Den här årstiden! I ena stunden gnistrar och glimmar världen vit i frost och snö, i den andra suckar svärtade grenar under dropp och dis, 50 nyanser av gråbrunt blir en bild av dagsformen. Om vi bortser från den religiösa delen av denna årstid – vilket i och för sig kan vara svårt att göra, särskilt om man är religiöst lagd – så verkar det som att den här tiden är mer traditionsbunden än andra årstider; allt som ska göras av tradition den här tiden – allt från att tända det första adventsljuset, sätta upp stjärnor, blinka blå i mörkret, lägga lutfisken i blöt och göra små smilande lussekatter, slå in paket, strö granris över golvet och bjuda tomten på gröt, äta pizza på juldagen.
Andra årstider förmår vi bära upp med vår egen livslust, men så här års när mörkret virar in sig kring fotknölarna och natthimlen nästan krossar tankarna, då verkar vi behöva traditionerna som stöttepelare och byggande av livskraft.
Så vad gör man en grå decemberdag strax före andra advent, när själen knappt förmår resa sig ur den av ålder förvanskade kroppen?
Jo, men…
Sockenstugan
Till exempel kan man ju ta sig ur sin boning och ta en förmiddagsfika bland tomtarna på Sockenstugan. Gemensamt kan man sörja över det frånvarande ljuset – kanske har någon bakat något gott – och hoppas på ljusare tider. Jo, det är ganska vanligt förekommande i Sockenstugan, att någon vänlig själ bakat något gott och tagit med till Stugan och kaffetåren där. Egentligen borde man komma varje dag, för det går inte att förutse vilken dag som fikats tillbehör är extra goda.
Det är när man sitter där som man skrollar sig fram bland orden och sällskapet samt dessutom passar på att kolla fellingsbro.se på Facebook och ser påminnelsen om att det är Julmarknad på Solhems.
Solhems
Så då kan man med sina av grådis och kyla stumnade ben sträva över byns krön för att när nedförslutet är avslutat på norra sidan av byn öppna den där tysta metall- och glasdörren… Och hamna i en mycket hög grad av mysighetsfaktor. Växtligheten. Och pyntet. Och konstnärerna och hantverkarna på plats.
Det glittrar av värme och omtanke. Här finns vackra blomsterarrangemang med jultema, här finns pynt och värme, här finns små fantastiska akvareller med tomtar, granar och grenar, här finns kärleksfull keramik och spökiga böcker, här finns vävda dukar av fantastisk hantverksskicklighet, virkade dukar i lysande rött, här finns föreningarna på plats att dra dig in i gemenskapen.
Även fiket lockar. Med glögg och pepparkakor, köttbullsmackor med rödbetssallad, glada tomtar i form av råttor (det enda tillfälle dessa animaliska produkter uppskattas är just i denna form under julen – ja, utöver de som finns i sagorna, då!) och stickiga tomtar i granrisdräkt och mjukt inbjudande tomtar tovade med omsorg.
Det är så mysigt; det är så lagom – inte för storvulet, utan så där perfekt att man inte drabbas av stress och otålighet. Har ni inte varit på en julmarknad på Solhems – ja, då är ni bara att beklaga, för då har ni missat något. Trösten är väl att det lär bli fler tillfällen.
Frövi hotell
Men trots morgonfika och förmiddagsglögg kan det ju hända att magen kräver sitt i lite tydligare form. Det är då man åker till Frövi hotell i det grådaskiga landskapet, för att ytterligare en gång få kropp och själ lite genomlyst av en del ljus och värme. Och mat. Här serveras julbrunch, till ett hyfsat mänskligt pris, på lördagar och söndagar fram till jul.
Det som bjuds är ett mindre julbord – lite mer hanterligt än de där stora, påkostade på välkända ställen, där man måste armbåga sig fram bland alla fat och välja mellan att stå över minst en form av sillinläggning för att man inte vill trampa tallriken bredvid sig på tårna. För att inte tala om att efter en bestämd tid blir du utskickad i kylan eftersom nästa tallriksgäng är på ingång! Här på Frövi hotell finns julefriden i själva miljön; det är stilla och stilfullt, julmusik som inte sticker i öronen, mysig belysning.
Och ett julbord som innehåller det som det ska innehålla: Sillen, ägghalvorna, skinkan, den rökta hjorten (eller var det rådjur? Minns inte, men njöt extra av just det stackars djuret som vuxit upp lokalt, skjutits lokalt, beretts lokalt och käkats upp lokalt, för det var suveränt gott), osten och syltan, Jansson, prinskorv, köttbullar, revbensspjäll, skumma tomtar, ischoklad. Och så vidare, med mera, et cetera.
Och gott! Till och med kaffet.
I två helger till, den 14–15 och den 21–22 december har du själv möjlighet att prova.
Midvinter
Så går ännu en dag, det så kallade dagsljuset har viftat till med ögonfransarna i en glimt av något som möjligen skulle kunna kallas dag för att sedan sluta ögonlocken igen och omvärva oss av decembers mörka krafter. Betänk då – det är bara ett kort ögonblick tills ljuset kommer åter; midvintern slår sin slägga och krossar mörkret redan den 21 december. Därefter är det bara att stiga mot det jublande ljuset, dag för dag, minut för minut. Till dess – njut av traditionerna, men stressa inte sönder dig. Lika väl som vi skapar det språk vi behöver, lika väl skapar vi och upprätthåller de traditioner som vi behöver. Det kanske inte är önskvärt att springa på alla bollar bara för att alla andra gör det, utan kanske måste man utforma traditioner som passar i ens eget liv.
