Sven Olof Axelsson – en av våra allra största bildkonstnärer!

Detta mina vänner är ingen vanlig artikel. Det är i stället en hyllning till en fantastiskt skicklig bildkonstnär. En av vårt lands bästa. Han är född i Fellingsbro socken. Han bor i Fellingsbro socken. Med sina bilder har han skapat, hävdar vi, unik foto- och konsthistoria. Han heter Sven Olof Axelsson.
Just det, S V E N  O L O F  A X E L S S O N!
Sven Olofs bilder talar betydligt mer än vad han själv gör. Att han och hans kamera har förevigat ca 15 000 ögonblick genom sina ca 15 000 bilder tycker han inte är mycket att orda om. Inte mer än att: ”då borde väl någon ha blivit hyfsat bra”.

9 januari 1931 slog han upp ögonen i Ådalen, Fellingsbro. Hans kreativa ådra yttrade sig tämligen direkt. Han utbildade sig till möbelsnickare och har arbetat med att underhålla fastigheter i såväl Arboga som Lindesberg. Dessutom har han kört skolbuss i vår socken.

– Roliga tid! Varje examensdag fick man ju dessutom presenter och blommor av eleverna. Men mest kommer jag ihåg en av dem – Björn Larsson – han sade att ”jag har ingen present och inga blommor. Men du ska veta att du är en jävligt bra chaufför!”

Sven Olof ler gott och varmt åt sitt skolbussminne. Han ler även gott åt sina plaketter som han vunnit i lokala, regionala, nationella och internationella fototävlingar. Men han vill inte gärna prata om dem. Det är bilderna som är det viktiga. De första kom till med hjälp av en Agfa bälgkamera. Inköpt 1953 för 150 kr. Det var ändå en måttlig investering jämfört med utbyggnaden av badrummet som gav plats åt mörkrum med framkallningsmöjligheter. Därmed fick Sven Olof kontroll över hela kedjan från idé till färdig bild. Det är viktigt när man är kvalitetsmedveten.

Kameran
blev räddningen

En av de första bilderna blev en fågelbild tack vare ett genuint intresse för skogen.

– Men du, jag tyckte att alla fåglar såg likadana ut. Dessutom är jag glad över att jag inte sysslade med ljudfilm för de lät ju likadant också, säger Sven Olof och skrattar samt tillägger: – ”i mig hittar du sannolikt ingen ornitolog”.

En anledning till att fotointresset väcktes är att Sven Olof tyckte om att teckna.

– Ärligt talat, det blev inte alls bra…

Kameran blev räddningen, liksom ”fotokompisen” som hette Blixt(!) med förnamnen Nils Peter. Han hade en Rolleicord.

– Det du. Det var grejer det. Sedan köpte han en Hasselbladare!!! Bilderna från min Agfa och Nils Peters Hasselbladare var som natt och dag, säger denne man som älskar att fotografera i svartvitt.

Från att ha haft fåglarna i fokus riktades kameraobjektivet mot naturen i stort. Efter det väcktes intresset för lanbruksbilder och ”yrkesbilder”. Efter det väcktes intresset för att fotografera människor. Förklaringen är enkel.

– Det är ju kul att kunna prata med motiven.

Ge mig
din tid

Sven Olofs bilder har publicerats i såväl lokal- som facktidningar, bl a i Svensk Jakt.

– Jag var med och gjorde ett reportage från kungajakten i Grönbo. Det gick bra till slut men reporterna som var med blev så till sig av alla kungligheter. Han ville gå runt och prata med alla. Han skrämde nog bort många älgar…

En bild som har etsat sig fast i Sven Olofs minne har en betydligt sorgligare historia bakom sig.

– Ett tag tog jag mycket bilder från frireligiösa tältmöten. Vid ett sådant möte sörjde församlingen en liten pojke som blivit överkörd av en rattfyllerist och dött. Tältet var fyllt av människor som satt och grät. Den bilden bär jag med mig för alltid.

