Som bekant är vår socken ganska föreningstät. Här en information om en litet udda förening från förr. Ja, förening var det kanske inte, snarare en klubb – en herrklubb förresten.
Den var aktiv några år under 70-80-talet och den kallade sig Godisarna. Om det nu hade varit i Göteborgstrakten, hade vi nog hetat Goa Gubbar – vilket vi ju var! Namnet kom sig av att vi till en början hade våra träffar på det gamla Godis, alltså tidigare Godtemplarlokalen. Den var då dels biograf och dels bordtennislokal.
Det hela började med att några tyckte det skulle vara trevligt att kunna träffas en vanlig vardagskväll efter jobbet och ta en öl och en smörgås, prata och kanske ”göra något” – alltså ungefär som nutida ”After Work”. Vi var alltså tidigt ute. ”Bio-Hasse” upplät lokalen, som den medlem han var. Antalet växte efter hand då nya medlemmar ”invaldes”.
Efter en tid fick Kurt Niessner på Hotell Fellingsbro vetskap om klubben av någon av sina lunchgäster. Han erbjöd nu det s.k. diskoteket som lokal mot att han fick servera maten och så blev det. Ett biljardbord kom ”någonstans ifrån” vilket blev en naturlig aktivitet. I övrigt varierade man med olika programpunkter. En och annan familjeutflykt gjordes, även ett s.k. hockeybockeylag sattes upp. En gång om året ordnades dessutom en ”Tigerfest” på hotellet – alltså med våra damer – detta med god mat och dans.
Trevligt hade vi och våra träffar blev ibland uppmärksammade av vår aktiva stjärnreporter Nisse Stäring med såväl text som bild. I och med att en del nedläggningar skedde i Fellingsbro minskade hotellverksamheten för att helt upphöra. Vårt biljardbord försvann ”någonstans” och då vi nu blev husvilla, så dog allt ut.
Nu i alla fall en episod från en vanlig klubbkväll: Denna gång var det Ragnar Andersson, som stod för programmet. Som ordförande i jaktskytteklubben gjorde han det lätt för sig genom att vi fick pröva på den nya älgbanan för luftgevär i ett av källarrummen. Det handlade om s.k. löpande älg. En bra träning alltså. Här skulle det skjutas!
Ragnar instruerade och en av de första var lärarkollegan Hans. Han fick tips om att inte vara för nära mot kikarsiktet, då det kunde slå tillbaka mot ögat. ”Jo, visst”, sade Hans. Älgen kom. Nu gällde det! Här måste man titta ordentligt. Skottet gick och kikarsiktet slog förstås till vid sidan av vänsterögat, eftersom han var vänsterskytt. ”Passa dig”, sade Hans, när det blev min tur. ”Det är klart”, sade jag – och gjorde precis det samma som han hade gjort – men vid höger öga.
Morgonen därpå blev det så att vi satt bredvid varandra i lärarrummet. Vi märkte då att några av de kvinnliga lärarna mitt emot började fnissa, medan de tittade på oss. Vi undrade förstås.
”Gå och titta er i spegeln”, sade någon. Det vi fick se, var att vi vid sidan av ena ögat hade en mörk halvcirkelformad linje dykt upp – vid vänster öga för Hans och för mig vid höger! Vad hade hänt? Förmodligen hade de här stansade halvcirklarna ”mognat” under natten och nu ”blommat ut” på morgonsidan – oss ovetandes. Tänk så det kan bli!
”Vad har ni gjort?” frågade man. Vi berättade. ”Ja. se karlar”, blev kommentaren.
Glada minnen från förr genom
Sven-Rune i byn.
