Hon är definitivt ingen ”betonghäck”. Men själv har hon två. Det kan ha ett samband med att hon är en av ytterst få personer i världen som är doktor i cement. Dessutom sitter hon i styrelsen för miljardföretaget Cementa. Att hon har 18 mil till jobbet ser hon inte som något större problem.
– Livet mitt ute i skogen här i Nybble, Fellingsbro, är värt det, säger Bodil Wilhelmsson, som även innehar jägarexamen, sotarutbildning samt en synnerligen unik rashund som heter Berit.
Hon föddes i Luleå. 2002 landade hon i Fellingsbro på föräldrarnas gård Rullan. Det är därifrån hon gör sina ”utflykter” till jobbet i Stockholm och arbetsbesök i Sverige och resten av världen.
Efter sin civilingenjörsexamen på tekniska högskolan i Luleå gick det några år innan det blev dags för ”doktorshatten i cement”. Den fick hon i Umeå efter att ha disputerat i ämnet om hur man med ”datormodeller kan tillverka cement på ett hållbart(!) sätt”.
I grunden handlar det om miljön. Att den ska bli allt bättre och bättre. Det är Bodils drivkraft i jobbet på Cementas utvecklingsenhet.
– Vid cementtillverkningen här i Sverige släpps det årligen ut ca 2 000 000 ton koldioxid (CO2). Just nu leder jag ett projekt i samarbete med Vattenfall som kan leda till att vi minskar koldioxidutsläppen med en tredjedel per år, säger Bodil.
Det rör på sig
För oss vanliga dödliga räcker det med att konstatera att det här är siffror som verkligen gör stor skillnad. Dessutom kan vi konstatera att när det här miljöprojektet är klart kommer Bodil att sätta såväl Nybble, som Fellingsbro och Sverige på världskartan över cementtillverkning och miljöhantering. Tala om en helgjuten insats. Men så ser Bodil inte själv på det. Med glasklar logik konstaterar hon bara att:
– Miljöarbete har alltid intresserat mig och vill man påverka miljön ska man vara där man kan göra nytta. Det tycker jag att jag kan inom cementindustrin. Konstigare än så är det inte.
En viktig sak i miljösammanhanget är också att den färdiga betongen själv börjar ”äta” koldioxid från luften. Ca 300 000 ton CO2 per år. Exakt hur betongens ”koldioxidbalans” ser ut ska vi inte fördjupa oss i. Vi kan bara konstatera att svensk betong står sig bra även i ”miljökonkurrensen” och att ”Bodil i Nybble” kommer att flytta fram positionerna för svensktillverkad betong ytterligare. Det rör onekligen på sig i denna bransch där den första svensktillverkade cementsäcken såg dagens ljus i Skåne 1872.
I den svenska betongens förbättrade marknadsposition har Bodil ytterligare ett finger med i spelet. Eller hennes EPDer, ”environmental product declarations”.
– Kort sagt är det dokument som gör det möjligt för kunderna att välja bäst cement till lägsta möjliga miljöpåverkan.
Hur viktigt miljöarbetet inom cementindustrin är förstår man när man inser att cement eller betong inte är ”vilket byggmaterial” som helst.
– Inget kan ersätta betong. Näst efter vatten är det den mest använda produkten i världen!
Viktigt med jämställdhet
Cement eller betong kännetecknas av att det hårdnar under reaktion med vatten och att det då blir en helt ny produkt som inte är löslig i vatten. Naturens under kan man säga. Men innan dess ska man veta att det verkligen går hett till vid själva tillverkningen av cement – det krävs en temp på 1450 grader. Trots det är cement/ betongbranschen ganska kall rent intressemässigt. Den betraktas inte som varande den mest spännande. Hur kul låter det med betonggrå, betongförort, betongk(o)loss, gjuten i cement o s v.
– Visst, jag håller med. Men även attityden mot, och synen på, betong kan vi förändra genom att skapa ett allt större intresse för såväl materialet cement/betong – det är unikt! – som för cementindustrin. Det gäller inte minst bland oss kvinnor. Den här branschen är mansdominerad. Det gör att man hela tiden måste positionera sig, visa att man duger, att vi kvinnor kan även här.
