Nationaldagstalet

Det var inte alla som kunde närvara under nationaldagen vid firandet vid Hembygdsgården, utan har fått nöja oss med andrahandsinformation. Något som alltid är lika intressant att lyssna till är den högtidstalare som under nationaldagen delar med sig av sina tankar kring dåtid och nutid, historia och framtid, farhågor och förhoppningar. I år var det James Savage som talade och för oss som inte var närvarande har han efter förfrågan skickat hela talet till nättidningen. Så här får ni det i sin helhet, tack James, för att du delar med dig:

Kära, fellingsbroare!

James Savage heter jag och är journalist – jag driver tidningen The Local och är även på andra sätt engagerad i mediebranschen.

Stort tack till Hembygdsföreningen, till Sune Hellberg och Giggi Skjöld, för inbjudan att tala här idag på Nationaldagen.

Idag vill jag prata om känslan av att känna sig som hemma, och hur historia ger oss alla berättelser som vi kan knyta an till. 

Fellingsbro är en plats där jag känner mig som hemma, och det kanske hade varit lite otippat när jag växte upp på den engelska landsbygden. 

Att min man Gustav och jag hamnade här var en tillfällighet. Vi kom för att besöka vänner som ägde ett vackert hus bredvid en pittoresk, stensatt kanal. Vi föll direkt för det natursköna området, för kohagarna som påminde mig om England, och för den gamla smedarbetarbostaden med bergslagskaminer som andades historia. För mig, som pluggade historia, var det kärlek.

Våra vänner gick i säljtanker. Vi slog till. Och resten är, som man säger, historia.

Historia återkommer jag till, men först ett ord om dagens firande. På mitt jobb skriver vi för människor som nyligen har flyttat till Sverige. Nationaldagen är en viktig dag för många sådana – de välkomnas som svenska medborgare i högtidliga ceremonier landet och riket runt.

Som en som själv kom hit från ett annat land känner jag igen mig i glädjen att få bli en del av det svenska samhället. Att känna mig som hemma.

Men en annan sak som är viktigt, tycker jag, för att känna sig som hemma är att lära känna historien om stället. Och där har Fellingsbro mycket att erbjuda: den stora, nästan katedralliknande kyrkan och den något mystiska kastalen. 

Även den anrika, men något förfallna gästgivaregården. Det är oklart för mig om det är samma gästgivaregård som besöktes av en tidigare engelsman, då på besök i trakten: det var ingen mindre en Bulstrode Whitelocke, som var självaste engelsk ambassadör till Drottning Kristina. Men han var föga imponerad av stället: “Det var ganska obehagligt att komma till så usla härbärgen,” skrev han i sin dagbok.

Det är sådana berättelser som gör att historien känns levande.

Något annat som för mig gör att historien kommer närmare är när jag plockar upp en klump slagg, en jättegammal spik eller en gammal sko på vår tomt. De gamla smederna gör sig påminda hela tiden hos oss. Då påminns man att här i Bergslagen lades grunden för industrin som har gjort Sverige rik.

I säteriet på Österhammar föddes en person som faktiskt betydde mycket för svensk industri: Eric Thomas Svedenstjärna.

Erics far var ägare till Österhammars bruk och några andra egendomar, och ville att sonen skulle lära sig allt om järnbruk. Därför skickades han redan vid 13 års ålder till Uppsala universitet för att läsa bergvetenskap. Men mycket tid på familjens bruk blev det i slutändan inte.

Istället utmärkte sig Svedenstjärna genom att resa Europa runt och ta del av den stora revolutionen som pågick i Europas industri. Han var en av de svenskarna som först uppmärksammade att det pågick en industriell revolution i England.

Han kom hem till Sverige med huvudet fullt av tankar om hur även den svenska industrin borde utvecklas. Som ledamot i Vetenskapsakademien och ledamot i flera riksdagar var han en inflytelserik person. Förresten är hans skildring av sin resa i England fascinerande, fullt av tips till dåtidens resenärer om hur man skulle undvika att hamna på Londons snuskigaste hotell, hur man skulle slippa bli blåst på pengar när man blev hungrig eller törstig i Englands hamnstäder (något som alla som har köpt en svindyr storstark på en modern flygplats kan känna igen sig i).

Men viktigast av allt fick Svedenstjärna upp folks ögon för industrialisering. Och ja, för människans möjligheter att förbättra samhället.

Jag vill tro att han kanske, kanske hade i åtanke sina tidiga år i Fellingsbro och Österhammar, och att minnet av det småskaliga järnbruket här blev början på en karriär som på vissa sätt påverkade Sveriges industriella utveckling. 

Vilket för mig tillbaka till idag, Sveriges nationaldag: ett tillfälle att tacka för att vi bor i den här vackra, välmående delen av världen, som (för alla problem som vi tampas med) är fortsatt en plats med framåtanda, där vi tar hand om varandra och — som jag tycker är särskilt viktigt — får uttrycka oss fritt.

Tack därför för att jag har fått vara här idag, tack för att ni har lyssnat. Och leve Sverige!