Kalla henne bidrottning, säg att hon har en bisyssla eller en söt hobby – för Inger Kjerling är biodling och honungsproduktion en viktig och allvarlig uppgift. Albert Einstein lär ha sagt att om alla bin i världen skulle dö ut, är mänskligheten utplånad inom fyra år – det handlar inte bara om honung, pollineringen är en nog så viktig bisyssla!
Inger såg dagens ljus i Fellingsbro, på gården Furuhill där hon bor än idag.
– Ja, jag har ju inte bott där hela tiden. Jag flyttade till Arboga och bodde där till slutet på 80-talet. Mina två barn föddes där. När mina föräldrar dog flyttade jag hem igen.
Föräldrarna hade bin, så redan som liten åt hon honung varje dag, dels för att det var gott och dels för att hålla sig frisk.
– Men biodling var inget intressant. Jag fick bara stå och veva slungan i evigheter.
Nej, Inger drömde om att bli frisör eller att jobba på kontor. De första två åren av grundskolan gick hon i Oppboga skola.
– Vi var den sista klassen som gick där. Sedan gick jag trean till sexan i Fellingsbro och högstadiet i Arboga. Vi var förresten de sista Fellingsbroarna som gick högstadiet i Arboga också, säger Inger med ett skratt.
Carl-Jan och golf
Inger höll fast vid sin barndomsdröm om kontorsarbete och gick kontors- och distributionslinjen på gymnasiet i Lindesberg. Efter skolan fick hon arbete på kontoret på Oppboga Bruk AB, där hon jobbade som produktionsplanerare samt handhade logistiken.
1990 blev Oppboga Bruk AB uppköpt av Storakoncernen och alla blev uppsagda. Inger gick då en eftergymnasial Hotell & Konferensutbildning i Hallsberg. Under året ingick praktik och hon praktiserade på Turistbyrån och Scandic i Örebro, men det som var mest intressant var praktiken hos Carl-Jan i Grythyttan.
Efter utbildningen följde jobb på kansliet på Gustavsviks Golfklubb, Inger spelade lite golf under den tiden och kom ner i 28 i HCP. Trots att hon tillhör generationen med de fantastiska 56:orna räckte dock inte detta till att bli någon stjärna.
1999 låg en lapp i brevlådan där frågan ställdes om hon ville komma tillbaka till Oppboga Bruk eftersom det nu blivit privatägt igen och på den vägen är det. Nu är hon på Oppboga bruk igen, och det har hon nytta av även i sin biodling.
Logistik i micromiljö
– Även biodling är ett logistikarbete. Det handlar mycket om planering kring besök i bigården. Jag har ett digert schema hela våren, sommaren, hösten och vintern. Kuporna ska underhållas, drottningen ska kontrolleras så att hon lägger ägg, man sätter på nya skattlådor alternativt tar hem och skördar honung, det gäller att hålla undan varoakvalster, ja listan är lång.
När sedan dagarna mörknar och vi går mot vinter kan den oinsatte tro att det blir lugnt, men icke!
Då är det matning, mössäkring samt kontroll av ventilationen i kuporna.
Till denna skötsel tillkommer naturligtvis honungshanteringen. Utöver honung säljer Inger vax, vaxljus och pollen på olika marknader. Honungen säljes även i olika affärer.
Men, du tyckte ju att det var tråkigt med biodling när du var liten?
– Ja, men vanan att äta honung fanns kvar. När mina föräldrar inte orkade med biodlingen längre så köpte jag honung hos Oskar i Gillberga. När sedan Oskar ville sluta och sonen Sven inte ville ta över, utan tjatade på mig, så fick det väl bli så då. Jag gick en kurs som biodlarföreningen ordnade och i slutet av 90-talet tog jag över.
I dagsläget är Inger, med 50 bisamhällen, en stor producent lokalt. Målet är att fördubbla det hela. Tanken var att börja utöka till hundra samhällen redan i maj 2017, men det var alldeles för kallt då. Annars ökar antalet bin i kupan från tjugotusen till åttiotusen på en säsong. Honungsskörden förra året blev inte heller som förväntat; 900 kilo istället för två ton.
Känns det inte tröstlöst då?
– Nej, tvärtom! Furuhill bigård har utökat.
Internationellt utbyte
Eftersom det råder bibrist fick Inger EU-stöd för att bygga ut verksamheten. Med jämna mellanrum åker hon på studieresor med yrkesbiodlarföreningen, samt träffar Ervalla Biodlarförening en gång i månaden, för att utbyta ideér och ställa frågor. Det finns ett uttryck: Om man ställer en fråga till fem biodlare så får man tio olika svar!
– 2017 var vi på Kuba och tittade på gaddlösa bin. Innan dess har vi varit i Polen, på Sicilien och under 2018 ska vi till Grekland.
Entusiasmen går inte att ta miste på när Inger berättar.
Slutligen talar vi om placeringen av Ingers samhällen, från Nybyn utanför Frövi till Tåije, Fänninge och Rynninge, där bidrottningen har sina kupor hos en oljeshejk!
Ett majestätiskt sammanträffande.
