En flicka född på landet vill dela några starka minnen från sin barndoms jular. Där traditioner inte fick ändras en millimeter.
Det började alltid med grisslakten, så juldelikatesserna julkorv, sylta, revbensspjäll och köttbullar skulle beredas.
Oj,så mycket som skulle bakas, limpor med och utan vört och pomerans, lussekatter, pepparkakor och minst sju sorters andra kakor mm.
Julljusen stöptes alltid i farmors kök. Golv skulle skuras och fernissas, allt måste vara rent in i minsta vrå, granar skulle hämtas ur skogen. En skulle stå mitt på gården i en rund rabatt, en skulle tas in i huset dagen före julafton och då gällde det att julgransbelysningen fungerade. Så var det inte alla år, utan far i huset hade några svettiga timmar innan det blev ljus i granen. Då var det inte lätt för en liten flicka att somna, tänk om julgranen inte kunde lysa på julafton (katastrof). Det var bara att blunda och låtsas sova medan julbrådskan pågick i huset. Jag var då ännu för liten för att hjälpa till. Det var en sådan kväll jag avslöjade att det var min mamma och inte julängeln som satte upp en stjärnhimmel och monterade en kyrka med snö, små granar och änglar i det rum jag sov.
Glädjetårar
Lite besviken blev jag, men det går inte att mäta med den besvikelse jag kände när jag upptäckte att tomten inte var på riktigt, utan en utklädd farbror och jag gav nästan min faster skulden för det, hon var ju gift med tomten. Det var den julen jag fick ett dockskåp som min farfar gjort, och när tomten skulle ta av lakanet som dolde skåpet tappade han vanten, jag kände hur jag tappade fokus på det fina dockskåpet och bara stirrade på tomtens hand där det fattades ett finger precis som på farbror Göstas hand. Jag började titta och lyssna efter fler likheter och blev snart övertygad vem tomten var. Kände hur besvikelsetårarna kom men de utbyttes snart mot glädjetårar över det fina dockskåpet.
Julaftonsmorgon, snabbt upp ur sängen för att se hur girlangerna hänger i kökstaket, och annat pynt som trollats fram under natten, spänningen stiger.
Kommer också att tänka på julaftonsfrukostarna, när mjölkning och övriga ladugårdssysslor var avklarade, då kunde jag, mor, far, och min bror, få vara en stund i lugnet bara vi, innan alla släktingar kom farandes från olika håll.
Lång lång väntan
Hur mor hann få allt i ordning med mat och dukning är något jag undrat över, men när klockan blev 18:00 var allt klart!! Hemstöpta ljus tända och all mat framdukad på köksbänken, för i köket skulle vi äta (också tradition). Det tog lång tid att att äta sig genom alla rätter, sen skulle den stora disken diskas och allt ställas på sin rätta plats, onödigt tyckte vi barn som väntade och väntade.
ÄNTLIGEN var allt klart så tomten kunde komma. Julottan var absolut nödvändig för min farfar, så några släktingar som orkade upp begav sig till kyrkan, jag var en av dem som alltid var med. Det var så spännande med mörkret alla ljusen som brann i den för övrigt mörka kyrkan och julens psalmer och sånger tyckte jag mycket om.
Det blev jul till slut
Att bli sjuk till jul var nog det värsta som kunde hända i min värld, men det hände. När jag var i 10 års åldern fick jag mässlingen två dagar före julafton. Oj, vilken otur!! I den åldern hade jag börjat hjälpa till med julstöket, så jag var i full färd med att lägga ut mattor i snön för att de skulle piskas rena, det var då jag kände att jag inte var riktigt pigg, men kämpade emot i det längsta innan jag fick ge mig för den höga febern. Julafton kom och jag låg nerbäddad med min mässling i soffan i ”salen” Jag har bara diffusa minnen av den julaftonen, straxt före jul hade vi köpt en TV (det är också ett stort barndomsminne) jag har ett svagt minne av att det visades något tecknat, men var för dålig för att hänga med. Julklapparna öppnade jag på annandag jul, fick bland annat ett par fina vita skridskor, visserligen begagnade men nya för mig. Det var ju för sorgligt att jag inte kunde gå till branddammen och provåka dem genast. Tänk, att det blev jul fast jag var så sjuk.
Härliga julminnen
Jag är mina föräldrar evigt tacksam för dessa fina traditionella, julminnen som är så mycket mer än vad jag kan återge i text.
Mina tankar går varje jul till alla barn som inte har så fina minnen av julen som jag har, där alkohol och bråk blir deras största minne.
GOD FRIDFULL JUL till er alla önskar ”Tomteflickan” som blivit både tomtemor och tomtefarmor.
