon fick lida.
Av detta kan man dra den enkla slutsatsen att Peter Fryxells motoröra är betydligt mer utvecklat än hans musiköra. Trots det lyckades han leva på musiken. Det var innan Mekonomen och macken i Fellingsbro kom in i hans liv. Hittills har han pytsat ut ungefär 20 000 000 (!) liter bensin och jagat ut en råtta, stor som en bisonoxe (nästan), ur en av sina verkstadskunders bilar.
Dessutom har han vårdat naturen utanför Ronneby.
Peters liv, som började på ”Linde BB” -64, har onekligen varit händelserikt. Sitt yrkesliv började han som dräng.
– Jag drömde om att bli bonde och jag arbetade några år hos Per-Olof Andersson i Bäcktorp.
Men lantbrukskarriären tog slut i samband med militärtjänstgöringen (lumpen).
– Eftersom jag inte tycker att man ska springa omkring och skjuta människor var jag vapenvägrare. På min inkallelseorder stod det att jag skulle bli naturvårdare i K-län. För mig som knappast varit över sockengränsen kändes det nästan som att åka till andra sidan jordklotet fast det bara var Ronneby.
Att året i Ronneby är i ”ljust och tacksamt minne bevarat” beror på att kärleken slog ner som en blixt två gånger samtidigt.
Först sade det klick när han träffade sin första kärlek. Sedan sade det smack när han på allvar träffade sin första mack.
– Mitt stora intresse för motorer och människor fick jag verkligen utlopp för på macken i Ronneby. En mack är en fantastisk mötesplats!
Snabba ryck!
När den första kärleken flyttade till Växjö för att plugga flyttade Peter med och började arbeta som bilmekaniker på Ford. Jobbet och kärleken tog slut efter några år. Då kom musiken på allvar in i bilden.
– Musik har alltid varit ett av mina stora intressen även om varken min musiklärare eller mitt piano förstod det. De teg och led kan man säga.
Räddningen blev vännen Håkan Lagerquist som hade startat ett musikförlag i Fellingsbro. Han ringde till Peter och erbjöd honom jobb som resande säljare i musik. Av olika skäl fick musikverksamheten i Fellingsbro läggas ner men man kan säga att den återuppstod i ny form i Örebro i form av Naxos som blev inom klassisk musik på CD.
– En av våra produkter blev vald till ”Årets julklapp”! Åren med Håkan och musiken blev en stor del av mitt liv, närmare bestämt under 14 år. De åren minns jag med glädje.
Men så blev de dags att vända på skivan igen. Återigen skrällde det till i telefonen. När Peter svarade fick han frågan:
– Vill du köpa min mack och verkstad i Fellingsbro?
Det var andra gången det sade ”smack” för en mack. Håkan Pettersson, som ägde macken, sade också att ”du får bestämma dig snabbt”.
Det var en överflödig kommentar. I tanken(!) var Peter redan mackägare långt innan han lade på telefonluren. Nu har han varit det i närmare 14 år!
– Håkans erbjudande kom som en skänk från ovan. Drömmen om att bli min egen slog in!
Det beror på medarbetarna
Och inte bara det. Motorer i massor att meka med och ett otal antal människor att prata med. Bingo i kvadrat och kubik kan man säga eftersom detta med kort arbetsvecka och regelbundna arbetstider aldrig stått särskilt högt på Peters egen önskelista. Däremot fick han med mack och verkstad utlopp för ett av sina övriga intressen: ekonomi. Det intresset spirade redan under försäljningen av jultidningar som i sin tur förverkligade drömmen mopedernas moped, den blå Puch Dakotan.
När det gäller företagsekonomin har Peter två enkla grundregler:
– Var försiktig och medveten.
Hitills har det varit framgångsrikt. När Peter tog över mack och verkstad var det en anställd. Nu är det fem. Det beror inte minst på att kundkretsen blir allt större och den kommer allt längre ifrån.
– Ja, så är det faktiskt.
Till det ”fenomenet” finns också en enkel förklaring.
– Väldigt bra medarbetare!
Dessutom kan de inte bara meka med bilar.
– Jag och en medarbetare skulle reparera en bil. När han öppnade motorhuven vände han sig till mig, pekade och sade ”ser du den stora pälsmössan som ligger där”? När han petade på den med skruvmejseln fräste det bara till. En av de största råttor jag någonsin sett stack iväg över verkstadsgolvet.
Ett lyft för butiken
Fjorton år med verkstad och mack har bland annat resulterat i försäljning av drygt 20 miljoner liter bensin samt en och annan lagad punktering. Men hur ser det ut framöver?