Om det låter som att Bodil klagar låter det helt fel. Hon är inte sådan. Hon är helt enkelt inte lagd åt det hållet. Istället deltar hon med liv och lust i det förändrings- och utvecklingsarbete hon tycker är viktigt.
– En av mina viktigaste uppgifter i styrelsearbetet på Cementa är just att bidra till att öka jämställdheten. Det går att göra det även om det går sakta. Även om man tappar sugen i bland får man inte ge upp.
Kanske grisbonde
Fellingsbro är heller inget hon tänker ge upp.
– Jag har ett roligt jobb… Jag bor bra… Barnen vill bo här… det är viktigt för mig. Jo… jag har i grunden ett privilegierat liv även om det finns mornar som är lite mindre roliga än de flesta andra.
– Egentligen finns det inget som binder oss till orten eller den här bygden mer än just själva orten och bygden. Själv är jag ju inte född här utan är snarast att betrakta som invandrare. Men vi bor kvar för att vi trivs. Det är fint här, säger Bodil.
Till det fina och goda hör även några köttdjur av den ädla rasen Hereford.
– Men jag är bara delägare i dem tillsammans med mina föräldrar som bor i huset här bredvid.
Naturligtvis funderar även Bodil på om det är så kul i längden att ha 18 mil till jobbet. I och med att hon ska tillbaka hem blir det 36 mil. Fyra timmar och lite till.
– Men jag reser ju så mycket i Sverige och till andra länder så jag brukar intala mig själv att det inte spelar så stor roll var jag bor. Dessutom går det bra att arbeta när jag sitter på tåget till Stockholm. Dessutom har hon musiken i hörlurarna. Därmed går resorna som en dans som för övrigt är ett av Bodils stora intressen.
Ingen tanke på att byta jobb?
– Då skulle jag vilja bli grisbonde här i Nybble.
Inget troll
Men innan dess väntar i alla fall det som man kallar klassikern. Det innebär att man springer 30 km (Lidingöloppet), åker skidor 60 km(Engelbrektsloppet), simmar 3 km(Vansbrosomningen) och cyklar 300 km (Vätternrundan). Det är under träningen inför de tävlingarna som Bodil ”hämtar andan”.
Då hinner hon också fundera på vad hon skulle utveckla i Fellingsbro om hon fick bestämma.
– Ännu bättre skolor. Ännu bättre kommunikationer. Ännu bättre vägar på landsbygden. Ännu bättre integration. Det finns mycket i Fellingsbro socken som är bra även om det säkert kan bli ännu mycket bättre, säger Bodil, den utvecklingsbenägna och möjlighetsinriktade.
– Ett av de roligaste minnena från tiden här i Fellingsbro är åren då barnen gick på förskolan Slangbellan vid kyrkan. Det var så fin stämning och så fin gemenskap i hela gruppen med elever, lärare och föräldrar. Tänk om man kunde ympa in lite av den ”nybyggarandan” i hela vår socken.
Litteratur – gärna Ranelid – och musik – nästan alla ”sorter” – hör också till det som sätter guldkant på tillvaron. Och jägarexamen har hon.
– Den tog jag mest för att sönerna är jaktintresserade.
En helt unik jycke
En sotarutbildning finns numera också i meritförteckningen.
– Det är väl så med oss ”duktiga flickor”. Vi tycker att vi borde kunna allt, även sota. Jag gör det ett par gånger per år, säger Bodil och ler.
Hemma i Nybble finns även hunden Berit. En av de få i den helt unika och sällsynta rasen betong.
– Den fick jag när jag utsågs till ”Årets betongforskare 2014”.
Varifrån kommer dina två betonghäckar?
– Cementas presentavdelning! säger Bodil och skrattar gott, länge och varmt.
Visst är det något speciellt med Fellingsbro socken. Kör man ett par mil rakt in i skogen vid Nybble möter man inget troll. Men väl en Project manager, Ph.D. Energy Technology. Thermal Process Chemistry.
