Han har ett enormt stort engagemang för Fellingsbro. Dessutom ett stort, varmt hjärta. Han är definitivt en av de allra största profilerna här i socknen. Varför han lägger ner så mycket tid på och i just Fellingsbro har han en enkel förklaring på.
– Människorna här. Jag trivs alldeles ypperligt med dem och jag hoppas att de trivs med mig, säger Bertil Håkan Ahlgren.
Till saken hör att han är både ”knyt- och kalasgubbe samt tändhatt”. Dessutom skulle man kunna kalla honom för ”Dynamit-Harry” även om han knappast är känd för att ha ”kort stubin”.
Håkan är kort och gott något man kan kalla för ”Mr Fellingsbro”. Det var han redan innan den oförglömliga resan till USA.
Han föddes på Arboga BB för drygt 70 år sedan. Men det är i Fellingsbro han hör hemma. Han gör det allt mer och mer.
– Ja, jag känner en allt större och större samhörighet med Fellingsbro och Lindesbergs kommun. Det blir väl så när man har har mycket att göra med företagarna i ”Linde”. Håkan var ordförande i NLF, Nora Linde Frakt.
Företagandet ligger i blodet. Pappa Bertil startade Ahlgrens Åkeri redan 1929. Efter den åttaåriga folkskolan i Fellingsbro växte Håkan successivt in i företaget. Redan 1962 tog han traktorkörkort så att han kunde köra bandtraktor. En och annan olovlig biltur blev det sannolikt också men det är nu preskriberat.
– Jag har alltid varit intresserad av maskiner. Därför var det naturligt att jag tog över åkeriet efter min far.
Att ”läsa vidare” var aldrig att tänka på.
– Nej jag hade stora problem med att just läsa. Nu heter det visst dyslexi, säger Håkan och skrattar. Då, som liten knatte, var det inte lika roligt.
Några tuffa år
Siffrorna var det däremot inga som helst problem med. Ur det har det vuxit ett stort intresse för företagande. Dessutom ett framgångsrikt sådant.
– Det var några år på 60- och 70-talet som var riktigt, riktigt tuffa. Efter det har åkeriet ”rullat på”.
”Rullat på och rullat på”… För att framgångsrikt kunna driva ett åkeri med 16 lastbilar och 17 heltidsanställda krävs att man har plats för mer än siffror i huvudet. Det krävs även en viss organisationsförmåga för att bilarna, som tillsammans rullar ca 140 000 mil per år, ska kunna komma i rätt tid till olika platser i landet med sina olika laster.
– Dessutom är det bra att ha en duktig transportledare som Magnus, och Lena som är bra på kontorsabetet, och Robert, en av mina söner, som har tagit över av jobbet i vardagen.
Som åkeriägare får man inte hetsa upp sig på sådana bagateller som de små färdskrivarna som sitter i bilarna. De registrerar varje körsträcka på minuten för varje bil. Minsta lilla tidsöverdrag kan under ett år resultera i böter för lagöverträdelser med ett par hundra tusen!
– Det hjälper inte hur noga vi och våra medarbetare än är. Det händer ofta något man inte kan förutse. Det enda sättet att klara ”körregelverket” på är att vi inte kör alls, säger denne luttrade åkare samtidigt som han konstaterar att vi ”får gilla läget” och göra och köra så gott vi kan.
På hal is
Till en av Håkans tidigare ”laster” som företagare hör pallar av papp. Det var med sådana som Fellingsbro Kartongfabrik startade i Oppoga.
– Vi var fyra delägare som efter några år blev lite oense om vilken väg vi skulle gå så jag hoppade av.
Efter några år kom Håkan och en av de tidigare delägarna tillbaka när de erbjöds att ta över företaget som inte längre stod pall för pappallshanteringen. Kartongfabriken går numera hyfsat tack vare att tillverkningen av lastpallarna i papp numera är ett minne blott. Istället tillverkar man gavelrondeller till pappersrullar. De är något större än trådrullar eftersom pappersrullarna väger uppemot 3 ton styck. Till kunderna av gavelrondeller hör de större pappersbruken.
– Jag har en grundmurad tro på Kartongfabriken och för några år sedan investerad vi ganska mycket i nya lokaler.
Bakom det framgångsrika företagandet bland bilar och rullar ligger övertygelsen om och tron på ”bra lagarbete”. Det är i sin tur ett resultat av att han tidigt hamnade på hal is.
– Vi var några stycken som spelade ishockey här i Fellingsbro. På kort tid gick vi från divison fyra till division två. Ingen av oss var speciellt duktig. Men tillsammans var vi ”närmast oslagbara”. Vikten av bra samarbete har jag tagit med mig in i företagen. Grunden för ett framgångsrikt företag är ett bra lagarbete.
