En sak som ungdomspolisen sysslar med är uppsökande verksamhet i syfte att förhindra att barn och ungdomar dras in i kriminalitet. Som vuxen idag läser man allt oftare om hur våld, sprängningar och skjutningar går ned i åldrarna och det är inte ovanligt med barn som utför sådana dåd, som inte ens hunnit bli tonåringar. Tidigare kunde ungdomspolisen besöka elever som gick i åttonde årskursen, men idag är det alltför sent. Därför har Polisen idag ändrat sitt koncept för brottsförebyggande verksamhet hos barn och ungdom och har uppsökande verksamhet redan på mellanstadiet, årskurserna 4–6.
På onsdagskvällen (24/4) var ungdomspolisen Henrik Andersson tillsammans med en kollega i Ekbackens skola och pratade med föräldrar till dessa barn. Dagen innan hade de mött eleverna som fått lyssna på vad polisen har att berätta om kriminalitet och gängbrottslighet bland barn. I början kan nog barnen uppfatta det som lite otäckt att ha med polisen att göra, men efter en stund släpper det och de vågar ställa frågor och berätta vad de upplever och utsätts för.
Skam till sägandes var det alls inte så många föräldrar på plats under onsdagskvällen, som det kanske borde ha varit. Henrik tror att det till viss del kan bero på aningslöshet hos de vuxna. Man tycker generellt att det är för tidigt med sådan information; barnen är ju bara barn.
Hur hamnar barnen i det kriminella?
Merparten av alla utredningar polisen gör där barn och ungdomar är inblandade handlar om sådant som händer på nätet. Henrik beskriver nätet som en mörk motorväg där barnen går utan reflexer. Ett annat sätt för barn att dras in i kriminalitet är naturligtvis också att gängkriminella finns fysiskt på plats där barnen finns, alltså vid skolor och fritidsgårdar. Det kan börja enkelt med att en person ber ett barn om en tjänst – köpa en pizza, gå med en väska till en viss adress. Det kan se helt oskyldigt ut, men det barnet inte vet är att det eskalerar och nästa gång de ska leverera något är innehållet av olaglig karaktär – droger, vapen, sprängämnen. För det får barnet något som det vill ha. Och så är det igång och sedan kommer de hot som gör att barnen fortsätter. De påstås ha blivit filmade när de gjort något olagligt och om de inte utför nästa uppdrag hotar de kriminella med att berätta för barnets föräldrar.
En annan sida av saken är att många barn inte ens förstår att det är brott de sysslar med. Att skicka en nakenbild på sig själv har brottsrubriceringen sexuellt ofredande. Att skicka en sådan bild vidare är barnpornografibrott. Att ta emot pengar och sedan swisha dem vidare kan vara penningtvättbrott. Att slå på någon så att det gör ont är misshandel.
Vad är det som lockar?
Det som lockar är naturligtvis status. Status i form av märkesprylar och pengar, sådant som barnen ser sina förebilder på sociala medier använda och besitta. För det är inte som att det är deras egna föräldrar som är barnens förebilder, utan det är mer det de ser på till exempel Tiktok, coola snubbar med dyra kläder och en jargong som nedvärderar kvinnor och upphöjer kriminalitet
Och drogerna
Vape och lustgas tillsammans med torrschampo är extremt vanligt bland barn och ungdomar. Vape är elektroniska cigarretter i olika färger, smaker och behållare. En del av dem innehåller THC-olja. Det finns ännu inte så mycket forskning kring detta, så vad skadorna kan bli långsiktigt är svårt att sia om, men vid användning av vape så förstenas blodådrorna och till slut kan man utveckla något som liknar kol.
Lustgasanvändningen har ökat dramatiskt det senaste halvåret. När man drar i sig lustgas direkt ned i lungorna så skickar man ungefär 100 minusgrader rakt ned i svalget. Långtidseffekten av detta är att vitamin B12 utarmas och man till slut får nervskador. Lustgas används i samhället, men blandas då ut med syrgas, så det händer att till och med föräldrar nonchalerar den här faran, det här sättet att använda lustgas. Detta trots att man inte har koll på vilka långtidseffekter användning av koncentrerad lustgas har.
Torrschampo sprayas i en handduk och sedan inhaleras den.
Vilka är varningssignalerna?
Varningstecken som en förälder bör ta på allvar är när man märker att barnet börjar ljuga om saker och ting eller dölja vad det håller på med. Om barnet börjar umgås med helt nya människor, som kanske också är äldre, bör man tänka ett steg till. Om barnet kommer hem med nya kläder eller slutar be om pengar, om barnet har två mobiler eller kommer hem och uttrycker nya åsikter, pratar annorlunda och får andra värderingar. En sak som är viktig att ha koll är barnens mobil för om man upptäcker att det är många transaktioner och olika slags betalningar, då bör man ha koll på vad det är. Det är inte alldeles ovanligt med penningtvättbrott där barn är inblandade.
Vilka är extra utsatta?
Pojkar är naturligtvis utsatta, men även flickor i hög grad. Och de barn som har någon form av intellektuell funktionsnedsättning kanske inte ens förstår att de blir indragna i något kriminellt. Även de ensamkommande barnen är särskilt utsatta för kring dem finns det knappt något socialt tryggt nätverk alls. Även barn som är placerade dras lätt med i kriminalitet. Henrik berättar att polisen visserligen har koll på det lokala buset, men det blir svårt för dem när det kommer ungdomar från andra orter, som man inte vet så mycket om.
Hur skyddar vi barnen?
En av de absolut viktigaste sakerna att lära sitt barn är att de måste berätta vad de utsätts för. För att de ska vilja göra det behöver de trygga vuxna omkring sig, som de litar på och vågar gå till om det händer dem något. Bygg en tillitsfull relation till ditt barn, så kommer barnet lättare att stå emot dragningskraften från den kriminella världen.
Vi måste ge våra barn trygga rutiner och en aktiv fritid. Det behöver inte nödvändigtvis vara en sportaktivitet, men att man åtminstone gör något tillsammans. Som vuxen bör man nog lägga undan sin egen mobil och vara en frågande och lyssnande förälder, som kan ge tydliga ramar och gränser för vad som är acceptabelt. Barn själva efterfrågar tydliga gränser och det borde vara i varje förälders eget intresse att sätta dem, för har man byggt tilliten tillräckligt tidigt så finns den kvar när det krisar i en hormonstinn tonårskropp.
Om man känner att det inte är möjligt att nå sitt barn ska man inte tveka att ta hjälp av andra vuxna – andra föräldrar, skolpersonal, tränare och socialtjänsten finns där med sin enorma kunskap. Ta hjälp, för ditt barns skull.