Och här, just i detta, ligger sannolikt en stor del av förklaringen till varför Sven Olofs bilder berör, inte bara ögonen utan även själen och hjärtat. Han lever sig in i människan ”bakom” bilderna. Han talar med dem så att de talar till oss. Som med bildserien om luffaren Elov Kristofferson som kom till Fellingsbro socken från By socken i Dalarna.

– Jag stannade skolbussen vid en stoppskylt. Då kom luffaren fram och knackade på bussdörren och undrade om han möjligen kunde få en slant. Jag föreslog att vi skulle göra en bytesaffär men luffaren svarade att han inte hade något att byta med. Då svarade jag att jag ville byta till mig en del av hans tid. Okej! svarade han.

Där och då började en djup vänskap och ett stort antal foton som är och förblir helt unika. Sven Olof följde sin vän med kameran under ett helt år. Den vänskapen fylldes inte bara med många fantastiskt härliga bildminnen. Det inträffade även en och annan rolig historia.

– Luffarna vandrade ju runt här i socknen och sov i bl a i ladugårdar och logar. En natt ”gästade” han en loge i Vässlingby. Logtaket täcktes av en halvmeter blötsnö. För säkerhets skull letade luffaren upp en stabil hästkärra med hjärnhjul. Han lutade sin cykel mot kärran innan han lade sig under den. Luffaren vaknade av det enorma brak som uppstod när logen rasade ihop. Han lyckades kravla sig ut oskadd men av cykeln var det bara skrot.

15 000
bilder

En av anledningarna till att Sven Olof kom nära sin vän luffaren var att luffaren, som han själv sade, hade ett behov av ”att resonera”. Och det gjorde dessa två filosofer, Sven Olof och luffaren.

– Det är nog, som luffaren själv sade: -”man får vara sig själv… men ibland känns det ensamt att vara luffare… det är ingen människa som stannar. De går bara förbi”.

Det gjorde inte Sven Olof. Han stannade. Det kan bero på hans stora intresse för människor. Det kan bero på hans konstnärssjäl. Men egentligen spelar det inte så stor roll. Resultatet är och förblir unik kultur- och konsthistoria.

En grov uppskattning ger vid handen att Sven Olof tagit ungefär 15 000 bilder. Här nedan kan du se ett par av hans två egna favoriter. Det som gör dessa två bilder till hans egna favoriter är ljuset. Och just ljuset är ytterligare en av hemligheterna bakom Sven Olofs varma bilder.

– Man måste få ljuset att bli en medarbetare… inte arbeta mot det. Det gör att man ibland får vänta. Ibland ganska länge. Men ögonblicket kommer. Lätt skuggigt väder ger de mjukaste kontrasterna och konturerna.

Det ena av Sven Olofs favoritbilder visar träsnidaren Folke Karlsson.

Den andra favoritbilden visar Arvid Kleber, Finnåker. När denne man slutade som lantbrukare gav han bort sin häst. Bilden skildrar denna tunga vandring mot avsked från en kär arbetskamrat.

– Men Arvid fann viss tröst i att hans häst kom till ett bra hem och till fortsatt nytta.

En utställning  av Sven Olof Axelsson finns nu i ”Sockenstugan” i Eltjänst tidigare lokaler på Bergsvägen i Fellingsbro. Vernissage är nästa lördag, den 7/10.  Gå och titta!

Om något år kommer dessutom en bok med Sven Olofs bilder genom Fellingsbro Hembygds- och Fornminnesförening. Köp den!

Men innan dess, redan nästa vecka, kommer fortsättningen på vårt reportage om Sven Olof Axelsson,  Då publicerar vi hans egen text och bilder om mötena med luffaren.

Folke Karlsson
Arvid Kleber
About Arne Wikström 229 Articles
Arne är lantmästaren som blev journalist. Han har ett förflutet från b l a tidningen Land men är numera ordbrukare, bokstavsskötare och fårfarmare i Nyckelby vars fotbollslag (enligt Arne) spelar på Sveriges mest välskötta gräsplan.