– Bra! Bilreparationerna kommer nog att minska något med tanke på att det handlar allt mer om elektronik och datorer. Men med hjälp av Mekonomens resurser kommer vi att kunna möta även den utvecklingen. Den verksamhet som kommer att öka markant blir ”kringverksamheten” med däck, lampbyten, torkarblad, drivmedel med mera.
– Det blir till exempel allt vanligare med två bilar i familjen. Därmed blir det ju åtta däck istället för fyra… Den gamla sanningen om att utan bilen stannar Sverige blir bara mer och mer aktuell.
– Dessutom ska det bli intressant att se vad som händer när den nya rastplatsen vid Råsas grill blir klar. Helt klart kommer det att göra att allt fler människor/bilar stannar till i Fellingsbro och här vid macken.
Hur Peter ska möta den utvecklingen vet han inte riktigt mer än att han har tagit hjälp av ett företag som arbetar med ”Butikslyft”. När de har sagt sitt blir det helt klart någon form av nyinvestering och utbyggnad av verksamheten.
– Jag tilltalas av doften av nygräddade kanelbullar. Dessutom är jag barnsligt förtjust i varm korv med bröd, senap och ketchup… men… det är mycket som snurrar i huvudet just nu… men det kommer att bli bra.
Pratar man med Peter kommer man för eller senare in på det som utvecklats till det största evenemanget i Fellingsbros ärorika historia: MOTORDAGEN. Den började året efter att han tog över macken.
– Jag bjöd in några vänner med deras bilar. I år var det 650 bilar och 4-5 000 personer här.
Motordagen är ett utmärkt exempel på vad som händer när människor på en liten ort som Fellingsbro hjälps åt.
– Första året var det Michael Wallner, Anders Karlsson och jag som drog igång det hela. Nu är vi närmare 30 personer som är engagerade i Motordagen. Även företagen i Fellingsbro är med och stöttar. Alla hjälps åt. Det är så himla kul!!!!
Ett andra hem
Peter trivs i Fellingsbro. Han har även en grundmurad tro på att Fellingsbro kan och kommer att utvecklas.
– Vi ligger väldigt bra till geografiskt! Fellingsbro kommer att växa. Inte av sig själv, men om vi hjälps åt.
Själv bor han dock på andra sidan sockengränsen, i Grythem vid Hjälmarens strand. Innan dess – för drygt ett år sedan – bodde han i ICA-huset alldeles vid järnvägsövergången i Fellingsbro. Man kan säga att tågen passerade över huvudkudden.
– Men man vänjer sig även vid tystnaden vid vattnet, säger Peter och ler lite försiktigt, blygsamt och varmt. Det leendet är en del av hans signum.
– Under vägen ut till Grythem hinner jag ”hämta hem mig själv” efter arbetsdagens slut. Femton minuter i bilen blir en form av själslig rening efter allt pusslande med tider för bromsbyten, paketleveranser, samtal med kunder och funderingar på framtiden.
Till den själsliga reningen bidrar även att Peter har ett religiöst, andligt intresse. Det intresset har följt honom genom livet. Ängbykyrkan i Fellingsbro är på så sätt ”ett andra hem”.
– Den kristna tron har gett mig en trygghet och riktning i livet som jag är väldigt glad och tacksam över. Jag är inte så aktiv nu men i tankarna är jag ofta i kyrkan.
Ser bra ut…
Till tryggheten och glädjen hör även hustrun Isabelle, de två egna barnen Oscar och Mathilda, samt bonusbarnen Theo och Inez. När han talar om dem kommer leendet fram igen.
Naturligtvis även när han talar om mamma Ulla, 81 år.
Naturligtvis även när han talar om barndomskamraterna och mopedknuttekompisarna Örjan, Per och Staffan Andersson.
Naturligtvis även…
… Peters allra största, genuint äkta intresse är trots allt människorna. Och bilarna. Just i den ordningen. Så är det. Så kommer det att förbli.
Och varje dag kan man se denne företagsledare och VD iklädd mörk kostym av det välkända modemärket Mekonomen. Glasögonen sitter oftast mitt uppe på huvudet. Om det är för syns skull är svårt att säga.
– Man måste vårda sin image, säger han och skrattar.
Då och då unnar han sig även en och annan utsvävning. Som att springa minst fem mil i månaden på vägarna i Grythem. Eller att åka skidor utför i fjällen.
Livet är trots allt inte bara arbete. Inte riktigt.
Foto: Alexander Mattisson och Arne Wikström
