– Vargen är det absolut största hotet mot älgen och viltet. Nyligen tog vargen en älg i Norrby, säger Göte Vidén som är ordförande i Fellingsbro-Näsby älgskötselområde.
Bristen på jägare, eller den dåliga tillväxten av jaktintresserade, är ett annat ”hot” på sikt.
Men det som är viktigast av allt är att jägarnas skicklighet ökar hela tiden. Det innebär bl a att man utan större risk kan plocka svamp även i dessa dagar trots att älgjakten började i måndags här i socknen.
28 000 ha stort är det älgskötselområde som Göte basar över. I fjol fällde man 41 vuxna älgar och 38 kalvar i området. Lika många räknar man med att skjuta i år.
– När jag började jaga för drygt 50 år sedan var tilldelningen av älg lite större än nu, men i och med att vargen tar sitt minskar vår ”andel”. Vargfrågan är den viktigaste frågan vad gäller älgjaktens utveckling och framtid, säger Göte.
En intressant iakttagelse är också att vargens intåg i bl a Fellingsbro socken även ändrar beteendet hos viltet.
Älgen har
koll på jägarna
– Förr gömde sig rådjuren inne i skogen. Nu ligger de gärna mitt ute på öppna fält. De vill kunna se om det finns någon varg i antågande.
Vargens intåg innebär även förändringar i t ex jakten på rådjur och hare. Jakthundarna är ju specialiserade på olika djurslag och en jakthund är dyr. Idag är det inte många som är beredda på att köpa en dyr jakthund när den när som helst kan bli tagen av vargen. Detta är kanske den viktigaste förklaringen till att rådjursstammen ökar.
– Mängden hare är snarast självreglerande. Blir de för många harar för snabbt får de ofta någon sjukdom, t ex harpest. Därmed minskar antalet harar drastiskt.
Även älgen har en bra förmåga att rätta sig efter förutsättningarna. Det finns tillfällen då älgarna ser ut att ha bättre koll på jägarna än tvärtom.
– Som jägare märker man att älgen blir svårare och svårare att få korn på ju längre jakten pågår. Mot slutet av jakttiden är det mästare på att hålla sig gömda. De märker ganska snabbt att det börjar osa katt när vittringen av människor ökar i deras område. Då blir de mer och mer ”avvaktande”.
Älgarna är dessutom något av finsmakare. De äter med förkärlek bladen på bladrik energiskog. Men när bladen faller av går de gärna över till att beta i höstsådda grödor som oljeväxter och vete. Sist, men inte minst, ger de sig på ungtallen och tallskotten.
Inte bara älgarnas matintresse utan även jägarna och jagandet har förändrats.
– Det är en helt annan och mycket bättre samverkan mellan olika jaktlag nu. Det gör att hela atmosfären i ”jaktskogen” blir allt bättre.
– Jägarnas skicklighet ökar också hela tiden. Alla kommer väl ihåg historierna om hur både hästar, kor och bilar blev beskjutna under älgjakten. Men säkerheten är numera att betrakta som rigorös. Jägarna är oerhört medvetna om vad de håller på med. Varje jägare vet att jakt och viltvård hör ihop. Jakt handlar inte om att skjuta hej vilt. I stället handlar det om att skapa balans i viltstammen. Med ökad skicklighet följer även färre skadeskjutningar av vilt vilket innebär mindre lidande hos viltet.
Inte bara
för jägare
Och hur är det med balansen i jägarkåren?
– Ja du… jag noterar att vi får allt fler kvinnor med i jaktlagen även om ökningen går väldigt sakta. Tyvärr får jag väl tillstå att det fortfarande råder viss obalans, gubbväldet består. Vi siktar(!) på att bli ännu bättre även här.
Men även vad gäller antalet jägare är det svårt att hålla balansen. Ökar intresset för jakt hos kvinnor så minskar det hos den yngre befolkningen.
– Det är helt enkelt bekvämare att sitta och jaga på sin dator med ett datorspel i cybervärlden än ute i verkligheten i skogen. Vi har ett återväxtproblem.
Det problemet spiller även över på oss vanliga dödliga eftersom jakten inte bara är en angelägenhet för jägare.
– Genom att vi håller viltstammen i balans minskar risken för skador på alltifrån blomsterrabatter till nyplanterad skog. Och ännu viktigare. En död älg kan ju faktiskt innebära att en människa lever. Risken för viltolyckor minskar ju tack vare jakten.
