Sven-Rune i byn: En värmlandshistoria

Hugg!

Den här gången lämnar vi Fellingsbro för att ge oss till Värmland. Hade det varit för några hundra år sedan, hade det kanske inte varit så främmande, då ju Värmland från början en tid ingick i Örebro län – eller hövdingedöme, som det då hette. Man slog sig dock ur och bildade eget län med den gamla landskapskänslan fortfarande kvar. Litet lättare än för oss med alla uppdelningar och närliggande gränser.

I och med att min kära hustru Gerd är från Karlstad – och Värmland – så har även jag många och goda erfarenheter därifrån. Nu ger vi oss dock tillbaka till 40- talet och nyvunnen fredstid. Gerds familj var då samlad på hennes mammas uppväxtgård i Västra Ämtervik en solig sommarsöndag. Man satt framför gårdshuset under den stora skuggande lönnen och njöt av stillheten och friden tillsammans. Det var kaffe med nygräddade bullar och sockerkaka och så förstås skrädmjölskakor, som alltid smakar så ljuvligt, som bara de kan göra. Ni vet väl att skrädmjöl är rostat havremjöl, som ger kakorna en alldeles extra smak. Värmländsk specialitet förstås. Barnen fick källarsval hallonsaft, som bara kan smaka så gott som sådan kan göra. Ja, solen sken också den, som den bara kan göra – i Värmland.

Gårdens hund – en stövare – har till slut gett upp försöken att få en munsbit av någon och låg därför i skuggan och småsov. Som hund är man ju ganska tillfreds med att tillhöra sin flock och så förstås att komma över något ätligt, för nog är det väldigt svårt att motstå den där bedjande blicken från de stora bruna ögonen. En liten bit kan man väl få? Men nu var det tydligen stopp. Det blev till att drömma sig bort och är man sedan en jakthund kan det bli om nöjet att jaga en och annan hare , vilket förhöjer livets glädjestunder och kan man sedan ibland få uppleva den optimala lyckan av att ana de ljuvliga dofterna från en löptik någonstans, då slår det ut allt. Hundlivet har sina lyckostunder – även i drömmarnas värld.

Men, så händer något! På vägen uppför backen kommer en stor amerikansk bil av förkrigsmodell. Det skramlar en del och ryker betänkligt. Alldeles bortom grindstolparna stannar den och ut kommer de första sex personerna av blandad ålder. Tydligen har trängande behov uppstått intill den närliggande backen.

Nu var det inte bara personerna under trädet, som såg dem. Även hunden hade naturligtvis både sett och hört dem och oj, vad roligt med flera trevliga personer att hälsa på ! Full fart nerför trädgårdsgången under ett glatt skällande! Nu var det så att skällande och rusande hundar var något man inte hade så goda erfarenheter av, så här gällde det att ta sig tillbaka till bilen ganska snabbt.

Husets husse förstod att det nog var bäst att fortast möjligt kalla tillbaka den alltför glada vovven och ropade hans namn flera gånger. Det var bara det att den hade ett alldeles speciellt namn – kanske med en hel del värmländsk humor bakom. Hunden hette nämligen Hugg !

Därför blev det av naturliga skäl en alldeles extra fart på personerna vid bilen. Kommer alltså en relativt stor skällande hund rusande emot dem och dessutom får höra hundens husse ropa: Hugg, Hugg, så sätter man fart – extra mycket fart. Fort in i bilen och iväg med dunder och brak allt i ett oljedoftande moln.

Kvar vid grindstolparna stod en snopen hund. Varför stannade de inte? Ville de inte leka och varför skrek husse på mig ?

Det är inte alltid lätt att vilja väl – i synnerhet när man heter Hugg.

Sven-Rune
i en by någon annan stans.

About Elias ben Salem 156 Articles
Elias som bor i Fellingsbro är  (o)ansvarig chefredaktör. Han är civilingenjör och civilekonom med ett förflutet från flygvapnet, industrin och egen verksamhet. Elias är skaparen, utvecklaren och utföraren av Fellingsbroportalen som han nu tar med sig in i fellingsbro.se.