Frågan om landsbygdsskolorna visar att demokratin lever

Bild på Chefredaktören Elias Ben Salem

På den ena sidan: Socialdemokraterna och Moderaterna. På den andra byborna som slår vakt om sina skolor.  Vinnare när kommunfullmäktige fattade sitt beslut blev byborna. Frågan om landsbygdsskolorna skickades tillbaka till skolförvaltningen med uppdraget att skolorna ska få vara kvar.

Så, ungefär, skrev Lars Ströman i en ledare i Nerikes Allehanda, NA. I den ledaren fångar Lars Ströman på ett utmärkt sätt att skolfrågan inte bara handlar om skolan. Eller som han också skriver: ”Det är snarare en klassisk strid mellan centrum och periferi. I centralorten Lindesberg håller kommunledningen sina möten. Där finns förvaltningarna. I periferin finns de små byarna.”

Beslutet om landsbygdsskolorna trasslar till det för de styrande och det visar att de styrande inte kan göra vad de vill. Eller som Lars Ströman skriver: ”Det är liksom själva vitsen med demokrati. Den är bångstyrig och besvärlig.”

Han menar också att skolfrågan ”på lite längre sikt handlar om relationen mellan centrum och periferi även inom andra områden”. ”Skolfrågan”  kan helt enkelt vara ett uttryck för hur makten i kommunen utövas.

Hur och var den ”civila olydnad”, som byborna visade i skolfrågan, kommer att visa sig framöver, beror bl a på hur de styrande lyckas hantera det beslut som fattades i skolfrågan, d v s att tydliggöra hur skolorna ska få vara kvar. Hur de som åstadkom beslutsunderlaget för skolnedläggning ska kunna tänka om, tänka nytt, återstår att se. Men att de gör det är nog nödvändigt.

Hjälp till det kan man få av många som kämpade mot skolnedläggningen. Där fanns, som Lars Ströman skriver, ”driftiga människor som med fördel skulle kunna rekryteras till politiska uppdrag”.

Men ”risken” är att dessa personer skulle kunna ställa till det ytterligare i striden mellan ”centrum och periferi”. De skulle t ex kunna kräva att inte bara statliga myndigheter ska decentralisera sin verksamhet genom att flytta hela eller delar av den från huvudstaden till mindre städer runt om i landet.

De skulle t ex kunna föreslå att synen på decentralisering av verksamheter även kan drivas i landsbygdskommunen Lindesberg.  Skolförvaltningen skulle kunna ha sitt säte i Ramsberg, näringslivsenheten skulle kunna utveckla sina krafter från Frövi/Fellingsbro o s v. Eftersom alla beslut går att ompröva vore det ju inte särskilt farligt att prova. Däremot skulle det vara både intressant och roligt.  Och ett tecken på att striden mellan ”centrum och periferi” gått in en ny fas. En fas där alla delar – i ord OCH handling –  att hela vår landsbygdskommun kan och ska utvecklas! Vi ska inte gå så långt att centrum blir ett perifert intresse och att periferi blir ett centralt intresse. Men det vore kul att kunna mötas i mitten. Det mötet skulle helt klart kunna bli möjligt om en och annan driftig ”Ramsbergare och/eller Rockhammare” rekryterades till politiken. Då skulle inte bara hela vår kommun utvecklas utan även det politiska arbetet.

Vänligen

Elias ben Salem

Jag bifogar en länk till Lars Strömans utmärkta ledare i NA.

Lars StrömanRamsberg och Rockhammar ställde till det för …

About Arne Wikström 239 Articles
Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.