Det började för snart 30 år sedan i Finnåkersrevyn. Det var 1989. Sedan har det rullat på.
– För oss är det ganska enkelt att spela kärringar. Vi behöver ju bara vara oss själva, säger Thyra/Caroline och Hjördis/ Berit Kleber som även går under epitetet ”Bond-brudarna”. Och tro det eller ej, men de är faktiskt också riktiga ”bad-brudar”.
Ett och annat smilband har de lyckats tänja ut till bristningsgränsen på åskådarna, när de bjudit på sig själva, genom att uppträda med sina kärringar i bygdegårdar och på privata fester.
Caroline och Berit Kleber är bondhustrur. Eller som de själva säger:
– Vi är faktiskt ”Bond-brudar” även om vi inte riktigt ser ut som de brukar göra…
De bor tillsammans med sina män och barn på mjölkgården Björntorp i Fellingsbro socken. De arbetar dessutom tillsammans som undersköterskor på hemtjänsten i Fellingsbro där de sprider en hel del glädje. Och så uppträder de tillsammans. Man skulle kunna tro att det finns risk för att de tröttnar på varandras sällskap. Men icke.
– Har man mjölkkor kan man inte sitta och tjura… När man bor på en gård med djur finns det alltid något som behöver göras och vi gör det gärna tillsammans. Det blir roligare så. Vi växer snarare ihop än isär.
De uppträder med sitt allsångsprogram i bland annat Nyckelby bygdegård och på Ekbacken i Fellingsbro. Dessutom är de efterfrågade på olika fester och arrangemang som just kärringarna Thyra (snål och elak) och Hjördis (vänligheten och generositeten själv).
– Vi försöker hela tiden att rätta våra framträdanden efter den publik vi har så att de som tittar på oss kan le igenkännande åt skämten. Enda gången vi hade lite problem med det var när vi uppträdde inför en samling begravningsentreprenörer. Vi har ju lite svårt för att vara allvarliga. Ännu svårare är det att vara gravallvarlig.
Är man galen får man mycket gratis
På frågan om var de får alla sina stolligheter ifrån, om de t ex stjäl från andra komiker eller Galenskaparna svarar de: Nej. Och tillägger:
-Vi är ju helt galna själva Dessutom hittar vi mycket i vardagen. I den händer det mycket roligt om man bara är lite observant. Och av det vi ser och hör kan vi ofta baka ihop något roligt. Dessutom är det så att mycket av det vi gör kommer spontant när vi står på scenen. Och det är en enorm fördel eftersom det gör att vi inte behöver slita ut oss med en massa tråkiga repetitioner…
Men även om de nästan alltid skämtar skämtar de inte om allt.
– Nej vi undviker elakheter och lyteskomik. Förutom när Thyra ger sig på Hjördis. Då haglar elakheterna. Elakare kärring än Thyra finns inte. Men det/hon hör ju till spelet om man säger så.
De som någon gång ser och hör Thyra och Hjördis glömmer det aldrig. Sannolikt beror det bland annat på att Berit och Caroline verkligen bjuder på sig själva. De delar gärna med sig av sina egna tillkortakommande. Som att deras enda egentliga misslyckanden är ett par tappra men även mycket kortvariga bantningsförsök.
– Vår belöning för allt slit är en Trocadero och god mat! Syns inte det???
Men det visar sig snart att det finns fler komponenter i belöningssytemet.
– Att umgås med familj och vänner, att resa…det är också viktigt för att ladda batterierna.
– Och musik…ja musik…!! Den är livsnödvändig!!!
Utan musik skulle såväl ”Bond-brudarna” Kleber, som deras alter egon Thyra och Hjördis, stanna upp och sakta tyna bort. Men det kommer sannolikt inte att hända. Framtiden ser nämligen ljus ut. Uppdragen blir allt fler. Och i den så kallade allsångsensemblen ingår även döttrarna Johanna och Ida. Här finns även Berits mor Gertie Andersson (dragspel), Inga-Lill Sjöberg (tvärflöjt), Sonia Serra ( fiol) och Micke Dahlqvist, piano.
