Det var järnvägsbolaget Köping – Hult som byggde Fellingsbro station, men det var bygden runt om, som skapade underlaget för de affärsmän, som började bygga upp samhället. Efter hand etablerade sig en del industriföretag tack vare järnvägen och ett samhälle utvecklades. Ibland var det dock litet av vilda västern vid planeringen. Kom så bygger vi!
Ni kommer väl ihåg vad fellingsbroaren Olle Berglund sade i sin TV-film: ”Hur kan folk bo här ?”- ”Det var Gud som skapade landsbygden och människorna städerna, men det var fan själv, som byggde upp stationssamhällena.” Kan så vara, men när solen skiner är det vackert även i Fellingsbro. Så det så!
Fellingsbro Station, ja så hette det in på 1940-talet. Därför tyckte jag i min unga ungdom som boende i Ytter-Ekeby att det lät litet konstigt, när någon av de äldre sade att de skulle ner till ”station”. Skulle de ut och resa någonstans? Vår närmste station låg ju i Ålsäng. Ja, jag lärde mig ganska snart att det var det gamla namnet, som fortfarande satt kvar.
Namn har under åren alltid ändrats, men förvånande många har kvar sina gårds- och bynamn ända från järnåldern. Visserligen har namnens stavning ändrats under århundradens lopp och ibland av kartritare och skrivare på eget bevåg och då blivit kvar. Som exempel kan vi nämna byn Bårfåna, som här stavas med å – tidigare Borforna. Namnet lär härstamma av ordet bära och förr. På andra platser är stavningen med o som Bor och Born. En del inkonsekvens på samma karta alltså, men kanske skrev man så ”på skoj”. Läs gärna Fellingsbroboken år 2008, där Maj-Lis Dahlgren skrivit om såväl namnet som byn – ”Bårfåna – inte så tokigt, som det låter”. Arboga, Oppeby och Oppboga m.fl. fick däremot ha kvar sin o-stavning – trots å-ljud.
En väldigt stor stavningsändring gjordes av alla namn på exempelvis våra mellansvenska sjöar, landskap och städer – alla stavade med e fastän man uttalade med ä exempelvis Melaren, Vestmanland, Vesterås m.fl. Kvar här fick vi i alla fall en tid ha e-stavningen i Essingån, Vesslingby, Sellinge m.fl. På 50-talet kom så 50 000-delen – det s.k. grönsaksbladet – där namnen stavades med det mer ljudlika ä-et. Litet förvånande är att vi fortfarande har kvar vår e-stavning i Fellingsbro, då vi ju säger ”Fällingsbro”. Sa jag något dumt nu kanske?
Visste ni förresten att Ässingån från början hette Esnenån? Esnen betyder ås (es). Alltså Åsån, Den ås som åsyftas är den som dämmer upp sjön Oppäsen, som på tidigare kartor skrevs Uppåsen – alltså sjön ovanför åsen. Den här åsen är för övrigt en ändmorän, vilket det finns flera av tvärs över hela Mellansverige – och som störst i södra Finland – Salpausellkeä.
Något som också påverkat våra ortsnamns stavning var då de nya post-och telefonstationerna etablerades. Går vi tillbaka i tiden, så hette det förr Yttra Ekeby, Vestra- och Östra Sörby, men troligen ansåg man det lättare med Ytter-Ekeby, Väster- och Öster Sörby. Litet roligt är att flera faktiskt har tagit tillbaka de gamla namnen som komplement till postlådenumren. Angående dessa försökte någon ”statlig styrelse” att helt slopa gårds- och bynamnen, men då tog det hus i det så kallade helsiket och man lyckades stoppa det hela. ”Man kan väl för sjutton inte bo i en postlåda”, som någon uttryckte det.
Byn Ålsänge blev också av med sitt avslutande e i såväl poststations- som stationsnamn. Gården Ålsänge höll dock envist kvar sitt namn och även här skriver nu allt fler samma namn. Troligtvis har namnet dessutom inte ett dugg med varken ål eller säng att göra. Det har sagts mig att den äldre generationen förr sa att ”di gamle” sade Arsänge – alltså med samma Ar som i Arboga. Att det namnet betyder Åbåge, det har vi lärt oss och här kan vi anta att det handlar om Åsänka alternativt Åänge – Åängen alltså. Naturmässigt skulle det kunna vara så ner mot just Arbogaån. Kanske?
Här gäller det nu att vi i vår bygd fortsätter att bevaka våra gamla kulturnamn, då fortfarande alltför ”förändringsentusiastiska skrivbordsaktiva” kan hitta på något. Ett ständigt aktuellt uppdrag bl.a. för vår hembygdförening .
Sven-Rune i byn
