För det första är det en anrik bildningsrörelse med rötter ända ned i 1800-talet. Sverige så som det blev en demokratisk stat med mänskliga fri- och rättigheter hade inte kunnat bli till utan våra stora rörelser – nykterhetsrörelsen, väckelserörelsen, kvinnorörelsen, arbetarrörelsen, bildningsrörelsen. Alla växte de fram i en tid av stora samhällsförändringar. För att kunna göra sin röst hörd och för att kunna förändra samhället behövdes bildning, inte bara utbildning.
Och vad skulle skillnaden vara då? Utbildning handlar om att ta till sig kunskap och bli så duktig på att hantera kunskapen att det är möjligt att utöva ett yrke. Men bildning, det är något som pågår som en resa hela livet; en ständig strävan efter djupare insikt om sig själv och om andra människor och om samhället.
I det hyfsat fragmentiserade samhälle vi lever i idag kan det vara svårt att finna de människor omkring sig som också strävar efter bildning. Där fyller folkhögskolan ett skriande behov. Här kan människor med olika förutsättningar och bakgrunder mötas och genom delaktighet och acceptans finna sin väg, sin plats i samhället, finna sin roll.
Folkhögskolan är en stark röst för demokratiska fri- och rättigheter. Där finns en acceptans för allas olikheter (och likheter); tillvaron på en folkhögskola bygger på gemenskap och delaktighet. I en tid då vissa krafter försöker slå sönder hela folkbildningsarbetet och anslagen till folkhögskolan skärs ned, då är folkhögskolan viktigare än någonsin.
Av den anledningen kändes det extra positivt med en invigning av en nybyggd aula (som också genererat fyra nya salar och två grupprum) på Fellingsbro folkhögskola. Det tyder på en framtidstro trots alla mörka krafter. Invigningsdagen innehöll allt som en invigning ska göra: Tal och bandklippning, ett tal om bronsskulpturen One av konstnären Eva Larsson, mera tal – återblickar, historiska kommentarer, film. Och framtidstro – som förmedlades av de musikuppträdanden och tal som eleverna på skolan framförde. Särskilt starkt kändes de två tal som hölls av Hugo och av Leo. Det är då man i hjärtat känner att folkhögskolan är en plats för alla och som kan göra att man finner sin plats.
Någon sade att folkhögskolan kanske är den andra chans någon behöver. Replik på det: Det kanske är den första chansen någonsin!