Och som en framtida programförklaring säger Caroline och Berit att ”med oss blir man inte av. I alla fall inte så lätt”. Till saken hör också att Caroline fortsätter att brottas med sin 50-årspresent, saxofonen och Berit basar vidare på sin elbas. Till musikglädjen hör även Fellingsbro gospelkör. Även i den har ”Bond-brudarna” Kleber en plats. Även där tar de ton.
-Det är något visst med att sjunga i kör. Speciellt i Fellingsbros gospelkör. Den låter riktigt bra. Det beror nog på att stämningen är så god.
Livet går som en (kalv)dans
Skulle inte det räcka har de ytterligare en sträng på sina lyror: KALVDANS.
Det finns de som säger att den är norra Europas godaste. Sannolikt är det en försiktig uppskattning. Kalvdansen säljer nämligen som smör…Det kan möjligen skapa viss oro inför framtiden hos dessa mjölkbönders kalvar. Men:
– Kalvarna får alltid sitt. Sedan bjuder vi upp till dans.
För de som eventuellt undrar finns det ett säkert sätta att få ”Bond-brudarna” Kleber att tystna. Fråga efter receptet på kalvdansen.
– Det enda vi kan berätta om det är att det innehåller råmjölk i varierande mängd beroende på styrkan. Resten är superhemligt. Vi är öppna om det mesta men rikets säkerhet når inte upp till samma nivå som säkerheten för vårt kalvdansreceptet.
– Vi bakar vår kalvdans under ett par dagar inför varje marknad. Då är det minst sagt högtryck i varmluftsugnen! Även den har tystnadsplikt.
Det händer att ”Bond-brudarna” Kleber ta ett snedsteg och kliver över den fellingsbroska sockengränsen. Varje år är de t ex med på Jädersbruksdagarna. Inte bara för att sälja kalvdans. På Jädersbruk finns den numera världsberömda (nästan) badtunnan. I den händer det att ”Bond-brudarna” blir bad-brudar genom att ta sig ett dopp tillsammans med några av drängarna på Jädersbruk. Men de tar sig definitivt inte vatten över huvudet.
– Nej, nej. Det är både teoretiskt och praktiskt omöjligt. När vi kliver ner i tunnan blir det ju inte plats kvar för något vatten.
Det så viktiga och meningsfulla sammanhanget
När man har lyssnat på ”Bond-brudarna” Kleber ett tag är det inte bara ett par roliga och spontana människor man ser och hör. Där finns också en tydlig grundtrygghet och stor självdistans. Dessutom ett stort mått ödmjukhet inför det faktum att de får göra det de gör och vara de människor de är.
– Ja, vi känner att vi är lyckligt lottade eftersom vi i grunden känner att vi har hittat vår plats i tillvaron. Det gör att livet känns både rikt och meningsfullt.
Även Fellingsbro socken bidrar till livsglädjen.
– Ja definitivt! Det är här vi bor. Det är här vi är födda. Det är här vi har våra familjer. Här lever vi helt enkelt i ett meningsfullt sammanhang. Här känner vi oss trygga. Här finns en så fin gemenskap. Här är livet helt enkelt gott.
– Vi har faktiskt aldrig längtat ut eller bort. Däremot längtar vi alltid hem när vi någon gång är borta.
Men även om Caroline och Berit så att säga har slagit rot i sockenmyllan innebär det inte att de också slagit sig till ro.
– Nej, nej…vi är fortfarande nyfikna och det känns faktiskt som att nyfikenheten blir värre med åren.
Så livet skulle kunna bli ännu godare?
– Ibland funderar vi på om vi skulle öppna ”ett matställe” inne i centrala Fellingsbro. Ett ställe där man kan blanda mat, musik och annan underhållning. Det vore kul!
Frågan är om inte Thyra och Hjördis kommer att koka ihop något?
