Att hur flera blivande Fellingsbroare med glädje – och viss förundran – kunde bli kvar i socknen hela sin verksamma tid, beskrev jag i en tidigare artikel. Men vad man förr sa om oss i socknarna runt om, kan kanske även det vara av intresse.
Det var så att det var ganska vanligt med en del ”extranamn” på en socken och dess innevånare, vilket då samtidigt berättade hur man såg på dem. Om Fellingsbroarna fanns det ett par vanliga tillägg. Det ena var Lutfiskar, vilket kanske betydde att man tyckte vi var litet stela till sättet. Det andra – och vanligaste – var Abborrar och då handlar det nog om att vi i vår rödförstärkta fellingsbrorock såg litet randiga ut – som en abborre alltså.
Sådana tillmälen var dock ganska oförargliga i jämförelse med att man som i våra grannstäder kallades för Köpings grisar och Arboga hundar. Mindre roligt kan man tycka.
Visst, även vi fick höra ett och annat – kanske med en del avundsjuka som bakgrund. ”Medåkrarna” kallade bönderna ibland för Fellingsbro adel, då man nog tyckte att de var litet väl ”stöddiga”. Litet märkvärdiga alltså. Även Götlundaborna ansåg oss tydligen vara onödigt fina, så då blev det Fellingsbro dockor. Tänk, så det kunde bli!
Nå, vad säger man nu? Ja, inte så mycket. Kanske åter dags att visa att vi finns!
Sven-Rune i byn
