Hon gör det när hon halkar omkring på den frusna marken i hästhagen med den blå IKEA-kassen fylld med hö. Eller när hon slänger ett getöga på fåren innan hon går in till getterna. Någonstans på vägen finns det även några blandrashöns samt en välsorterad gårdsbutik.
– Det kanske låter märkligt… men… jo… här lever jag verkligen min dröm!
När Ann-Sofie Ahlgren, Norra Gården, Balsta, säger det gör hon det med mycket glädje, stor tacksamhet och viss stolthet i rösten.
Hon föddes i Fagersta. Nästa år firar hon 10-årsjubileum med sin gårdsbutik i Balsta. Där emellan har det hänt en hel del. Som att gifta sig och få två döttrar. Dessutom har hon bott i såväl Linköping, Göteborg och Paris. Men:
– Här i Fellingsbro har jag landat. Här ska jag vara resten av mitt liv! På något underligt sätt har jag vetat det hela tiden, ända sedan jag hälsade på mormor och morfar här när jag var liten, säger Ann-Sofie som flyttade hem till Balsta – föräldragården – med man och två döttrar 2003.
Efterhand har ”familjen” utökats med tre hästar, …leicsterfår, …angoragetter, några höns och några katter.
– Hästarna skaffade vi för att våra döttrar var intresserade av att rida. Några får fanns här redan tack vare pappa Torsten när vi flyttade hit och efterhand har vi utvidgat fårflocken till 40 tackor. Getterna kom hit av en tillfällighet. Vi köpte dem för att de inte skulle skickas till slakt. De som ägde getterna tänkte göra sig av med dem.
Getterna – bland annat bocken Bruse, 12 år – och fåren ger också Ann-Sofie möjlighet att utveckla det grundläggande och stora intresset för konsthantverk.
– Redan 1981 gick jag en kurs i just konsthantverk på Väddö folkhögskola. Numera koncentrerar jag mitt konsthantverkande till det jag kan skapa från det som getterna och fåren ger.
Det har i sin tur resulterat i att produkterna från fåren och getterna har ett eget rum i gårdsbutiken. Och då rör det sig om allt ifrån vanliga ”enkla” get- och fårskinn till tofflor, handledsvärmare, skinnboor och prydnadssaker. Sortimentet är hela tiden under utveckling.
– Varje år går jag en kurs i skinnsömnad i Mora och varje år åker jag till en tvådagars ”fårfest” i Kil med utställningar, föredrag och så vidare. När jag kommer hem kombinerar jag det jag lärt mig med min egen fantasi och då blir det alltid någon ny ”grej” i butiken. Det enda som är viktigt för mig är att det jag gör ska hålla hög kvalitet och vara roligt att göra.
Att det ”ska vara roligt” är viktigt. Anledningen till det är enkel:
– Det är lättare att göra något bra om man får göra det som man tycker är roligt.
Gillar inte att frysa på marknaderna
Bakom den filosofin ligger också framgångarna med gårdsbutiken.
– Det var inte så kul att åka runt på marknader och stå och frysa. Dessutom gav det inte den kontakt med kunderna som jag ville ha. Så vi byggde och startade gårdsbutiken. Förhoppningen var att kunderna skulle komma till mig i stället för tvärtom.
Den förhoppningen har slagit in. Affärerna går sakta men säkert allt bättre och bättre men de behöver utvecklas ytterligare.
– Vi kanske började i fel ände. Det började ju med intresset för djuren. Nu försöker vi utveckla ”affärerna” efter dem och vad de kan ge. Det kanske hade varit lättare att göra tvärtom…
Men återigen. Det handlar om att göra det som är roligt. Dessutom om att vara nöjd med det man har.
– Det här är det liv jag vill leva och det här är min plats på jorden. Jag är övertygad om att det är bättre att ”gräva där man står i stället för att irra omkring i tillvaron”.
– Självklart skulle ekonomin i verksamheten här kunna vara bättre men vi har så vi klarar oss. Inte minst genom att Lasse, min man, har ett arbete som industridesigner. Dessutom arbetar jag extra en dag i veckan hos en städfirma. Vi städar framför allt hos äldre människor. Det är så oerhört intressant att höra om deras liv… så många spännande livsöden…
– Men återigen, det handlar ju om vad man värdesätter… och hur… det här är en livsstil… den är resultatet av ett medvetet val. Så länge vi känner att både vi själva, gården och gårdsbutiken utvecklas är vi både glada och nöjda. Det räcker långt.
– Jag har helt enkelt ”rest” färdigt. Här har jag landat för gott.
Kunderna är roligare än reglerna
Till glädjeämnena hör bland annat att kunna sälja garn och färdigstickade strumpor tillverkade av gårdens getters egen mohair. Eller ullgarnsnystan från fåren.
