Har ni märkt att det regnat en del och att grundvattnet redan nu börjar närma sig det normala efter årets torrtid. Efter hand har våra uppskrämda politiker och tjänstemän – och kvinnor – lugnat ner sig och börjat inse att det kanske inte var absolut nödvändigt att börja planera för att exempelvis ta vatten från Vättern – i alla fall inte nu.
Vi får ju här sedan flera år vatten från Lindesberg – ett bra vatten förresten. Kommer ni ihåg det kalkhaltiga vatten vi själva hade innan dess? Här får vi också berömma våra Lindepolitiker för deras sansade beslut att inte kasta ett stort antal miljoner i sjön Vättern. Tydligen insåg man att det faktiskt finns vatten nog i Bergslagen, som klarar av det hela även under torrtider. För visst vet vi att det kan variera från olika år – som det alltid brukar göra?
Angående vatten. Tänk att det var en av förutsättningarna till vår hammarsmedjetid i socknen. Nästan i 350 år påverkade det oss med allt av smide, kolning och körningen mellan hamrarna och vår hamnstad Arboga. Arbogaån med Oppboga och Frötuna hamrar plus som mest nästan ett tjugotal sådana fanns i de små åarna Sverkestaån, Essingån och Skedviån. Och året runt gick de, dygnet runt med endast en helgvila under söndagen.
Så kom den stora bruksdöden på 1870-90-talet. Det blev en hård tid. Kvar har vi nu Rockhammar samt ett antal mindre kraftverk. De stora bruksgårdarna finns dock kvar – nu som jordbruksenheter i det större formatet.
Visst, även vi har som bekant haft erfarenhet av industrinedläggningar och ekonomisk nedgång i vår bygd. Även det slog hårt!
Dags att vända? Ljusning finns i sikte med vårt centrala läge. Vi är på gång !
Sven-Rune i byn
