Jag är en Ahlgrensbil på väg genom byn en disig morgon
och jag är en unge på väg till skolan
Jag är Balstas kolmila
och jag är Sanduddens mjuka strandlinje
Jag är Oppboga strömmars brusande vatten
och jag är busstationen vid järnvägen
Jag är Kungsvägens blixtrande ljus om natten
och jag är alla blommorna runt Stupan
Jag är Arbogaåns, friska, porlande vatten
och jag är Käglans trolska susande skog
Jag är sommarhagens svängande trägrind
och jag är fikabordet i Sockenstugan
Jag är Knytgubbarna i Ishallen
och jag är prästen i Ängebykyrkan
Jag är en badande unge på sommarlovet
och jag är Rynninges böljande åkrar
Jag är julgranen på torget
och jag nytappad rapsolja från Lycktäppan
Jag är den väldiga Hemköpsstressen
och jag är mer Fellingsbro än en fellingsbroare nånsin har sett
Jag är midsommarstången vid hembygdsgården
och jag är adventsstjärnans blekröda ljus
Jag är bygdegården i Spannarboda
och jag är lördagskvällspizza från Mona Lisa
Jag är soluppgången över Bejby
och jag är en kopp från Konstateljén
Jag är buketten från Solhems
och jag är stämpeluret på Oppboga bruk
Jag är gospelkörens starka toner
och jag är en konsert i Ullergården
Jag är en kostym från Loppiskällar’n
och jag är en studerande på folkhögskolan
Jag älskar min by och människorna som bor här
– även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat av sånt som händer omkring mig
– men kärleken och känslan för den by där jag bor och där jag lever, den kan ingen ta ifrån mig
– för de milsvida skogarna och alla åarna och åkrarna och människorna
– allt är en del av mig själv och mitt jag
Och människorna som bor här, dem tror jag på, i en värld som ibland inte riktigt vet vad den vill. Men jag är glad; glad över att jag får leva och att jag får bo i “Broa” – mitt själv, mitt jag, min hemvist
Text: Lars-Urban Gustavsson
Be the first to comment