I gårdsbutiken finns inte bara ett ”fårrum” utan också ett rum för försäljning av livsmedel. Även det kommer att vidareutvecklas vad gäller sortimentet.
– Vi säljer inte bara det vi producerar och tillverkar själva – bland annat saft sylt och fryst lammkött – utan även det som produceras av andra KRAV-odlande härproducenter här i socknen. Allt är kravodlat och det är vi stolta över! Färskt lammkött säljer vi i ”lammlådor” mot beställning.
– När vi startade butiken trodde jag att vi skulle kunna sälja egenhändigt odlade grönsaker. Men det var svårt att hålla rent och snyggt i butiken när man skulle springa mellan den och jorden i trädgårdslanden. Nu kompletterar vi varuutbudet med grönsaker från granngårdarna.
– Det enda problem jag stött på med livsmedelsdelen av butiken är alla ”livsmedelsregler”. De är kort sagt inte gjorda för vår småskalighet… men det är nog det enda som har irriterat mig under mina tio år med butiken.
Roligare än reglerna är kunderna.
– Kontakten med dem är oerhört viktig. Jag har ett behov av att både se och höra att de är nöjda med det vi säljer. Vår butik ligger ju ”mitt ute i skogen”. Många av våra kunder åker långt. Då är det viktigt att känna att de inte åker förgäves. De kunder vi har är ju också vår viktigaste marknadsförare. Om de är nöjda berättar de om det för andra som kommer hit som berättar det för andra… Missnöjda kunder har vi helt enkelt inte råd med.
Gården Norra Gården i Balsta är på 60 hektar åker och beten samt 90 hektar skog. Det mesta från jorden går till djuren. Men det finns även lite plats för odling av dinkelvete. Det hamnar till slut som mjöl i gårdsbutiken. Mängden mark och det stora antalet uthus med ladugård, stall- och andra byggnader gör att man lätt kan se på Norra Gården i Balsta som på en av ”många andra liknande gårdar”. Men den här gården har en högst speciell själ. Det blir så när den gått i arv i åtminstone 16 generationer.
Gården ärvs på mödernet
När Ann-Sofie talar om det förstår man att gården inte är en del av henne. Hon är snarare en del av den. En del av en lång, fin tradition som både ska bevaras och samtidigt försiktigt och målmedvetet utvecklas. I det som många skulle se som en belastning i form av ett tungt socialt arv ser Ann-Sofie en enorm glädje.
– Visst vet vi att det finns mycket kvar att göra med till exempel husen här. Men vi tar det i den takt vi klarar av och i den ordning vi tycker blir bäst.
”Blir bäst” innebär till exempel att getterna får ett helt nytt vinterviste innan bostadhuset får ett nytt ytlager av målarfärg. Det blir så när man lever sin dröm och djuren, marken och byggnaderna blir en del av den. Då minskar nämligen de egna behoven eftersom de redan uppfylls av den dröm man redan lever. För att förstå det måste man förstå hur det är att vara en del av något större och inte bara en början och ett slut på en karriär som KRAV-certifierad bonde.
För Ann-Sofie handlar det helt enkelt om att hon har ett arv att förvalta. Hon känner stolthet både över det och sitt ursprung.
– De senaste generationerna har gården gått i arv på mödernesidan och blivit något av en ”kvinnogård”. Den traditionen hoppas både jag och min man att den ska fortsätta genom att någon av döttrarna tar över efter oss. Den utvecklingen är redan på gång även om det inte ännu är riktigt klart med när och hur.
Bakom ett ”arv att förvalta” ligger även att gården drivs ekologiskt.
– För mig handlar det mycket om en känsla och ett ansvar, om vikten av att vårda det man har. Inte minst djuren och jorden.
När intervjun är klar säger Ann-Sofie:
– Hur ska du få ihop något av det här? Kommer jag att framstå som en ”självgod häxa eller en ängel”?
Svaret kunde helt ärligt bara bli:
– Jag vet faktiskt inte. Kanske både och. Inte antingen eller.
Samtalet var inte direkt spikrakt. Det handlade om allt från skillnaden mellan ”innehåll och ingredienser” i livsmedel till att leva i konsekvens med sina värdegrunder. Och varför. Om att vissa dagar ”fungera ingenting” till glädjen av att finnas i ett sammanhang.
Men sakta växte bilden av Ann-Sofie fram. För att förstå den måste man också förstå att människor kan göra två resor samtidigt. Den yttre och den inre. När man lyckas göra det – och att göra det medvetet – blir resultatet ofta att man vågar vara sig själv i stället för att bara vara sig själv nog. Vågar vara individuell utan att för den skull vara en egoist.r
Lyckas man med att börja den resan har man sannolikt samtidigt påbörjat sin drömresa. Och då kan man – utan att vara varken en självgod häxa eller ängel – ärligt säga att:
– Jo jag lever min dröm och på mitt sätt… jag gör det här i Fellingsbro.
