Bergsmannen Michel Hindrichsen ägde i början av 1600-talet n:o 1 och 2 i Finnåkers nordersta by. 1614 fanns här en hammarsmedja som förmodligen tillhörde honom. År 1629 köpte Louis De Geers vän Anders Dress Finnåker n:o 1. Louis De Geer kom till Sverige 1627 och blev den som satte igång järnhanteringen på allvar. 1640 fanns det två hamrar vid Finnåker, en ägdes av De Geer och den andra av De Geer och Olof Andersson. 1647 köpte Louis De Geer alla Finnåkers hemman under frälse och det blev sedan säteri tills reduktionen förändrade förhållandena.
Då utgick Finnåkers nordersta by som säteri och bildade Finnåkers herrgård. År 1660 köpte överguvernören Gustaf Soop Finnåkers bruk och säteri av Louis De Geers testamentsexekutorer. Sedan gick det i arv i olika släktled. År 1734 fanns vid bruket en stor teknisk utrustning: två hamrar med fyra härdar samt en knipphammare. Efter ätten von Fersens utgång på svärdssidan 1839 blev greve August Gyldenstolpe ägare i 16 år och Finnåker såldes sedan vidare till olika ägare. En av ägarna medan det ännu var bruk var Carl Johan Thyselius. Han gjorde en framgångsrik ämbetsmannakarriär som bland annat ecklisiastikminister och civilminister. År 1883 antog den 72–årige Thyselius motvilligt statsministerämbetet på Oscar II:s begäran för ett år. Han blev därmed Sveriges förste ofrälse statsminister. Efter hans död 1891 ärver yngsta dottern Siri Finnåker. Då har det upphört att vara bruk. Stångjärnstillverkningen upphörde 1878. Siri såg till att det byggdes en ny mangårdsbyggnad 1908 när den gamla drabbats av husbock. Efter Siris död 1936 ärvdes gården i släkten. I maj 1965 hölls auktion, både på saker och själva egendomen. Västerås stad köper gården för att byta till sig mark som kyrkan ägde i Västerås. Så blir Finnåkers herrgård kursgård. Snart startar nybyggnationer. Logement, kapell, konferenslokal. Och gamla byggnader byggs om invändigt.
