… speciellt när man tänker på alternativet.
Vi har vår yngste son Fredrik med familj i Australien. Det kan tyckas väldigt fjärran. Men den nya tekniken har gjort det möjligt att ha nära kontakt ändå. Med Skype kan vi ha videosamtal över Internet. Telefonsamtalen kostar inte mycket mer än lokalsamtal. Med andra ord enkelt och billigt att hålla kontakt. Självfallet vill man träffas på riktigt. Vart annat – tredje år har vi rest till Australien och däremellan har de besökt oss.
Australien ligger nästan så långt borta man kan komma. Förmodligen är det bara Nyazeeland som ligger längre bort för oss. Fortsätter man så är man på väg hem. Flygresan tar mellan 28 och 40 timmar med uppehållen. Det är något jobbigt. När man kommer fram ska man dessutom tackla tidsskillnaden – jetlag. Belöningen att få träffa dem överstiger mödorna med råge.
Att komma utomlands får mig att reflektera över skillnaden mellan olika kulturer. Australiensaren är väldigt avspänd och hjälpsam. När vi skulle ta bussen hem till Fredrik råkade min kära Barbro snubbla på trottoarkanten och och slog i skenbenet så det blödde. Inne i bussen hjälpte medpassagerare genast med servietter och plåster. Främmande människor hälsar på oss på gatan. Vi känner oss med andra ord väldigt välkomna.
Det skulle vara väldigt trevligt om vi i Fellingsbro blir Sveriges bästa socken på att ta hand om våra besökare och varandra.
Vänligen
Elias