Bilgodis
Ytterligare en av Håkans laster är dynamit.
– Vi kör det åt Gyttorp, bl a till Kiruna och Drammen i Norge.
Till lasterna hör också, trots alla år på vägen, det som är grundläggande för åkeriet – att köra lastbil. Att göra det är närmast som att lyssna på Beethowens femte symfoni eller Fellingsbro gospelkör.
– Det är svårt att förklara… men när man har lastat färdigt och ger sig ut på vägen… motorn spinner och det sjunger om hjulen… ja du… det är som skön musik… det är riktigt rart.
Den som tror att Ahlgrens Åkeri lever på att köra jord och grus i närområdet tror fel.
– Våra bilar rullar över hela landet, från Kiruna i norr till Malmö i söder, med byggelement, ”papprullar”, dynamit och en hel del annat. Så mycket jord och grus blir det inte numera. Det är dessutom säsongbetonat.
Ahlgrens åkeri i Fellingsbro har även ett visst ”samarbetet” med Ahlgrens godisbilar från Gävle.
– Till jul brukar vi ge våra kunder en påse med godisbilar. Det visar att de gör en god transportaffär när de anlitar oss, säger denne man som även begåvats med ett stort mått av humor. Humör visar han dock sällan. Men det innebär inte att han gillar att sitta stilla. ”Lugn och ro” är inget favorittillstånd.
– Jag gillar när det händer saker, att saker och ting utvecklas.
Vi har så mycket
Att han själv är en del i Fellingsbros utveckling är ett faktum. Och även här ger han sig ut på hal is. Nu i form av Knytgubbe. Pliggen – Knytgubbepappan själv – frågade om Håkan ville vara med och på den vägen är det.
– Det är roligt om man kan göra nytta.
I höstas ordnade han en matlagningskurs i Ervalla för matglada kalasherrar i Fellingsbro. Han har även fungerat som ”tändhatt” av marschallerna vid Fellingsbro kyrka. Han är med i det nybildade Sockenrådet. Har varit drivande i Företagarföreningen och…
– Jag vill att Fellingsbro ska utvecklas och bli allt bättre och bättre. Ska det bli så måste man hjälpa till och hjälpas åt. Ensam är inte stark…
– Vi har så mycket att vara stolta över och rent geografiskt ligger vi bra till. Nu gäller det att utveckla kommunikationerna med omvärlden. För att lyckas med det måste vi själva utveckla kommunikationen med varandra och politikerna. Vi måste bli ännu bättre på att tala om vad vi vill och varför.
– Som att vi behöver ett ännu bättre anpassat äldreboende så att det blir lediga bostäder till de yngre som vill flytta hit. Förenings- och kulturlivet i vår socken måste vi också utveckla så att vi blir ännu intressantare. Vi har så mycket att visa och berätta om. Vi har all anledning att vara stolta över vår socken.
Tack för kaffet!
Visserligen byggdes inte Rom på en dag. Men eftersom Fellingsbro är lite mindre borde utvecklingen kunna gå lite fortare här menar Håkan som inte är särskilt mångordig. Därför får varje ord en speciell tyngd och de allra flesta av dem har en klar och tydlig riktning framåt. Att ”bygga lag”, att utveckla, att hjälpas åt, att bry sig om… Det ligger liksom i blodet.
– Vi är nog en sådan familj av födsel och ohejdad vana, säger Håkan som med glädje och stolthet berättar att hans mor var väldigt social. Men han säger det på sitt sätt.
– Från henne gick man inte utan att ha druckit kaffe.
Det ligger även i det ahlgrenska blodet att ”sträcka ut en hand”.
– Mina problem i skolan med dyslexin har gjort att jag har förståelse för människor som har svårigheter. Även det ligger i familjen och släkten. Man hjälper de svaga helt enkelt.
Ett genomgående drag hos Håkan är att han hellre pratar om andra – gott – än om sig själv. Och gång på gång kommer han tillbaka till familjen och glädjen med och i den. Det är ur den som kraften kommer. När denne man – som har fötterna stadigt på jorden – berättar om hur han helt nyligen fick luft under vingarna blir han märkbart rörd. Det kan bl a bero på att han tycker det är lättare att ge än att ta emot.
– Jag fick en USA-resa i 70-årspresent av familjen… väl där fick jag uppleva en NHL-match i ishockey på plats och jag fick också träffa några släktingar. Vilken resa… vilka minnen… Tänk att få vara med om något sådant… otroligt…
