Att stöpa ljus är mycket mer än att doppa en bomullsveke i en gryta några gånger. Ljusstöpning kräver sin man, eller som i detta fall, sin kvinna. Majvor Larsson heter hon och bor i Bäcktorp.
– Det är viktigt att hålla traditioner vid liv. Ljusstöpningen är en av de viktiga traditionerna i vår släkt.
Ljusstöpning har en lång tradition. Förr stöpte man ljus av talg, främst fårtalg. Dessutom var ljusstöpningen en sysselsättning för glada personer. Enligt gamla, kloka gummor fick man nämligen inte gråta eller fälla några tårar under ljusstöpningen för då blev ljusen riningsbenägna.
Majvors ljus kommer med all säkerhet att brinna med klara, ljusa lågor och länge. För när hon och hennes närmaste släktingar stöper ljus är skrattet och glädjen en viktig ingrediens. Och så har det varit sedan 1955. Då var det Majvors mor och Majvors tre syskon som började stöpa ljus till jul. Sedan har det doppats på i stearingrytan. Gruppen kring den har blivit större med åren.
– Nu i år var vi tretton familjemedlemmar som var med. Min äldsta syster är med. Hon är 94 år och still going strong.Vi är en sådan där släkt som har mycket konstigheter för oss och som hittar på alla möjliga ursäkter för att få träffas och vara tillsammans. Ju oftare desto bättre.
Flera hundra ljus
Till släktkonstigheterna hör hantverkskonster som mattvävning och ljusstöpning. För att lyckas med den senare räcker det inte med att vara noga.
– Man måste vara noga med att vara noggrann. Med allt från stearinkvalitet och stearintemperatur till vekar och grytor, säger Majvor.
– Vi använder en ”gryta” som egentligen är en del av en gammal konserveringsapprat. I den värmer vi vatten. I det varma vattnet ställer vi sedan ytterligare en gryta. I den har vi också lite vatten och ovanpå det vattnet smälter sedan stearinet och håller sig flytande.
– Vekarna knyter vi fast på en ganska tunn träpinne. 5-6 stycken på varje pinne. Sedan är det bara att doppa vekarna i stearinet. Ju fler dopp desto grövre ljus. Ett normalljus fordrar ca 30 dopp. Men svårigheten sitter inte där. Det svåra är att få dem, ljusen, raka.
– Ja, man får hjälpa till att dra i dem så att de rätar ut sig.
I år blev det 530 ljus. Under åren har det blivit ett par, tre tusen ljus. Majvor och hennes stora familj kan därmed räknas till de verkligt upplysta. De sysslar även med energiåtervinning.
– Vi samlar på oss ljusstumparna under året och smälter ner dem i den nya stearinen. Det skickar vi efter och vekarna köper vi i metervara, flätat bomullsgarn, säger Majvor.
Flera tusen ljus
Men även denna ljusdrottning i Bäcktorp har en del kvar att lära och då handlar det om att stöpa grenljus. Med dem är vi inne på ljusstöpning i den högre skolan.
– Grenljusen kräver en speciell teknik. De måste man hela tiden vara med att forma. Men när det fungerar och grenljusen blir bra är det riktigt, riktigt roligt.
Riktigt kul måste de haft det förr i tiden. Då var det ganska vanligt att man skulle stöpa grenljus som hade en veke, d v s ett ljus, för varje familjemedlem.
Majvor och hennes släkt nöjer sig med trearmade grenljus och de gör det med framgång.
Majvors ljusstöpning började för drygt 60 år sedan. Nu har det totalt blivit ett par tre tusen ljus. Hennes ljusstöpartradition kommer att leva vidare. Kunskapsöverföringen om ljusstöpandets vedermödor och glädjeämnen sker inför varje jul. Det sker genom att nya generationer i släkten hela tiden lärs upp i konsten att skapa en ljusare tillvaro med hem- och handstöpta julljus.
– I år var ett barnbarnsbarn med, säger en både glad och stolt Majvor.
